Debutant med många erfarenheter
Therése Söderlind har gjort tvära kast mellan IT och FN, Kalahari och Ångermanland. Hon ville gärna skriva men lät bli under många år. När hon väl började blev det desto mer målmedvetet.
– Titeln väcker reaktioner. För mig är inte svårmod något negativt, utan är parallellt med lidelse och något bitterljuvt, säger Therése Söderlind.
Världens alla hörn
Norrlänningen i henne är på intet sätt utspädd, trots att hon sedan tjugoårsåldern bott i många olika länder. Hon har bland annat jobbat för FN i Vietnam och bott på randen till Kalahariöknen. Hennes erfarenheter liknar mer lagren på en tårta, där de alla bidrar till en unik smakupplevelse.Innan hon tog itu med författandet på allvar, agerade Therése Söderlind som sin egen kritiker.
– Det var så viktigt att skriva för mig, därför sköt jag också upp skrivandet länge. Jag var rädd för att upptäcka att det inte var mitt kall. Grejer som hände berättade jag för mig själv och på så sätt blev det en bättre historia. Ibland är man inte ens medveten om just när ens liv tar en annan riktning utan det är först senare som man förstår vart det ledde.
Åter till Sverige och svenskan
När hon återigen hade bosatt sig, och skaffat familj, i Sverige kände Therése Söderlind att det var dags att försöka jobba fram en roman.– Det hjälpte att vara 40 år istället för 20 år. När det inte längre var så viktigt tog jag tag i skrivandet. Men nu tar jag också saker så långt det bara går och var beredd på eventuell utgivning. Fast jag var osäker på om jag kunde komma tillbaka till mitt eget språk.
– Det är mitt sätt att göra saker i projekt. Det var då eller aldrig, så det fick bli då!
Vid den tidpunkten hade Therése Söderlind producerat mycket textmaterial och hade fått en annan erfarenhet av kreativt skrivande än tidigare, då hon bland annat skrev tal för FN–höjdare.
– Man är lite konstig när man skriver roman, för det är ett så långt projekt. Mina närmaste visste om att jag skrev, men det var inget jag sa till folk i allmänhet. Man måste komma ut ur garderoben som författare.
Svårmodets fågel
Hon spelar upp en ljudfil av ett fågelläte, något hon alltid brukar göra, även under de korta presentationer hon brukade hålla för bokhandlare och andra intressenter om sin debutroman. I inledningen till Norrlands svårmod figurerar nämligen den här fågeln, storlommen.– När man hörde storlommen så bar det bud om olycka. Det där ihåliga lätet går liksom genom tid och rum.
Huvudkaraktären Annas minnen rivs upp när hon åker tillbaka till Ringarkläppen i Ångermanland. De minnen som hon betraktat som onödiga att rota i hjärnan efter sätts plötsligt i sitt sammanhang.
– Jag skrev kapitlen i den ordning de är i boken och de olika tidsplanen pratar med varandra. Det tog lite längre tid att göra så här, än om jag hade korsklippt dem, men jag ville ha det så här.
Förlagets direktiv och önskan
Under utbildningen tilldelades hon författaren Sigrid Combüchen som handledare och detta påverkade Therése Söderlinds skrivprocess och slutprodukt.– Hon tyckte att det var för många bihandlingar men var väldigt förtjust i det norrländska och det låg ju också närmare mig.
Några Stockholms-passager fick därför ge vika för att utveckla Ångermanland-spåret mer.
Med förlagens krav på korta romaner med färre karaktärer och tydligare intrig, kapade Therése Söderlind sedan hejvilt. Bokkontrakt hade hon sett till att få innan revideringen.
Fortsätter med författandet
Hon talar också öppet om nya projekt och har till och med skapat en sorts blogg där hon skriver om sitt arbete, mest för skrivintresserade.– Jag kan se Norrlands svårmod i ett sammanhang nu och prata om att börja på någonting nytt.
Hon berättar att hon först hade tänkt skriva om broar och stora brobyggen, men blev gripen under ett studiebesök på Höga kusten. Hon kallar sitt nya romanprojekt för Vägen mot Bålberget, efter den ökända platsen utanför Kramfors där det sattes Sverigerekord i häxbränning på 1600–talet.
Therése Söderlind har även en historia om livet vid Kalahari på lager, men på engelska den här gången. Ännu är det inte tal om någon utgivning, eftersom den engelskspråkiga litteraturvärlden är så mycket mer omfattande än den svenska, men kanske blir det dags att ta även ett sådant projekt hela vägen en vacker dag.
Text och foto: Anna Östman, Minabibliotek.se
Följ Therése Söderlind i arbetet med Vägen mot Bålberget.
Therése Söderlind
Bor: I Uppsala
Jobb: Som författare och med e-learning
Favoritförfattare: Kerstin Ekman, Margaret Atwood och William Boyd är författare som Therése Söderlind "sparar på", eftersom hon inte vill att deras böcker ska ta slut!
-
Mordvapen till salu
Språk:SvenskaPubliceringsår: 2001Klassifikation: Engelsk skönlitteraturFinns som: -
Den stillsamme amerikanen
Språk:SvenskaPubliceringsår: 1955Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelskaFinns som: -
Glas och aska
Undertitel: romanSpråk:SvenskaPubliceringsår: 2010Klassifikation: Svensk skönlitteraturFinns som:
Norrlands svårmod
Tipsat av: Elenor LindbergEn knivskarp iakttagelse av livet i en by i Norrland där huvudpersonen Anna lever ett ångestdrivet och destruktivt liv.