Text har alltid varit väldigt viktigt för Annika Norlin, känd under artistnamnen Säkert! och Hello Saferide. Hon har alltid tyckt om att läsa och skriva och när hon skulle närma sig musiken blev låttexter hennes väg in.

Låtar med berättande texter

Hon upptäckte och började gilla den amerikanska gruppen Lemonheads på högstadiet. Genom deras roliga och berättande låttexter och covers ramlade hon över gamla countrylåtar och därmed fler artister som skrev låtar som hade karaktären av berättelser. Hon började skriva egna texter och de senaste åren har hon fått stort erkännande för sin musik och ännu mer för sina låtexter.

Hur är ditt förhållande till läsning?
– Jag har aldrig varit en sån som har läst tung litteratur. Jag kräver väldigt mycket av låttexter men med böcker är jag inte alls lika kräsen. Men det handlar nog om att jag är ute efter olika saker. Jag har alltid sett böcker som en avslappning och har väldigt svårt att läsa böcker med för stort motstånd. Jag började läsa Paul Austers New Yorktrilogin för ett tag sen och avgudade språket och tyckte att den var helt genialisk men jag tog min inte vidare. Medan jag verkligen kan nörda ner mig i låttexter och poesi.

Vilka är dina poesifavoriter?
– Av dem jag läser och har läst ganska mycket av finns bisarrt nog DH Lawrence som ju även skrivit Lady Chatterleys älskare. Sen finns det en rysk låtskrivare som heter Vladimir Vysotskij. Hans musik är lite för trubaduraktig för min smak men hans låttexter går att läsa som poesi. Alldeles nyligen upptäckte jag en som kanske alla utom jag känner till: Helmer Grundström.

Vad läste du när du var liten?
– Då tror jag att jag läste nästan allt!

Har du någon läsupplevelse som du minns särskilt?
– En ungdomsbok som heter Min hemliga dagbok - Adrian 13 3/4 år skriven av Sue Townsend är min favorit. Jag tror att den har format mig jättemycket i vad jag söker och vad jag själv vill åstadkomma. Den är lättsam och rolig och samtidigt också smart och säger något om samtiden.

Vad är det med text som du tilltalas av?
– Jag tror väl egentligen att all kultur är väldigt viktig för mig men att texter är en kulturform jag behärskar. Inte till fullo såklart men jag kan ofta förstå tanken bakom varför någon gjort som den gjort. Men i grund och botten rör det sig om en njutning när man hittar rätt, som med all kultur.

Vilka är dina textförfattarfavoriter?
– Matti Alkberg gillar jag ju verkligen. Jag är en av dem som tycker om hans egna grejer mer än Bear Quartets. Just nu lyssnar jag mycket på låten "Stockholm". Jag har inspirerats av honom och hans sätt att skriva låtar; att han trycker ihop eller drar ut orden efter melodierna.

– Jag tycker om Anna Järvinen. Det som är coolt med hennes texter är att de nästan kräver att man kryper in i hennes hjärna för att riktigt förstå dem och de är nästan som en parallellvärld. Och Loney, Dear. Hans texter är inte så utbyggda men de passar alltid så väldigt bra in.

Har du själv försökt skriva skönlitterära texter?
Jag har försökt men skillnaden mot låttexterna är att jag inte tycker att det blir bra nog. Jag vill skriva lättläst och så att man inte ska behöva anstränga sig när man läser samtidigt som det ska vara smart.

Annika Norlin har nyligen börjat läsa psykologprogrammet eftersom hon tycker att det skulle vara så roligt att få skrynkla hjärnor. Men musiken finns ändå med i tillvaron.

– Jag håller på och skriver en massa. Och det ska bli en till skiva. Men jag har litegrann tagit en time out och försöker ta det mycket långsammare ett tag. Jag räknade ut mina resdagar förra året och de var 150 stycken, och då var ändå ett lugnt år. Jag skriver väldigt mycket men har inte spelat någonting på länge.

Nyligen gjorde hon en annorlunda grej säger hon, när hon skrev texterna till jazzbandet Oscar Schönnings instrumentala skiva. De sjungs inte men de står med i häftet och är inte heller tänkta att sjungas utan beskriver mer än känsla och en stämning. När det händer nåt dramatiskt i musiken så följer texten med.

Kan låttexter stå för sig själv?
– Jag tycker alltid det är jobbigt när mina egna bara står rakt upp och ned. Jag tycker om motsatsförhållanden som när en snäll låt har en arg text. Och får man bara det ena så blir det så onyanserat. Jag känner väldigt sällan en känsla hela vägen ut. Jag tror inte jag kan vara riktigt peppad om jag samtidigt inte har lite skoskav. Livet är tudelat. jag tror inte att jag kan ta åt mig något som bara är bra eller bara är dåligt.

Har du något boktips?
– En bok som jag gillar jättemycket är en bok som heter Foxfire av Joyce Carol Oates. Den handlar om ett tjejgäng kan man säga. Den har ett fint språk men det händer något hela tiden så det är samtidigt en väldigt framdrivande bok också.

Läser du om böcker?
– Ja, absolut. Vissa av dem, särskilt de lättsamma. Nick Hornbys första böcker läste jag om, nu tycker jag inte han skriver lika bra längre.

Inspireras du av böcker?
– Till viss del. Men det kan komma mycket senare. Jag gillade Karin Boye väldigt mycket. En av hennes dikter börjar "Jag vill gärna stå på gatan här och frysa för att se två fönster på en gavel lysa."Och jag kom på häromdagen att jag skrivit en låt som handlar om precis det och då var det nog den scenen jag tänkte på. Jag blev omedvetet inspirerat, fast 15 år senare.

Text och foto: Anna Sahlén, Minabibliotek.se