En lokal med oändliga möjligheter

Det är något särskilt med lokaler fyllda till bristningsgränsen med böcker. Det är något särskilt med bibliotek. Låntagaren Emma Sigvardsson har skrivit en krönika om bibliotekets oändliga möjligheter.

Det är något särskilt med lokaler fyllda till bristningsgränsen med böcker. Det är något särskilt med bibliotek. Vad är det som har en sådan dragningskraft? Är det vetskapen om att jag kan packa på mig hur många böcker jag vill och ta med mig hem till soffhörnet? Är det atmosfären, stillheten som ofta tycks hänga i luften, oavsett om biblioteket är fyllt med folk eller inte? Eller är det helt enkelt något annat?

Bibliotek tjej
Ju mer jag tänker på det så tror jag att min fascination kommer från alla oändliga möjligheter som finns. Varje bok innehåller en viss historia, ett särskilt äventyr, som ännu inte har påbörjats. I ett bibliotek finns hyllmeter efter hyllmeter med möjliga vägval och otaliga löften om läsupplevelser.

Kanske är det därför som en särskild känsla infinner sig någonstans i magen när man i lugn och ro strosar bland hyllorna, och när man drar med fingrarna över bokryggarna i väntan på att någon berättelse ska hoppa fram och påtala sin existens.

När jag går där bland hyllorna är det ofta så att jag rör mig i liknande mönster. Mina inbyggda sensorer som registrerar böcker av intresse verkar vara inställda för att läsa av vissa frekvenser mer än andra. Men det finns en trygghet i att använda sig av bekanta urvalsstrategier oavsett om det är författare, genre, omslag eller vackra boktitlar man går efter.

Det bekanta skapar illusionen av att man vet vad som finns runt nästa hörn. Otäcka överraskningar hålls därmed till ett minimum. Det är åtminstone vad jag inbillar mig själv.

Då och då låter jag mig dock övertalas av någon av alla de boktips som cirkulerar i utkanterna av mina vältrampade stigar. Ett tips från en ivrig vän, en rekommendation på en webbsida eller en recension i en tidning. När jag väl läser något jag själv aldrig skulle ha plockat ner från hyllan och satsar på en annan läsupplevelse, blir jag sällan besviken utan oftast glatt överraskad.

Men trots att jag är medveten om detta verkar den insikten bete sig som ett ljusskyggt spöke och snabbt försvinna tillbaka in i någon mörk och dammig del av mitt huvud.

Men nästa gång jag går på biblioteket ska jag vara försöka vara öppen för andra möjligheter. Jag ska välja någonting nytt och jaga ut spöket i ljuset en stund. Jag ska komma ihåg att varje gång spöket tittar fram snubblar mina boksensorer över en ny frekvens. En bok leder alltid till en annan och helt plötsligt blir min värld lite större.

Text: Emma Sigvardsson, låntagare

 
 

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Emma Sigvardsson den 14 maj 2009