"Jag skulle kunna läsa upp och ner i en trapets"
I Dagens nyheter tipsar Lotta Olsson om böcker, framför allt deckare och barn- och ungdomslitteratur. 2015 fick hennes lista över de 100 bästa deckarna genom tiderna stor uppmärksamhet.
Den vanligaste frågan DN-medarbetaren Lotta Olsson får är "Hur hinner du läsa så mycket?".
– Jag läser så fort jag får en chans, för mig är det defaultläget. Och har jag inte en bok med mig så finns det e-böcker, säger hon.
När hon räknade efter senast hade det blivit 313 böcker på ett år, bilderböcker ej inräknade.
På tåget till Umeå läste hon Reginald Hill, tills utsikten i Ångermanland blev alltför hänförande. På tågresan hem blir det nog en bok av Anna Jansson som hon hittade på en second hand-affär i stan.
Deckaren som samhällsspegel
Varannan helg kan DN-läsare ta del av hennes personliga lästips på en helsida i kulturbilagan. Till Umeå har Lotta Olsson kommit för att ge deckartips åt Umeåbor och bibliotekspersonal. Deckare är ett av hennes bevakningsområden och ett stort intresse.
I deckare ser hon samhället återspeglas och hon knyter gärna an deckarens historia till samhällsutvecklingen. Det är ingen slump att Morden på Rue Morgue kom till när den gjorde, eller att pusseldeckarens guldålder inföll under 1920-talet i Storbritannien medan den kom ett par decennier senare i Sverige, menar hon.
– Deckaren har en enkel och bra form för att skriva om stora frågor. Den har den grundläggande rörelsen framåt, man behöver inte fundera över vad den handlar om och man får i sig mycket på vägen utan att man tänker på det, vilket jag ser inte minst i barndeckare, säger Lotta Olsson.
De 100 bästa deckarna
2015 satte hon ihop en topplista över vad hon ansåg vara de 100 bästa deckarna genom tiderna. Hon började i sin egen bokhylla, kikade sedan på andras listor och läste i 221 bra deckare du bör läsa innan du mördas. Ett antal post it-lappar som flyttades, förkom och förkastades senare hade hon en lista.
Kamratfesten av Dorothy L. Sayers blev nummer ett. Listan hittar du på Dagens nyheters webbplats (länk öppnas i nytt fönster) men hon poängterar att det är en subjektivt urval. Vad är det då hon är ute efter i en deckare?
– Jag älskar komplexa intriger, men jag far oftast efter stämningar. Det är det jag går igång mest på. Belinda Bauer och Sharon J. Bolton är två exempel på författare som är bra på att bygga upp stämningar och känslolägen.
Efterlyser berättelser inifrån
På frågan om det finns någon slags deckare hon saknar svarar Lotta Olsson att hon gärna skulle se mer av ett inifrånperspektiv och ett större ansvarstagande i samhällsskildrande deckare. Hon tycker till exempel att de berättar om utsatta grupper med ett väldigt distanserat perspektiv.
– Jag tycker om deckaren som demokratisk faktor och tycker att den också ska handla om vårt ansvar i samhällsbyggandet och innehålla lite mer diskussioner kring det.
Dessutom vill hon gärna se en större representation i deckare av olika grupper som inte skildras så ofta, såsom äldre. Johan Theorin anför hon som ett bra exempel på en deckarförfattare som blandar unga och gamla i sitt persongalleri. Och så önskar hon fler stilister.
– En ny Kerstin Ekman!
Populära lästips
Lotta Olsson började som sättare på Dagens nyheter i slutet av 1980-talet och hade nog kunna tänka sig att fortsätta med det hela sitt yrkesliv. Men teknikskiftet i samhället, och inte minst på tidningsredaktionerna, innebar något annat. Hon jobbade på Namn och nytt, DN:s underfundiga plocksida, innan hon 2001 blev barn- och ungdomskulturredaktör.
Hennes första recension var om en Harry Potter-bok som just hade släppts på engelska. Så småningom blev det deckare och fler och fler av den varan. Nu ansvarar hon för både deckarbevakningen och är redaktör för barn och ungdomskultur, inklusive litteratur.
Hög kvalitet på bilderböcker
– Där försöker jag sköta deckarbevakningen som jag ansvarar för. Men jag ser också hur lite utrymme barn- och ungdomslitteraturen får generellt och försöker därför göra ett svep då och då.
Hon tycker att kvaliteten på bilderböcker har höjts enormt på senare år och tror att Snöbollen, priset för årets bästa svenska bilderbok, har bidragit till utvecklingen.
– Det finns också väldigt mycket bra ungdomsböcker men jag undrar ibland vem som läser dem. Jag har en känsla av att det framför allt är sådana som jag som läser dem medan ungdomarna istället snabbt går över till vuxenböcker.
Vuxna som läser behövs
Hon tycker att läsfrämjande är väldigt viktigt men att det inte når ut till rätt grupper. Att förmå vuxna att läsa mer tror hon kan vara en nyckel.
– Det har sagts att "Nu läser barn mer igen". Men det är efter 12 års ålder vi tappar alla läsare och det borde vi göra något åt. Ingen pratar om det stora problem, att vuxna inte läser. För barn gör som vuxna gör.
Lotta Olsson intresserar sig för vad folk verkligen läser och vill veta varför de läser böckerna de gör. Därför tar hon sig ibland igenom bästsäljande böcker som hon inte roas särskilt mycket av.
– Det finns något i dem som är viktigt, som säger något om samtiden. Annars skulle folk inte läsa dem, säger hon.
Lästips på teman
Hennes sida i DN brukar innehålla nio tips. Hon gillar formen för att den låter henne berätta om trender. Ibland knyter hon an till aktuella händelser, såsom årsdagar, prisutdelningar och dödsfall.
– När Kerstin Thorvall dog satte jag ihop en sida på studs eftersom jag tyckte att det var så mycket fokus på hennes person istället för på hennes böcker.
Hon tycker om att hitta udda samband, teman som "Hundar i böcker".
–Då kan jag blanda böcker av alla slag. Jag tycker om när man kan visa på en bredd, säger hon.
Läsfåtölj vs trapets
Hon går på lust när hon väljer läsning. Det händer att hon blir anmodad att läsa något men det är aldrig lika roligt. Förutom deckare tycker hon också om skräck och fantasy. Men tidsbrist sätter käppar i hjulet, framför allt för hennes fantasy-läsning.
– Det händer att förtvivlade fantasyläsare hör av sig till mig. Men jag hinner inte läsa så mycket jag skulle vilja och då kan jag inte sätta igång med att läsa åtta delar i en serie, även om jag skulle vilja. För jag tycker om genren.
Hon läser gärna hemma i sin läsfåtölj, med en kanna te vid sin sida. Fast inramningen är trots allt sekundär.
– Jag skulle kunna läsa upp och ner i en trapets, säger hon.