"Jag kan förändra min värld genom ord"
Det är inte lätt att vara mörk kvinna i landet Excel. Men poesin har varit ett sätt att ta tillbaka makten för spoken word-poeten Faiza Issa Aden Farah.
En bok som förstod
– Jag hade en vän i Trollhättan som också hette Faiza. Hon var från Indien och ljusare än jag. Hon fick passa in och då ville hon inte vara med mig längre. Då kom böcker in i mitt liv. Lucia hette den, av Cannie Möller. Det var som att hon pratade om mig. Ingen annan förstod mig, men den boken gjorde det. När jag tänker på min första bok så är det den jag tänker på.
I Trollhättan stack familjen ut. I Bergsjön blev hon Faiza Svensson säger hon.
– Det luktade gott vart man än gick. Folk frågade hur man mådde. Alla kände varandra. När man grät grät man tillsammans, man hjälptes åt. Det fanns en samhörighet. Den bild som kommer fram i media ger en helt annan bild än den jag känner till.
Identitet och mellanförskap
När det var dags att börja gymnasiet åkte Faiza Issa Aden Farah till USA och en moster i Santa Monica.
– Det hade blivit för mycket för mig. Med samhället, med Sverige, med identiteten.
Hon beskriver en tid med både inre och yttre konflikter och talar om ett land med fyrkantiga boxar, tydliga streck att hålla sig inom. Sverige som ett ark i Excel.
– Den svenska skolans struktur passade inte i en mörk människas liv. I historieböckerna presenterades vi som slavar, men det är inte där min historia börjar.
"Språk är ett vapen"
Faiza Issa Aden Farah kommer från en akademiker-familj med rötterna i Somalia. Hon berättar att hennes mamma läser väldigt mycket men att hennes akademiska bakgrund inte passade in i Sverige.
– Hon fick inget jobb här. Jag minns många möten där jag alltid fick tolka. Min mamma kan engelska men de ville inte prata engelska med henne. De envisades med att prata svenska. Och det blev en sån dumförklaring. Språk är ett vapen, säger hon.
Hennes mamma skaffade senare jobb utanför Sverige istället. Nu jobbar hon med matdistribution i Kenya. Efter USA bodde Faiza Issa Aden Farah i Förenade arabemiraten och hos en kusin i England innan hon återvände.
Hemkomst och uppbrott
– Jag kom tillbaka till Sverige, till Excel. Bergsjön i Göteborg har varit en fast punkt för mig, dit jag går tillbaka och laddar om. Där är fullt av skogar. I Bergsjön kan jag sitta och bara vara. Det är aldrig tyst, man är aldrig rädd. Det är inga snabba och ytliga "hur mår du?" Det är verkligen "hur mår du?"
Men när hon fick sin son bröt hon upp.
– Vissa kulturer är manskulturer och min kultur råkade vara en sådan. Det kan skada en människa. Jag var tvungen att rädda min son och min själ. Jag hade en bror här i Umeå som pluggade till arbetsterapeut och jag tänkte det är lika bra att jag flyttar hit och börjar om.
Ilska och poesi
– Min själ vibrerade i kroppen, den ville inte vara där. Till slut lade jag in mig på psyket. Jag ville inte leva. Det är ingenting att skratta åt, men jag kan se tillbaka nu och göra det. Det är ju så vackert att leva! Men jag tror att jag var tvungen att hamna där för att förstå de som är rädda. Jag var så rädd och rädslan blev ett hat. Jag hatade vita. Och jag tänkte ”vad skiljer mig från Hitler?” Det är en sjuk tanke, jag vet. Men jag började läsa mycket om honom. Han hade en idé. Och den stora merparten av oss människor är följare.
Hennes dikt "Assimilering" är en uppgörelse med en motsägelsefull vithetsnorm.
– Jag tror att ilskan behövde komma ut. När jag hade skrivit den var jag klar. Då var jag inte arg mer.
Egna och andras erfarenheter
Men poesin hade kommit för att stanna. Hon beskriver hur hon i sitt liv gick från ilska till acceptans. I dikten "Fönstret" beskriver hon sitt barndoms fönster, gränsen mellan världen utanför och världen innanför. Det är en bokstavlig skildring, men kan också ses som en bildlig beskrivning av ett mellanförskap. Något som mer uttalat behandlas i dikten "Åskådaren"; en dragkamp mellan identiteter och kulturer som samtidigt ger utrymme att skapa något nytt.
– Det är inte att jag inte har en identitet. Jag vet vem jag är. Men jag passar inte in i Somalia. Den bild jag har fått av Somalia från min familj är just bara en bild. Jag passar inte in i Sverige. Här ser de bara mitt skal, säger Faiza Issa Aden Farah.
Att ta tillbaka makten
– Ord formar oss, säger hon.
Faiza Issa Aden Farah skriver om angelägna ämnen utifrån sina egna erfarenheter. När hon började tävla i spoken word och det gick bra skrev hon "Stoltheten". Med rytm, styrka och träffsäkerhet talar hon om sin svarthet som dominant, elegant, nonchalant, briljant.
– Poesin har varit ett sätt att ta tillbaka makten. Jag kan förändra min värld genom ord. Ord är makt. Sen behöver man inte tycka om det.
Fyra svarta kvinnor på scen
I våras när hon uppträdde på Poesisöndag var publiken väldigt blandad. Det gillar hon, hon som har ambitionen att bygga broar. I slutet av november ska hon delta i ett program som Umeå stadsbibliotek och Kvinnohistoriskt museum arrangerar tillsammans. Det blir läsningar och samtal på temat makt och representation.
– Det kommer att vara fyra svarta kvinnor på scen. Tre av oss kommer från poeternas land, Somalia. Jag började läsa Mariama Jobes bok igår och jag kan inte lägga den ifrån mig.
Faiza Farah boktipsar
Akata warrior
Othello
Jag vet varför burfågeln sjunger
Analfabeten som kunde räkna
Aicha Mohamud använder poesin för att uttrycka sådant som kan vara svårt att prata om. Förra året kom hon tvåa tillsammans med Magda Raki i den nationella tävlingen "Ortens bästa poet". Den 28 november deltar hon i ett biblioteksarrangemang om poesins kraft. Lena Bezawork Grönlund växte upp i Hörnefors. Med sin debutbok Slag har hon fångat en far och en dotters upplevelse av både utanförskap och tillhörighet. Att vara levande är att skapa litteratur, säger författaren Abdellah Taïa, som i flera av sina böcker använt sig av sina personliga erfarenheter. Nu har han skrivit en bok om kärlekens mörka sidor och deras ursprung. Våra texter
Skriver poesi om känslor och allvar
Skrivet av:
Anna Sahlén
Poesi, boxning och rörelse
Skrivet av:
Anna Sahlén
Abdellah Taïa skriver ur livet
Skrivet av:
Anna Sahlén
