Att läsa om igen, på nytt
Den där boken du älskade som barn, vad skulle du tycka om den om du läste den igen? Annika Kimmel har läst om flera av sina gamla favoriter och berättar här om sina upplevelser.
Ett tips till dig över 40, eller kanske till er som har läst mycket sedan barn- och ungdomstiden. Minns du ett par titlar som blev oförglömliga? Böcker som var del av identiteten, en del av "Sturm und Drang"-tiden? Böcker som du inte ens förstod då men som kändes extra spännande, extra pirriga eller kanske till och med lite förbjudna?
För mig finns det en hel del sådana böcker. Det fanns alltid böcker i min närhet och när jag tittar i gamla fotoalbum ser jag en tydlig trend. Från sex års ålder finns det massvis med bilder på mig där jag läser. Sittandes, i sängen, i soffan, på tåget.
Jag önskade mig och fick böcker i födelsedagspresent och julklapp. Det gick tydligen så långt att mina föräldrar blev arga då jag bara läste när jag satt i bilen, fast vi åkte genom Rocky mountains när jag var 13 år. Trots det har jag fina minnen av snögetter, otroligt vackra utsikter och storslagen natur. Jag hade en fas, när jag var mellan kanske 11 och 15, när jag läste allt. Många av böckerna kanske inte alls passade min ålder.
Första gången jag läste Purpurfärgen var jag kanske 12 eller 13 år. Jag läste om boken i 20-årsåldern, då i originalversionen. Det var en annorlunda upplevelse att läsa en så omtalad bok som ung vuxen. Jag vet att jag skulle läsa boken med helt andra ögon om jag läste den på nytt idag.
Det finns fler böcker som har lämnat intryck. I många år påstod jag att Andarnas hus var bästa boken någonsin, men ärligt talat kommer jag inte ihåg särskilt mycket om den längre. Jag vägrade se filmen när den kom ut 1993, jag har ännu inte sett den och vet inte om jag någonsin kommer att göra det. Men jag vet att jag kommer att läsa om boken.
När The handmaid's tale blev tv-serie tänkte jag "Den här har du ju också läst". Det var för många år sedan, ja för dryga två decennier sedan, när jag också läste många andra böcker av Margaret Atwood. Jag läste inte många dystopier på den tiden. Då var det oftast en författare som jag fastnade för.
Första gången läste jag den i tysk översättning och nu som vuxen, som mamma till tre, på engelska. I en värld som inte har utvecklats som jag hade önskat mig att den skulle ha gjort. Väldigt tänkvärd läsning och jag kan bara ge er som inte läst boken tipset: läs den!
Nu har jag läst ut The handmaid’s tale. Sedan jag läste boken för första gången har det gått mellan 20 och 25 år och jag har läst många fler dystopier sedan dess. Både böcker som riktar sig till ungdomar som klassiska vuxenböcker. Både de som utspelar sig i Nordamerika och de som utspelar sig i Europa. Känslan att läsa om en bok jag har läst förut kan ibland bara beskrivas som att komma hem. Det är som att besöka platser jag inte varit på länge. Jag både känner igen och upptäcker nytt.
Det finns några titlar som jag har läst om, några jag vill läsa om och såklart också en sådan där bok som jag har letat efter, men inte kan hitta. I just den boken är handlingen förlagd till Moose factory i Ontario, Kanada och det är på något sätt en kärlekshistoria mellan två ungdomar. Minst en av dem tillhör ursprungsbefolkningen. Jag har letat förgäves.
Smaken förändras ju med åren, men även om boken som du vill läsa på nytt inte alls speglar dina känslor från då så kan det vara en underbar upplevelse. När du kommer på en titel på en sedan länge glömd bok, försök att få tag i den. När du bara kommer ihåg en handling kan du fråga personalen på biblioteket om de kan hjälpa dig att leta fram titeln. Boken som du läste för länge sedan kan vara värd mödan. Och om du mot förmodan inte gillar boken, lägg den åt sidan. Du kanske vill ge den en chans till om 20 år?
Foto: Privat