Brutus Östlings fåglar fascinerar
Receptet för en framgångsrik fotobok kräver många ingredienser. Brutus Östling har lyckats koka ihop både kunniga textförfattare och ett etablerat förlag med sin egen kreativa drivkraft och fotografiska kunnande.
I december 2010 besökte fotografen och förläggaren
Brutus Östling
Umeå stadsbibliotek. Hos många inbitna ornitologer kommer fotointresset också med tiden, men Brutus Östling har gått en helt annan väg.
– Min favorit är den jag jobbar med för tillfället, så just nu är det krushuvade pelikaner.
Många intressanta fakta
Trots detta påstående presenterar han många intressanta fakta, bland annat om fåglars anatomi och om deras flyttbeteende. Han berättar att forskare har upptäckt hur flyttfåglars fysionomi förändras efter behov, till exempel så blir matsmältningen mer effektiv när de behöver äta upp sig innan flytt. Hjärnan kan också modifieras om det krävs.
– Det gäller att väga så lite som möjligt och ha vikten någorlunda balanserad i kroppen.
Detta innebär bland annat att tänder är överflödiga, till skillnad från hos fåglarnas förfäder dinosaurierna. Vissa fåglar buktar ut linsen för att kunna se bra under vattnet medan andra har både 360 graders seende åt ett håll och tredimensionellt, som vi människor, åt ett annat.
Ugglor till exempel har otroligt bra hörsel och sitter gärna stilla i ett träd och lyssnar efter byten.
– Det ena örat sitter mycket högre upp än det andra, säger Brutus Östling.
Fåglar som människor
Han skämtar om sina fåglar som om de vore karaktärer i en fars, och åhörarna gillar det. Varje fågelindivid får mänskliga egenskaper av Brutus Östling, vilket skulle få många ornitologer att skruva på sig. I böckerna är detta förhållningssätt visserligen nedtonat, men ändå närvarande. Å andra sidan så är det enligt honom själv inte främst fågelskådare som köper hans böcker, utan folk med naturintresse i allmänhet.För den fotointresserade presenterar han också värdefulla tips. Han berättar att kvisten i bilden han nu visar inte sitter fast i något träd utan är monterad framför en fin, jämn bakgrund tjugo meter bort.
– För att få speciella arter och få en bra bild så får man göra så här och sätta upp grenar. Det är väldigt bra att ha olika varianter på bilder. Det är inte säkert att man tar den bästa bilden när man gör en bok, man tar den som passar på sidan eller i uppslaget.Text och bild i vinnande kombo
Hur kom det sig att Brutus Östling startade förlaget Symposion från första början?
– Förutsättningen var att jag inte visste vad jag gav mig in på, för då hade jag aldrig gjort det! Men det var två böcker som jag tyckte bara måste ges ut, och den förläggare jag hade samarbetat med tvekade. Då startade jag förlaget. Jag var 21 då.
Krushuvade pelikaner
– Som ni förstår, det var tvunget att bli en bok, utbrister Brutus Östling sedan när de röda strupsäckarna börjar rulla förbi.Den krushuvade "dalmatian"-pelikanen på 13 kilo är en av världens åtta pelikanarter. Han visar linjer i bilderna, vilken kropp som hör till vilken individ och pratar om de uttryck han själv ser i fåglarnas ögon.
– Även sedan boken blev färdig upptäcker jag detaljer som jag inte
Pelikaner är 2010:s melodi, medan 2011 års utgivning verkar bli en annan vingbred fågel, nämligen albatrossen.
Svårfångade albastrosser
Vi får smygtitta på bilder av laysan-albatrosser från Midway Atoll i Stilla havet, någonstans 150 mil nordväst om Hawaii. Ett ställe som bara intresserar 80 personer om året så mycket att de faktiskt tar sig dit. I jämförelse får Antarktis årligen 30 000 besökare.Trots motgångar som havererade flygplansmotorer och omfattande kamerastölder så fortsätter Brutus Östling resa världen runt. Och fotografera. Kanske kommer han en vacker dag att känna sig bekväm även med epitetet ornitolog.
Text och foto:
Anna Östman, Minabibliotek.se
Brutus bloggar
handlar om fotografering, resor och naturkunskap.
Brutus Östling tipsar om skönlitteratur
Har du några boktips du vill dela med dig av?
– Senaste boken jag läste rakt igenom var
En mot alla. En riktig bumling på 500-600 sidor, av den tyske författaren
Hans Fallada. Det var en av hans sista böcker. En riktig pageturner. En bok jag minns från när jag var tjugo är
Elsa Morantes
tjocka tvåbandsverk
Historien, om en ensam kvinna med ett barn i Rom under andra världskriget och dess slut. Bland thrillers och deckare
James Ellroys
LA-svit,
Vit jazz
och
Los Angeles Konfidentiellt
med flera.
Vilka böcker var det som fick dig att starta ditt förlag?
– Det var
Den dolda läroplanen
av
Donald Broady
och
Modersmål och fadersarv
av
Jan Thavenius.
Vad använder du som bokmärke när du läser?
– Hm. Vågar jag säga att jag gör hundöron i böckerna? Eller så ligger de öppnade.
Finns det någon bok du skulle vilja hälsa på i och i så fall varför?
– Någon av
Karen Blixens
noveller eller böcker kanske, från Afrika. Savannen är människans paradis, men inte en miljö som är lätt att leva i för det. Inte Hans Falladas böcker om livet under nazitiden i alla fall.
Sagan om Ringen
är för otäck och den kom jag i kontakt med först nyligen, men jag skulle vara vettskrämd. Jag älskar till exempel
Emily Brontës Svindlande höjder
och även
Charlotte Brontës
bok om
Jane Eyre, men jag är glad att slippa leva under den tidens förhållanden.
Brutus Östling pratar om sina fotoböcker på Kulturhuset Stockholm