Johanna Lindbladh undersöker berättandets betydelse

Hur verkligheten påverkar den ryska litteraturen och hur den i sin tur påverkar minnen av verkligheten är frågor som intresserar och sysselsätter Johanna Lindbladh, 2020 års Elsa Swenson-stipendiat.

Foto: André de Loisted
Forskaren och översättaren Johanna Lindbladh, verksam vid Lunds universitet, är årets mottagare av Elsa Swensons-stipendiet som delas ut av Umeå stadsbibliotek.

– Det känns jättekul och är en stor ära. Och det är så roligt att bli uppmärksammad. Som forskare är det inte så ofta det händer, säger hon. 

Verkligheten och litteraturen

Hennes forskning och hennes intresse för rysk litteratur rör sig kring sambandet mellan liv, historia och minne.

– Växelverkan mellan historia och liv och mellan liv och litteratur. Och vilken roll det skönlitterära berättandet har för betydelsen av mening och identitet. 

Den belarusiska författaren Svetlana Aleksijevitj, som skrivit fram den sovjetiska historien utifrån sina många intervjuer med den ryska befolkningen, har på flera sätt varit i fokus för Johanna Lindbladhs forskning. En grundfråga är hur vi etiskt och estetiskt ska förhålla oss till hennes författarskap, säger hon.

Dramatisering av samtal

– Hon har tagit på sig ett enormt ansvar genom att intervjua människor i Sovjetunionen om krig och katastrof. Jag väljer att tolka Svetlana Aleksijevitj författarskap som skönlitteratur och då stryker jag henne medhårs eftersom det är så hon själv ser på det: som romaner av röster. Men många forskare accepterar inte detta faktum och kritiserar henne för bristande källkritik.

Svetlana Aleksijevitj gestaltar alla intervjuer som jagberättelser. Johanna Lindbladh menar att vi i böckerna möter hundratals röster som på nytt vittnar om sitt lidande. De kallar på en läsare som kan ta sig an rösterna och föra deras vittnesmål vidare.

– Det är fel att se dem som en direkt avbildning av samtalet som ägde rum mellan henne och vittnet i det förflutna. Rösterna är snarare en dramatisering av den egna upplevelsen av de samtal hon var en del av, säger hon.  

Tjernobylprojektet

Svetlana Aleksijevitj Bön för Tjernobyl låg till grund för ett tidigare forskningsprojekt där Johanna Lindbladh undersökte minnet av Tjernobylkatastrofen i skönlitteratur och film. 

– Det som slog mig tidigt under projektet var hur händelsen har satts i direkt relation till Sovjets fall som inträffar fem år senare.

Symbolvärdet som kärnkraften hade i Sovjet, ända sedan Lenin presenterade sin elektrifieringsplan var enormt. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl innebar att folket vände sig mot sovjetsystemets grundvalar, men även mot korruptionen, negligeringen av individens värde och hur teknologin sattes framför allt annat.

Sovjettiden i litteraturen

Under den inställda Littfest 2020 skulle Johanna Lindbladh ha hållit en föreläsning om minneslitteraturens roll i det postsovjetiska Ryssland och varför det är viktigt att bearbeta traumatiska minnen från en totalitär tid.

– Temat Sovjettiden är fortfarande väldigt angeläget i rysk skönlitteratur. Svetlana Aleksijevitj projekt är ett försök att bearbeta det förflutna både på ett individuellt plan och ett kollektivt plan genom framställda intervjuer, säger Johanna Lindbladh. 

Idéfrågor i rysk litteratur

Johanna Lindbladh började läsa ryska på gymnasiet i mitten på 1980-talet. Michail Gorbatjov hade just kommit till makten och Sovjetunionen var ett spännande land som nu skulle bli mer tillgängligt. 

– På senare tid har jag börjat inse att det inte är en slump att jag hamnade där jag hamnat. Att jag valde att stanna kvar, att fortsätta med ryska på universitetet och senare forska har nog att göra med mitt intresse för moralfrågor och filosofiska frågor och att vilja genomlysa den kontext och det ideologiska sammanhang jag själv är en del av. 

Hon anser den ryska litteraturen vara särskilt intressant för detta.

– I jämförelse med Europa introducerades Ryssland både sent och hastigt och lustigt i det sekulära tänkandet med arvet från antiken och renässansen. Att vara en självklar del av europeisk modernitet, förnuftstro och idén om den autonoma individen men samtidigt stå utanför och betrakta detta arv kritiskt, på en armlängds avstånd, det är kärnan hos Fjodor  Dostojevskij, säger Johanna Lindbladh.

– Hans senare författarskap fungerar som ett litterärt laboratorium där han testar idéer som har börjar få fäste i Ryssland och den ryska idédebatten. I Brott och Straff provar han utilitarismen i praktiken när han låter Raskolnikov mörda pantlånerskan. 

Läsarens civilkurage sätts på prov

I sin avhandling Att berätta i tid och rum skriver hon om Fjodor Dostojevksij och Ljudmila Petrusjevskajas berättarkonst. Hon undervisar om den senare och säger att det är roligt att läsa hennes berättelser tillsammans med studenterna. 

– När jag läser recensioner av hennes verk inser jag att det är lätt man fixerar sig vid hennes skildringar av fattigdom, övergrepp och missbruk. Det är en svartmålande prosa, så kallad tjernucha, men vad som är intressant är att den leker med sina berättare och läsare. 

Genom att använda sig av opålitliga berättare utmanar hon läsarens civilkurage, som i "Berättarskan" och "Väggen" i novellsamlingen Odödlig kärlek. Berättaren ger oss sin bild av en person och får stöd i en grupp. För oss som läsare är då frågan om vi går med på kollektivets bild eller om vi kan genomskåda grupptrycket. 

Livet oberoende av samhället

Johanna Lindbladh närmar sig litteraturen utifrån dess förhållande till verkligheten. Från den ryska samtidslitteraturen lyfter hon fram två namn. 

– Jag intresserar mig för litteratur som har dokumentär eller självbiografisk botten. En författare som jag tycker är väldigt spännande är Jevgenij Grisjkovets. Han skriver alltid oerhört enkelt, på gränsen till naivt. Han månar om att vara trogen sina känslor och skyr allt oäkta och konstlat. Han skyr också allt som har med politik och samhällskritik att göra, både i intervjuer och i sitt författarskap. 

Även om han växte upp under Brezjnevtiden hade han en lycklig barndom där han åkte skridskor på de frysta floderna.

– Individen måste få leva sitt liv oberoende och inte enbart i skuggan av den totalitära regimen. Det är lätt att det blir så i en postsovjetisk litteratur, att minnesskildringar blir ett exempel på den totalitära regimens övergrepp på individen. 

Hon nämner också Ruben Gallegos Vitt på svart som hon säger till viss del påminner om Jevgenij Grisjkovets men som är mer kritisk. Författaren är cp-skadad, växte upp på barnhem och hade en fruktansvärd barndom. Men boken belyser ändå hur liv inte bara är en produkt av ett totalitärt system. 

Metaforer och tjetjensk gangsterslang

Johanna Lindbladh har översatt två romaner från ryska till svenska, Maria Stepnovas Lasarus kvinnor, en släktkrönika som spänner över 1900-talet, och Sergej Minaevs Moskva jag älskar dig

– Maria Stepnovas bok var oerhört metafortung. Jag kunde nästan bli utmattad. När man översätter måste man anamma en annan människas språkbruk och litterära gestaltning till skillnad från när man läser skönlitterär och utgår från sin egen förförståelse.

Utmaningen med Moskva jag älskar dig var framför allt att att översätta tjetjensk rysk gangsterslang till svenska, berättar hon.

– Det är svårt att få tid till att översätta men jag tycker att det är otroligt roligt. Nu har jag en lektorstjänst med lite forskning, mycket undervisning och en del administration. Det jag drömmer om är att få ett forskningsprojekt beviljat, att kunna fördjupa mig i det och att översätta.

Boktitlar från texten

  1. Bön för Tjernobyl

    Undertitel: en framtidskrönika
    Av: Aleksijevitj, Svetlana
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1997
    Klassifikation: Östeuropa
    Finns som: Bok
  2. De sista vittnena

    Undertitel: solo för barnröst
    Av: Aleksijevitj, Svetlana
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2015
    Klassifikation: Historia
    Finns som: Bok
  3. Brott och straff

    Av: Dostojevskij, Fjodor
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2012
    Klassifikation: Dostojevskij, Fjodor,
    Finns som: Bok
  4. Tiden är natt

    Av: Petruševskaja, Ljudmila Stefanovna
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1999
    Klassifikation: Skönlitteratur
    Finns som: Bok
  5. Odödlig kärlek

    Undertitel: berättelser
    Av: Petrusjevskaja, Ljudmila
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1991
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från slaviska och baltiska språk
    Finns som: Bok
  6. Floder

    Av: Grisjkovets, Jevgenij
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2010
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från slaviska och baltiska språk
    Finns som: Bok
  7. Vitt på svart

    Av: Gallego, Ruben
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2005
    Klassifikation: Slavisk och baltisk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  8. Lasarus kvinnor

    Av: Stepnova, Marina
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2013
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från slaviska och baltiska språk
    Finns som: Bok
  9. Moskva, jag älskar dig inte

    Av: Minaev, Sergej Sergeevič
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2014
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från slaviska och baltiska språk
    Finns som: Bok

 

Våra texter

  1. Kajsa Öberg Lindsten tolkar ryska storverk

    Skrivet av: Anna Sahlén

    Översättaren Kajsa Öberg Lindsten har gett svensk språkdräkt åt litterära ryska storverk av Svetlana Aleksijevitj och Andrej Platonov. Här berättar hon om författarna och arbetet med att tolka deras verk.

  2. Rysk litteratur i Sverige

    Skrivet av: Anna Sahlén

    Har det verkligen varit fruktansvärt i varenda sekund för varje ryss som någonsin levt? Knappast. Men ibland kan litteraturen få oss att tro det.

  3. Självständighet och sanning i slavisk litteratur

    Skrivet av: Anna Östman

    Det var klassisk rysk litteratur som lockade Susanna Witt till de slaviska språken. Idag är hon forskare och översättare och har nyligen blivit tilldelad Elsa Swensons stipendium. I vår intervju berättar hon om ryska, polska, ukrainska och om vad som är speciellt med skönlitteratur på dessa språk.