Människors känslor och beteenden under julfirandet avspeglas ganska väl i filmer, tv-program och julkalendrar. Fanny och Alexander, Sunes jul, En underbar jävla jul, Den tiden på året, Ett päron till farsa firar jul, Love actually. Listan kan göras lång.

Vi är nog flera som kan känna igen oss i karaktärernas förväntan och längta efter gemenskap och harmoni. Samtidigt finns det utmaningar i så väl filmerna som i verkligheten för oss som firar jul. Alla har vi tankar om vad julen måste innehålla och det är lätt hänt att traditioner krockar och att vi blir osams när vi samlas.

En annan utmaning är att vistas många människor på samma ställe. Vi träffar kanske släktingar som vi har olika relationer till. Plötsligt trängs vi med någon som vi nästan aldrig träffar, stöts och blöts mot varandra. Nya konflikter kan skapas och gamla kan blossa upp på nytt. Ibland finns dessutom hemligheter som ska bevaras till varje pris.

Som om detta inte vore nog så vill vi också ta det lugnt och bara njuta av denna speciella tid. Samtidigt finns stressen där och påminner om allt som måste göras: handla, baka, laga mat, pynta. När vi suckar och stönar av frustration, då kan vi hämta tröst från julprogrammen; se andra människor tampas med samma problem. Kanske får vi ett skratt på köpet.

Mina tre julfavoriter:

Fanny och Alexander (1982): Visst vill vi alla ha en jul som syskonen Ekdahl? Åtminstone med dess positiva delar. Ingmar Bergman dukar upp till sekelskiftesmys: massor av ljus, ett dignande julbord, tjocka släkten samlas och umgås. Det är hjärtligt, lekfullt, stämningsfullt, ståtligt och emellanåt smått komiskt. Men bakom den lustfyllda fasaden döljer sig krisande äktenskap, avundsjuka, melankoli, otrohet och sjukdom. När julen är över tar den mörka och tragiska delen av filmen över.

Sunes jul (1991): Varje år följer jag familjen Anderssons julfirande och varje år är det lika roligt. De ska äta julbord, julhandla, julrimma, klä granen – precis som vilken familj som helst. Men alltid är det någonting som spårar ur. Det är främst pappa Rudolfs agerande som gör det hela så sevärt. Med liv och lust kokar han knäck, vallar skidor, hugger gran, julpysslar och mycket annat. Men det går inte så bra för honom…  

Ett päron till farsa firar jul (1989): Clark Griswold är en annan pappa som kämpar i motvind i jultid. Energiskt försöker han skapa den ultimata familjejulen. Frun och barnen får stå ut med det ena efter det andra. Clark vill bara väl men ställer lätt till det för sig. Det blir inte lättare när släktingar börjar anlända inför julfirandet. En del är mer excentriska än andra och nu ska de samsas under samma tak. Till råga på allt dyker Clarks irriterande kusin Eddie med familj upp.