Kinesiska sporter

Den mytologiske bågskytten Hou Yi, energiflödet qi, tillvarons krafter yin och yang, balans och avspänning, kung-fu, hästpolo, "den vackra sjöjungfrun" och Maos simtur 1966. Det är personer, myter och företeelser som kan bredda vår bild av kinesisk idrott.

Bågskytte
Om det skulle lysa tio solar över OS och inte en får man hoppas att någon av de kinesiska bågskyttarna, i den mytologiske bågskytten Hou Yis efterföljd, kan skjuta ned nio av dem, för annars kommer värmen att bli förgörande.
 

Qi och qigong

Bågskytte har i Kina som på de flesta håll i världen använts till jakt och krig. Men i Kina hade bågskyttet fler dimensioner än så. Under de tidigare dynastierna hörde det till den kejserliga etiketten att behärska denna konst, och för elitens barn ingick bågskytte i studierna. Man menade rent av att det handlade om moralisk uppfostran, till och med en andlig övning som hade att göra med qi.
 
Den kinesiske bågskytten stod med benen brett isär och knäna lätt böjda, allt för att befrämja andningen, avspänningen och koncentrationen. Qi utgör enligt den kinesiska filosofin flödet av livsenergi genom kroppens energikanaler. Det är qi som man genom andningen lär sig behärska i hälsogymnastiken qigong.
 
Faran för bågskytten var dock bara att han nådde sådana höjder av vishet, andra dimensioner, att det förlorade betydelse om pilen träffade sitt mål.
 

Den absoluta balansen

När vi ser den ideala idrottskvinnan eller idrottsmannen framför oss, ser vi då inte en utövare som har en absolut balans i alla sina rörelser, och vars mentala och fysiska krafter balanserar varandra.
 
Yin och yang
Det framstår för mig som om de kinesiska idrottskvinnorna och männen har mycket goda förutsättningar att nå det tillståndet, med tanke på att den kinesiska kulturen i så hög grad präglas av en vilja att förädla samspelet mellan kropp och själ.
 
Som ytterligare exempel kan nämnas yin och yang, motsatser som faktiskt styr universums skeenden. Till yin räknas bland annat det feminina, det mörka och kalla. Till yang bland annat det maskulina, det ljusa och varma. I rörelse skapas yang, i vila yin, och växelverkan mellan de båda skapar de fem elementen – trä, eld, jord, metall och vatten, det vill säga hela vår tillvaro.
 
Ska de västeuropeiska OS-deltagarna förmå ge hemmanationen en match är det kanske qigong som ska ingå i förberedelserna, eller varför inte falun gong, en övningsform som strävar efter att nå fram till harmoni mellan människan och universum. Tyvärr totalförbjöds falun gong 1999 av den kinesiska regimen, kanske för att ett motto är "sanning".
 

Kung-fu
Röra sig som en apa eller tiger

När man tänker på östasiatisk idrott är det väl främst olika kampsporter som kommer upp i ens medvetande, också dessa med grund i äldre filosofi och föreställningar. Det är också dessa idrotter som fått störst spridning utanför Östasien, och anammats av västerlandet.
 
Från Japan härstammar gamla stridskonster som karate, judo, jujutsu och kendo. Samlingsnamnet för kinesiska stridformer är kung-fu, också ordet wushu används. Djur som tiger, apa eller trana har fått ge namn på de olika teknikerna, då det är deras rörelsemönster som efterliknas.
 
Det finns en hemlig del av träningen, och det är att förstå filosofin bakom den aktuella stilen. Kinesisk folkgymnastik utvecklades under 1800-talet ur taijquan, en gammal närstridmetod, där rörelserna ofta utförs i ultrarapid. På det olympiska programmet står judo och taekwondo, en koreansk kampsport.
 

Hästpolo i Kina?

En idrott som kanske många gissar har västerländskt ursprung är hästpolo, detta bollspel mellan två beridna fyrmannalag. Åtminstone jag ser brittiska officerare framför mig. Det var också dessa som förde spelet till Europa och den engelsktalande världen. Men spelet blev mycket populärt i Kina redan under Tangdynastin (581–618 e. Kr.). De förmögna lät anlägga privata poloplaner.
 
Hur det står till med utövande av hästpolo i dagens Kina förtäljer inte mina källor, men sporten står ej på det olympiska programmet.
 

Överklassbassänger

Simning
Det gör däremot som bekant simning, simhopp och konstsim, och det finns en lång tradition av simsport i Kina. På 1930-talet var det på tal att simning skulle bli Kinas nationalsport. Man menade att populära sporter som fotboll, baseball, handboll och gymnastik var utländska importvaror, till skillnad mot simningen. Och det behövde inte byggas några "västerländska överklassbassänger" då det fanns så många floder i landet.
 
I juli 1966 simmade talmannen Mao i en av dessa, Yangtsefloden, en mytomspunnen tur. Tydligen simmade han den 30 kilometer långa sträckan på drygt en timme. Fortfarande simmar man över floden i hans efterföljd.
 
Det största simprestationerna i Kinas idrottshistoria tycks annars "den vackra sjöjungfrun" har stått för. Yang Xuiqiong var i början av 1930-talet Kinas mest populära idrottare. Troligen vet Wu Mingxia och Guo Jinggjing vem hon var, och har henne kanske som förebild. Dessa båda kvinnliga simhoppare räknas som favoriter till något av gulden i simhopp i Peking. Där de snurrar i luften ovanför svikten utför de rörelse- och balanskonster av högsta kinesiska klass. Det blir både yin och yang.
 
Text:  Carl Axel Gyllenram, Vindeln
 
 

Beijing 2008
De olympiska spelen i Peking 8-24 augusti 2008

Officiell logotyp för OS: Dancing Beijing
Spelens motto: One World, One Dream
Antal sporter: 28
Antal grenar: 302
OS-historik: OS härstammar från Grekland och hölls från år 776 före Kristus till och med år 276 efter Kristus vid berget Olympen. I modern form har OS funnits sedan 1896 och är sedan 1924 uppdelade i vinter-OS respektive sommar-OS. OS-symbolen, de fem ihoplänkade färgade ringarna, symboliserar de fem kontinenterna. Sverige har deltagit i OS sedan 1896.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Carl Axel Gyllenram den 3 augusti 2008