– Nu jobbar jag mycket med text, vilket är minst lika viktigt som själva grejerna.

Utställningsbroschyren, om vi ens kan kalla den något så enkelt som "broschyr", har därför en central plats i utställningen på Tráhppie i Umeå och har precis som föremålen ett tydligt visuellt uttryck.

En viktig pusselbit

Hela utställningen är dessutom en förundersökning till en publikation där Sofia Ricklund Lidgren undersöker materialtraditioner inom duodji och konsthantverk, och en del av hennes projekt "Feministisk research i duodji". Där undersöker hon hur upphovspersoner själva skriver om slöjd och om samisk slöjd, jämfört med hur någon annan skriver om detsamma.

– Traditionell slöjd är från en tid, och jag gör slöjd från en annan tid. För det är klart att slöjd ser olika ut från tid till tid och då tycker jag att det är viktigt att få med historieskrivningen.

– Det här är ju ett test också, kan man skriva så här om slöjd? säger hon och lyfter upp utställningsbroschyren.

Slöjdar i glas

– Det är lite snabba ryck med glas och det gillar jag.

Hon använder endast små detaljer av traditionella duodji-material som horn och skinn, men det hon ägnar sig åt är fortfarande slöjd. Metoderna är mer traditionella än materialen.

– Jag slipar mycket i glas för att behålla något slöjdigt i tillverkningsmetoden, så att säga.

– Jag hade inte jobbat med glas innan jag började på Konstfack. Det är det som är tjusningen med slöjd tycker jag, att man tar det material som finns.

Reder sig själv

– Det fanns hantverk och den där känslan av att om det är något man behöver så tillverkar man det själv. Man står inte handfallen liksom.

Sofia Ricklund Lidgren har länge gått i kreativitetens spår. I gymnasiet läste hon estetiskt program med inriktningen bild och form på Tannbergsskolan i Lycksele, samhället där hon också är uppvuxen. Till Konstfack gick vägen genom Umeå.

– Jag gick Umeå konstskola på Umedalen och folk runt omkring mig sökte till Konstfack, så då sökte jag också och så kom jag in. Jag hade inte riktigt koll på vad det var innan, har jag behövt erkänna för mig själv senare.

Texten som maktredskap

– Det är ett maktredskap. Det ligger en makt i mitt ord, om jag säger att det här är samisk slöjd fast det är gjort av glas.

Historieskrivning blev också viktigt för henne. I utställningstexten skriver hon att "Slöjden har för mig främst fungerat som en historieberättare och jag har genom den till exempel fått ge utlopp för frustration inför olika strukturella orättvisor som drabbar mig ibland, bara för att jag är kvinna."

– Det finns och då ska det finnas med i historien. Punkt slut.

Har du något som du skulle vilja tipsa våra låntagare om?

– Andréa Amft har skrivit en avhandling som heter Sápmi i förändringens tid som jag varit väldigt viktig för mig i sin koppling till konst.

Professor Gunvor Guttorm är också en inspirationskälla, med sin helhetssyn på duodji och arbete för kunskapsförmedling mellan slöjdare.

Du kan besöka utställningen "Black wind fire and steel" på Tráhppie i Umeå till och med den 21 augusti 2016.

Text och foto: Anna Östman, Minabibliotek.se