Flötverks-Abraham, Gud i ladan, Fläskpackarbaronen och alla de andra. Förr fanns Vännäs knappt på den litterära kartan, men på senare år har det skrivits en del romaner och texter om Vännäs.
Björn Erik Höjers bok
Resa till sommaren
var länge den enda romanen som handlade om Vännäs. Där finns en skildring om en resa genom samhället på väg ut till en by utanför. En skildring som är nästan Linneansk.
Linnés Lapplandsresa
fanns ju förstås också, men den räknas som facklitteratur.
Jacob Rieck Müllers fru Maria var också författare och i en av hennes böcker
Flyttfåglar
finns en del skildringar från tiden i Vännäs och från Fagerli, där deras hus låg.
Författare och tidningsmakare från samhället
Det fanns också författare från Vännäs, till exempel folkskolläraren P.A. Lindholm och framför allt hans son Valdemar Lindholm, som förutom att skriva en mängd böcker också gav ut
Vännäs tidning
under några år på 20-talet.
De skrev dock inte böcker om Vännäs, utan intresserade sig mer för samerna, eller lapparna, som man sa på den tiden. Valdemar engagerade sig så mycket i samefrågan att det till slut påverkade hans hälsa.
Men även om det inte förekom så många böcker om Vännäs, fanns det berättelser. I historiska texter i tidskrifts- och tidningsartiklar, och inte minst i den muntliga berättartraditionen.
Gudsrösten i Ladan
På biblioteket i Vännäs började man samla sådant material på 70-talet, något som har fortsatt mer eller mindre aktivt under åren. Numera finns ett antal pärmar med material och kopior finns att låna hem för den som är intresserad.
Där finns till exempel berättelsen om
Gudsrösten i Ladan
som Karl Fahlgren skrivit om i sin bok
Hädare och kättare.
Det handlade om bonden Nils Olofsson Bååt från Nybyn (Vännäs från allra första början) som inte gick i kyrkan som påkallat var, utan sade sig tala med Gud i sin egen lada. För detta blev han 1688 dömd till döden, men senare benådad.
På detta tema skrev Göran Burén boken
Malin och sjungaren, som kom ut år 2002. Det är inte exakt samma berättelse och händelserna utspelar sig i Buréns bok i en by lite närmare Umeå än Vännäs, men den återspeglar ändå något av Vännäs historia. Göran Burén bor i Holmsund och har skrivit en rad romaner som utspelar sig i Västerbotten.
Tok-Abraham
Där fanns också berättelsen om
Flötverks-Abraham, en särling poet och uppfinnare, som bland annat försökte gå på vattnet med hjälp av sitt vattenflötverk.
Nyligen har Jan Wolf-Watz givit ut en roman om honom med titeln
Tok-Abraham. Med undantag för förordet är det egentligen inte heller någon biografisk roman, med anspråk på att skildra verkligheten, utan snarare en bok med Jan Wolf Watzs fantasier om Tok-Abrahams fantasivärld.
Jan Wolf-Watz är uppvuxen i Vännäs, men numera bosatt i Härnösand, där han är bibliotekschef och författare med två diktsamlingar bakom sig.
Järnvägen i centrum
Det centrala temat i Vännäs historia är järnvägen.
Ett exempel på det är berättelsen om nivellören och ingenjören Jacob Rieck Müller, som kom till Vännäs för att planera för järnvägsbygget. Men han hade storstilade planer på att bygga en stad och köpte upp myrmark för en billig penning och placerade jernbanan på denna mark.
I boken
En uppkomlings dagbok
av Christina Palmgren Rosenqvist skildras hans ankomst till Vännäs och järnvägens byggande. Den boken tycker jag är den bästa romanen som skrivits om Vännäs. Den ger både historia och en litterär läsupplevelse.
Fläskpackarbaronen
Under de senaste åren har Lena Mellgren givit ut en rad böcker, där Vännäs historia skildras genom hennes förfäders ögon. ”Calle Dala” var handlare i Vännäs och hennes farfar. Hans och farmoderns liv berättar hon om i boken
Fläskpackarbaronen.
I böckerna
Rallarstan
och
Skiran
berättas om olika livsöden och om samhällets utveckling ur deras synpunkt.
Titeln Rallarstan kan utläsas på två olika sätt; som platsen där järnvägsrallarna fanns eller som platsen där skvallret flödade, vilket det senare Lena Mellgren nog tycker är det rätta.
På senare tid har en lokförare vid namn Ulrik Almberg intresserat sig för järnvägens historia och beskrivit det i böckerna
Berättelser av fyra tågmästare vid järnvägen i Vännäs.
Omnämt i böcker
Orten Vännäs nämns då och då i litteraturen i dess egenskap av järnvägsknut. Ett exempel är författaren Lars Lundkvists diktsamlingar. I samlingen
Utvind
finns till exempel två dikter från Vännäs. Och i barnboken
Katitzi och Swing
berättar Katarina Taikon om hur de kom till Vännäs.
Det finns fler personer som bott eller bor i Vännäs och som skriver eller har skrivit böcker, men inte om Vännäs direkt. Några sådana är: Helga Plantare, Gudrun Lyxén, Pär Hansson. Åke Axelsson bodde också i Vännäs några år.
Fakta och historia
Även om jag valt att betona Vännäs i skönlitteraturen kan jag inte undvika att berätta om ”standardverken” om Vännäs historia.
Vännäs kommuns historia
av Tyko Lundkvist och Tore Nilsson kom ut 1984.
Tore Nilsson bodde i Vännäs och var riksdagsman, predikant, författare och en hängiven släkt- och hembygdsforskare. Förutom att han medverkade i Vännäs kommuns historia skrev han flera romaner med religiösa motiv och en del diktsamlingar, dock inte om Vännäs - i alla fall inte uttalat.
Program för kulturmiljövård i Vännäs kommun
är den andra viktiga boken om Vännäs historia. Det är utgiven i samarbete med museet. Båda dessa böcker tillkom på initiativ av dåvarande kulturnämnden.
Den tredje viktiga boken om Vännäs historia är
Platsen, bruket och samhället
av Eva Wikström. Kapitlet om Vännäs finns på sidorna 112-131. Den sammanfattar på ett bra sätt Vännäs tätorts historia och här får man till exempel reda på när olika offentliga byggnader uppfördes.
Spännande historia att berätta
I uppsatsen
Vännäs fram till köpingsbildandet 1928
citerar Lars-Gunnar Ökvist Tidning för Wester och Norrbottens län och tingsprotokoll, som berättar om hur bonden Jon Persson i Nybyn tisdagen den 15 oktober år 1844 dränkte sin gravida hustru Greta Stina Olofsdotter. För detta dömdes han till avrättning på Sandkammen i Vännäs.
Det är en spännande berättelse som ännu inte någon skrivit en roman om. Kanske en utmaning för dig?
När Inlandsbanan invigdes förklarades järnvägen tillhöra en passerad epok. Men tågtrafiken har sedan dess tagit revansch. Hans Millgård skriver om järnvägens historia i Västerbotten.
