Håll liv i drömmen om trädkojan. Psykologer och dokumentärfilmare är överens om att träd är bra för människan och allra helst om man får klättra upp en bit.
Träden är viktiga för oss människor, även om vi bortser från pengamässiga och naturnödvändiga överlevnadsskäl. Barn klättrar i träd och bygger sina kojor med en självklarhet som vore den medfödd. En vuxen kan behöva styrkas av mer mod och beslutsamhet.
För religionspsykologen Owe Wikström är kojbyggandet ett sätt att manifestera drömmen om det paradisiska, en dröm som det gäller att hålla liv i.
Owe Wikström är en av kommentatorerna i filmen Trädälskaren. I den har Jonas Selberg Augustsén drabbats av akut hemlängtan. Han känner sig "själsligt dränerad av stadslivet" och grips av en stark längtan tillbaka till naturen och ursprunget. Tillsammans med några vänner återvänder han till Norrbotten för att bygga en koja 14 meter upp i en tall och göra en film om det.
Det är lätt att känna sig personligen inbjuden i filmen och att känna en lätt svindel när det förankras och byggs. När kojan är färdig får mormor klippa bandet vid invigningen och som första besökare går hon upp för den branta trappan. "Det är så vackert att man vill gråta" säger hon när hon ser utsikten över Luleälven.
Ett luftigt andrum med centrumnära läge
Jonas Selberg behövde inget bygglov för sin koja, men när Mikael Genberg byggde i en 350-årig ekkrona i Vasaparken i centrala Västerås gav byggnadsnämnden bygglov för konstverket. Detta eftersom han är konstnär och bygget kunde ses som en installation. Kojan har sedan dess blivit ett populärt andrum för västeråsarna.
"Vardagens stress berövar oss våra innersta drömmar och tankar, här halvvägs till himlen blir allt plötsligt så klart. Och man känner sig lite busig liksom", skriver en besökare i trädkojans gästbok. I Arne Rebergs bok Trädälskarna hittar du ytterligare 16 intervjuer med en brokig skara trädentusiaster med olika infallsvinklar på ämnet.
Från koja till katedral
Trädhusen har ett budskap till oss menar Pete Nelson, författaren till New treehouses of the world. De talar ett uråldrigt språk och deras budskap är enkelt: Klättra upp och var i harmoni med naturen. Kort sagt, var fri! Pete Nelson är en sann entusiast och delägare i ett byggföretag som nischat in sig på just trädhus.
Boken är fylld av förverkligade drömmar, alltifrån kojor som verkar hämtade från gamla barnboksillustrationer till gedigna hus, mer eller mindre väl anpassade till plats och miljö. För att lyckas ro iland vissa projekt verkar det krävts tämligen stinna plånböcker.
En av bokens byggmästare, Horace Burgess, fick en gång ett uppdrag från Gud. Han skulle bygga en katedral till Guds ära. I en uppenbarelse ser han en ofantlig trädhuskyrka och den bygger han fortfarande på 18 år senare. En katedral i trä, förmodligen det mest makalösa byggnadsverk som gjorts i sitt slag, och ett inspirerande exempel på återbruk.
Övernattning på hög nivå
Den som vill uppleva det speciella med att bo i träd och inte själv känner för att bli byggmästare finns det också hopp för. Trädkojan Hotell Andrum strax utanför Falköping går nämligen att hyra. Sex meter upp i en ek finns ett boende med perspektiv där frukosten hissas upp i korg.
I Hanna Felixons och Sandra De Manders bok Udda bon - Annorlunda hotell i Sverige finns många tips på annorlunda boenden. Den som lider av höjdskräck kan bo i en stubbe, en sådan finns utanför Töreboda. Tankarna går osökt till Elsa Beskow och hennes hattstuga och minsann! Visst är det hon som inspirerat byggmästaren och hotellägaren till det mer marknära bygget.
Trädkojeplats, en mänsklig rättighet
Några rader ur dikten Trädtopparna av poeten och docenten i växtbiologi Sten Selander: "I trädens toppar svävar en värld Oberörd och längtansvärd…"
Varför inte mynta ett nytt slagord så här i valårstider: "Ropen skalla; trädkojeplats åt alla!" Trädkojan som ett vilohem för trötta själar och ett rehabställe för utbrända. Nog är det en uppbygglig tanke.
Text: Hans Millgård, Umeå Stadsbibliotek Bilder: photos.com
