Filifjonkan

En favoritmugg ger associationer till Tove Janssons sagor, i Lena Strömbergs krönika.

Mugg med Filifjonkan
Min nya hobby
som pensionär har blivit att nedteckna mitt liv. Varje söndagsmorgon försöker jag sitta en liten stund vid min dator och ägna mig åt detta. Om allt går väl, ska det bli en liten bok eller ett litet häfte som jag kan dela ut till mina barn och barnbarn.
 
Rutinen är sådan att jag brygger en kanna te innan jag sätter mig tillrätta vid arbetsbordet. Jag väljer min favoritmugg med motiv från Tove Janssons sagovärld, häller upp och sitter och sörplar i mig det varma teet medan jag skriver. Filifjonkan på muggen, böjer sig framåt och kikar förvånat ner på sina tre små barn. Jag känner faktiskt ett visst släktskap med den lilla nervösa tanten. Ler lite för mig själv.
 
Plötsligt framträder Tove Janssons figurer för mitt inre. Mymlan och lilla My. Mumintrollet förstås och hans mamma. Hattifnattar pockar på uppmärksamhet. Jag hör mig själv säga högt: "Hemulen kom med långa steg, då sprang de alllihop sin väg…"
 
Kära nån, vad fick jag det ifrån? Det måste komma från någon Muminbok, men vilken? Biblioteket, tänker jag. Där kan jag nog fråga.
 
Snart traskar jag iväg neröver Rådhusesplanaden och skyndar mig lätt andfådd in till barnavdelningen i det stora vackra bokpalatset. Jag letar febrilt bland Tove Janssons bilderböcker. Jag minns att det var min lillebror som en julafton fått boken i present från morbror Holger i Smedjebacken. Han hade bokhandel och varje jul fick vår familj en leverans med böcker, prydligt inslagna i brokigt julpapper.
 
- Kan jag hjälpa till med något?
 
En ung dam kommer mig till undsättning. Säkert har hon uppmärksammat hur jag vilset söker bland böckerna och nu ler hon vänligt mot mig. På hennes stickade kofta sitter en skylt. Biblioteksstudent.
 
– Ja, sa jag. Jag söker en bilderbok. Jag tror att den är från femtiotalet. Det var en rolig bok av Tove Jansson vill jag minnas och med hål på sidorna som trollen skuttade igenom. Min lillebror fick den i julklapp och jag kommer ihåg att jag läste den för honom.
 
Plötsligt ser jag en bild för mitt inre. En figur står och dammsuger och Mumin har dragits in i slangen. Som ett rinnande vatten börjar jag ivrigt deklamera: "Hemulen kom med långa steg, då sprang de allihop sin väg, rakt genom fönsteröppningen, VAD TROR DU ATT DET HÄNDE SEN?" Biblioteksstudenten slår på sin dator.
 
– Det finns en bok här som heter ”Hur gick det sen?” från 1952. Kan det vara den?
– Ja, ja den är det säkert.
– Vi har den i nio exemplar men alla är tyvärr utlånade. Vill du reservera?
– Reservera?
– Ja, vi skriver ett meddelande till dig när den kommit in och så lägger vi undan den...
– Ja, det vill jag givetvis. Vilken bra service ni har!
 
Lycklig vandrar jag hemåt. Snart kommer jag att få brev i min brevlåda. Jag kommer att hämta boken som jag minns från min barndom och jag kommer att få läsa den igen och minnas hur lillebror och jag satt uppkrupna i sängen och myste med Tove Jansson.
 
En krönika av Lena Strömberg
  1. Hur gick det sen?

    Av: Jansson, Tove Tipsat av: Susanne Åberg

    Med hål i sidorna skymtar man hela tiden fortsättningen. Vad tror du hände sen?

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Lena Strömberg den 7 december 2007