Du debuterade 2018 med Kroppsspråk, döda och i maj 2025 släpps din andra bok Sommartid i sorg i Sverige. När väcktes ditt intresse för att skriva?

Foto: Sofia Runarsdotter

– Det konstnärliga har inte alltid funnits vid min sida. Däremot slår konsten an och upprätthåller en ton, som alltid anats inombords. Den tonen kommer dessvärre inte till uttryck genom dagens samhällsform, varför dess existens lätt kan förnekas. Insikten slog mig till ljudet av högstadiekorridorernas ljuva skrål: om någon annan ska tro att denna ton finns till, får du förlita dig på ordens tystlåtna musik.

Vad är Sommartid i Sverige för slags bok?

– Om pärmarna öppnas, uppstår i bästa fall en inkörsport till lyrikens ljusgård. Även när det gäller den som sällan eller aldrig läser dikter, tror jag på ordens tillgänglighet. Orden erbjuder en färdtjänst för den växelboende själen, från himmelskt ljus till jordens mull.

– Merparten av boken är skriven på rimmad vers. Formen möjliggör en elegisk skildring av framstegets eftersläntrare, av de svaga kropparna, av de veka tonfallen som överröstas. Verklighetens folktro svajar, vardagens glimtar av stillhet grumlas. Lyrikens förtröstansfulla skönhet tillhör en förlorad värld. Versflätningen knyter därför med lätt hand an till nedmonterade trygghetsnät.

Dikterna kretsar kring omsorgsboenden och hemtjänst. Varför valde du att skriva om den miljön?

– Inom äldreboenden, hemsjukvård och hemtjänst hittar vi Sveriges vanligaste yrkesgrupp: undersköterskan, som i nio fall av tio är en kvinna. Inom tio år behöver allt fler undersköterskor rekryteras. Detta bara för att bibehålla en redan svajig balans mellan vårdbehov och personaltillgång. Vare sig vi vill det eller inte kommer många från min generation att hänvisas till vårdanställningar. Vi vill det inte, vi vill inte ens tro att det är sant.

– Populärkulturen erbjuder tal- och stillösa flyktförsök från detta faktum. Skönlitteraturen måste erbjuda någonting mer än en undflykt.

– Undersköterskorna, som slits ut på minutstyrd beställning, byter en hög belastning mot en låg lön. Ändå rymmer yrkesrollen det mest behjärtansvärda hos mänskligheten: ömsinthet, värdighet, rättvisa. Var, om inte genom ordkonsten, skulle dessa stora ord återupprättas? Man kan åtminstone försöka omvärdera vårdinsatsen – och inte falla till föga för cynikern, som tror sig veta vad allting kostar, men inte vill veta vad någonting egentligen är värt.

Det finns vissa markörer som skulle kunna tyda på att dikterna utspelas i Vännäs - med älven och järnvägen som exempel. Har du haft en specifik plats i åtanke?

– Järnvägen är mer poetisk än motorvägen. Tät biltrafik är dessvärre ett mått på välstånd. Södergående timmervagnar betecknar snarare en kommun med demografiska utmaningar. De hastiga vårdinsatserna vid livets slutskede utspelas i boken mot en bakgrund av ständigt pånyttfödd natur.

– Det norrländska älvlandskapet är min värld. Sel och nipor speglar likväl hela Sveriges exploaterade växtrike, vilket redan titeln ger vid handen. Den som följer vattendragen uppströms, mot avfolkningsbygder och blånande berg, ser en bild av framtiden: de ålderstigna invånarnas marknadsutsatta öde.  I varje åsidosatt köping, där man kan höra ett befolkningstapp på Storgatan, torde lyrikens vemodiga grundton vinna gehör. Vännäs växer förvisso i beskedlig takt. Men inte är omsorgen mindre sorglig för det.

Finns det någon speciell läsare som du har haft i åtanke när du har skrivit? 

– Läsaren, Europas sjukling, lämnar mig ingen ro. Hans vacklande allmäntillstånd – ständigt vilseförd av fragmentariska utspel – stämmer till eftertanke. I mötet med ett distraherat sinne bör författaren välja sina ord med omsorg. Diktsamlarens kärnverksamhet utgörs med andra ord av vård och omsorg.

Vad tror du att boken bidrar med till samtida poesi? 

– En sak är klar. Boken bidrar till att sätta Vännäs på den litterära kartan – en karta som för jämnan löper risk att rullas ihop och magasineras.

Är det någon av dikterna i boken som känns extra betydelsefull för dig?

 – Som avslutning väljer jag en dikt som sammanfattar bokens form och innehåll.

Trygghetslarmets halsband skaver
in i huden. Gud som haver
barnen kär i korsstygnsskrift
schemalägger vårdens skift.

Fågelsångernas oktaver
svävar ouppnåeligt över
sömnlösheten klockan två.
Tavelversens tråd är blå.

Sommarnattens melodier
bokstävernas broderier
kors och tvärs längs vävnadsdöd.
Trygghetslarmets mitt är röd.

All den kärlek vi behöver
blir till saknad; saknad söver
den som har lyssnat till sist.
Järnsparven lämnar sin kvist.

Intervjun med Erik Vernersson är gjord via mejl.