Berätta om Jag, Anna, vill gå vidare nu. Vad handlar den om och hur fick du inspiration till att skriva den?
– Det började med korta texter om flickan Lisa och hennes utsatthet och märkliga fantasier. Sedan blev familjen runt henne tydlig för mig. Jag placerade den i Kulbäcksliden, en by som jag känner rätt väl, och då kom naturen mer in i handlingen, främst i form av Degerö Stormyr som ligger högst upp i byn.

– Jag placerade familjen i ett hus där en litterärt aktiv kvinna från Vindeln har bott, nämligen Martina Nilsson, och då fick romanen karaktär att även handla om skrivandet. Mamman till Lisa heter Anna och har ett behov av att skriva varje dag, något som hennes sambo Christer inte gillar, då han sedan länge har ett slags komplex för att uttrycka sig skriftligt.

Varför skriver du? Vad ger skrivandet dig?
– Jag tycker väl om att skapa alternativa världar och bit för bit bygga upp dem. Och låta de människor som bor i den ganska lilla världen sakta växa fram. Skrivandet är ett sätt för mig att samla mina tankar och uttrycka sådant jag funderar på, men göra det i gestaltad form, det vill säga genom en berättelse, som är konstnärligt bearbetad.

Du skriver ofta om Västerbotten, trots att dina rötter finns i Småland. Hur mycket av dig själv finns i dina böcker?
– Det är ofrånkomligt att det finns mycket av mig själv i dem, och därför kan det ju kännas lite besvärande att många av mina gestalter inte tycks vara helt normala. Jag är ju själv en sansad och eftertänksam person, om jag får säga det själv, men det verkar inte hindra mig ifrån att skapa gestalter som är mycket olika mig själv. På något sätt har jag väl dem i mig. Min fantasi är som den är.

– Att det blir Västerbotten har som grund att mina småländska rötter till stor del har torkat in, men det kan kanske bli en ändring på det.