"Då man pratat ihjäl en kupé, går man till nästa."

Tågresande hade en stor plats i professor Richard Ekbloms liv. Hans tre böcker om tåg från förra seklet är späckade med muntra anekdoter och inspiration.

 
Tågkupé
Att ta tåget är väl enda försvarbara sättet att resa på i denna tid av ständiga rapporter om tunga klimathot. Med gott miljösamvete kan vi äldre nostalgiskt låta oss bli påminda om barndomens oskuldsfulla semesterresor och många yngre, som kanske aldrig prövat tåget, har att se fram emot exotiska erfarenheter alldeles om hörnet.
 

Resvan profil

En suverän inspirationskälla till tågresande utgör tre gamla böcker skrivna mot mitten av förra seklet av Richard Ekblom, professor i slaviska språk vid Uppsala universitet. Så mycket kändis var han på 1940-talet att en korsordsfråga i Svenska dagbladet kunde lyda "Är professor Ekblom som få". Och då förväntades alla begripa att ordet "resvan" skulle fyllas i.
 
Statens järnvägar måste ha gottat sig åt Richard Ekbloms böcker, för det handlar om tre rungande hurrarop till tågresandets lov. På den tiden kunde han välja mellan tre klasser och Ekblom reste konsekvent i tredje klass – "i andra klass händer det ingenting". Allra bäst trivdes han i den fjärde klass man "förr i tiden" kunde boka på de tyska tågen.
 

Gillade inte första klass

Som studentcensor hade Richard Ekblom rätt till första klass nattåg, en fördel han dock nyttjade endast undantagsvis: "Jag trivs inte där. Hjulen skaka mot rälsen, vagnsfjädrarna skaka; och resårerna i bädden skaka på sitt sätt och de mjuka sängkläderna på sitt. En irriterande korsning av fyrfaldiga darrningar uppstår. Man har svårt att sova."
 
Språkintresset gjorde att han i stället sökte sig till de lägsta, folkliga klasserna: "Man konverserar, och då man pratat ihjäl en kupé, går man till nästa."
 

Järnvägsspår
Tåg till 200-årsfirande

Naturligtvis bidrog Richard Ekbloms tjänst på universitetet till det myckna resandet. Vetenskapliga kongresser var frekventa redan på hans tid och till sådana flög de inte. De åkte tåg.
 
Till Königsberg 1924 exempelvis, för att fira 200-årsminnent av Immanuel Kants födelse. Uppsalas filosofiprofessorer var krassliga så Richard Ekblom tog sig raskt an representationsuppdraget. Men han blev grundligt trött på flera dagars istadigt frågande: "Älskar ni också Kant?" och deklarerade till slut högljutt att han var filolog och hade kommit därför att "våra filosofer voro sjukliga och i motsats till mig ej vågat företaga den långa, ansträngande resan."
 
Yttrandet väckte munterhet bland de församlade och ännu sju år senare kunde man i vetenskapliga samkväm höra Richard Ekbloms replik, något förvanskad, citeras: "Uppsalafilosoferna äro andligt framstående men kroppsligt svaga; med mig är det tvärtom."
 

Beundran efter lagat byxknä

Just i Königsberg fick Richard Ekblom visa att han alls inte motsvarade de fördomar om professorlig fumlighet som många gärna håller sig med. Han fick nämligen anledning att hjälpa sin värdinna att med stoppnål laga ett sönderslaget byxknä sedan sonen cyklat omkull:
 
"Det blev jubel i familjekretsen. Man beundrade mig. - Asch, det är väl ingenting, sade jag med konstlad blygsamhet. Vi västgötar äro av naturen händiga. Jag har en sommarkostym, sydd hos Hilka, Nerudova ulice 41, Prag. Av engelskt tyg i tvåskaft. Då jag känner mig dyster och energilös, piggar jag upp mig med att sätta en brinnande cigarett mot ärmen, och sedan lagar jag hålet med trådar från byxornas innersömmar. En skräddare kan inte upptäcka lagningen med ögonen, möjligen kan han fingra sig till den."
 

Kriget på väg

Se där, ett tips för den som händelsevis drabbas av omotiverat tungsinne. Sådant hände sällan Richard Ekblom. Möjligen när han blev fast i Petersburg vid krigsutbrottet 1914 och i stället för överfart med fartyget von Döbeln tvingades till fem dygns tågresa via Torneå till Uppsala. Här nådde han våra öster- och västerbottniska trakter och noterade med det annalkande kriget som mörk klangbotten:
 
"Gårdar såg man sällan. Överallt lågo däremot små ynkliga, grå och halvmurkna lador, tydligen avsedda för provisorisk förvaring av hö, som skulle föras hem på vinterföret. Ofta hade dessa utåtlutande väggar. Man kunde inte frigöra sig från intrycket, att man åkte bland jättestora likkistor, som av någon hemlig makt pressats upp ur jorden."
 
Åka tåg 3:dje klass av R Ekblom

Muntra anekdoter ger dimension

Annars är böckerna Åka tåg 3:dje klass (1933), Tur och retur (1936) och När tåget slirar (1943), späckade med muntra anekdoter om människor han mötte och situationer han hamnade i. Den ålderns patina som lagt sig över texterna försvårar inte läsningen utan ger dem tvärtom en extra dimension.
 
Kanske kan man utse Richard Ekblom till skapare den speciella, blida västsvenska humor som Claes Hylinger drivit till fulländning. Så värdefulla ansågs Richard Ekbloms böcker vara att Göteborgsförlaget Renässans gav ut dem i nytryck under 1990-talet.
 
Möjligen var de, med tanke på klimatdebatten, ett decennium tidigt ute.
 
Text: Tommy Sundin, Umeå stadsbibliotek
Foto: Anna Greggas Bäckström.
Övriga illustrationer och bilder ur Åka tåg 3:dje klass.
  1. Tur och retur

    Av: Ekblom, Richard
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1996
    Klassifikation: Europa: allmänt
    Finns som: Bok
  2. Åka tåg 3:dje klass

    Undertitel: reseminnen
    Av: Ekblom, Richard
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1933
    Klassifikation: Europa: allmänt
    Finns som: Bok

The Station Agent

Tipsat av: Randi Ström

Finbar är en kortvuxen man som trivs bäst ensam. När hans chef dör får han ärva ett nedlagt stationshus dit han flyttar för att få vara ifred.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Tommy Sundin den 17 juni 2008