Vi fyra män tillbringar några dagar i en ensligt belägen stuga i Jokkmokksfjällen och fiskar, äter, dricker, vandrar lite, hugger ved, spelar kort och njuter av att slippa mobilsignaler, e-post, arbetsmöten, barnskrik och annat som vardagen annars varit fylld med.

 

Den första historien jag läste för mina kamrater var Mannen i båten av P-O Enquist. En fascinerande, overklig och tragisk historia om två pojkar i Västerbottens inland på 60-talet. Den grep verkligen tag i mina vänner. Efter den succén var det givet att jag på varje resa skulle bidra med en historia.

 

Det är faktiskt inte helt lätt att hitta något som fungerar att läsa för tre medelålders män som lagt sig efter en heldag ute på fjället och efter lite god mat och några öl (och kanske en whisky). Det har nog hänt mer än en gång att de sista raderna har ackompanjerats av någons snarkningar. Det har ändå varit kul att försöka hitta någon lämplig text.

 

En enkel utväg är naturligtvis att läsa någon bra fiskehistoria av till exempel Hans Lidman. Noveller av Torgny Lindgren eller något av Slas går också hem. Däremot fick jag inget gehör (eller rättare sagt mest snarkningar) för Claes Hylinger, hans texter är nog lite för händelsefattiga.

 

En historia som gick hem var Per Nilssons Mod (finns i Färdlektyr 2003). En annan som också uppskattades var Maria och José, Erlend Loes berättelse om en liten man som bor inne i en kvinnas kropp.

 

Det händer att jag läser ur boken Mina hundår i Lappland, som handlar om stugan vi vistas i. Författaren, Hans Westerlund, bodde i stugan under ett par vintrar under 40-talet tillsammans med sina schäferhundar. Boken är en dagboksliknande skildring av konsten att överleva i vildmarken. En stor del av tiden gick åt till att skaffa mat till man och hundar. Man kan bara ana vilket slit det var att fiska gädda med nät under isen i 30 graders kyla till en flock hungriga schäfrar.

 

Stugan på 40-talet med några av schäfrarna

 

 

Kvällssol vid båtlänningen