Bibeln i tolkning av Bruce Springsteen

Är du sugen på långläsning om The Boss, skriven av en bibliotekarie och religionshistoriker tillika Bruce Springsteen-fantast? Då har du kommit rätt. I annat fall hoppa till de två sista raderna eller låna någon av den nyblivne 70-åringens skivor på biblioteket.

Foto: NorthfotoBP/Bigstock
När Pajala kommuns kulturskolas musikelever åker på sina årliga turnéer runt om i byarna, finns orter där de gör bäst i att inte spela något annat än Bruce Springsteen. Det är helt i sin ordning, rätt och riktigt, som det ska vara.

Jag själv kommer från nere vid Torneälven, där jag och mina jämnåriga blev uppfostrade till att göra som föräldrarna alltid gjort. Det kanske inte är fullt lika bra, men å andra sidan flyter älven vidare, och till och med förstenade traditioner kan brytas upp.

När 1900-talets största och viktigaste artist nu fyller 70 år, gäller det att sortera tankarna så att allt det jag vill ha sagt inte snubblar över sig självt. Kanske kan jag försöka bidra med någon liten pusselbit för att hjälpa er att förstå vad som gör Bruce Springsteen till den som säger mig något om mitt liv. Ja, mer ändå, säger oss alla något om den värld vi lever i.

Min akademiska grundträning är som religionshistoriker. Jag har alltid lyssnat på Bruce Springsteen på ett eller annat sätt, jag är rätt säker på att beundran för honom på något vis fanns i Pajalas kalkrika kranvatten. Men jag förstod egentligen inte bossen innan en kurs i religionspsykologi.

Vår fantastiska föreläsare hade ett pinsamt personlighetsdrag. Han skulle punktera varje föreläsning med att spela upp ett stycke av Bo Kaspers Orkester. Ingen är perfekt och även mycket bra lärare kan göra grava misstag. En dag tröttnade jag och sa att han egentligen borde spela låten "The river" från Bossens skiva The river.

Jag visste inte varför jag sa det, inte förrän han bad mig förklara mig.

"The river" är en berättelse om en man, och hans hustru Mary. De träffas som mycket unga älskande, och får njuta av en kort tillvaro av oskyldig lycka. Så blir Mary gravid, de tvingas omgående gifta sig, och den unge mannen får omedelbart ta jobb som byggarbetare. Ekonomin vänder, och arbetstillfällena tar slut.

Det är "The river" på ett plan. Kalenderbitaren kan tillägga att låten är en beskrivning av Bruce syster Virginias första år tillsammans med sin make.

"The river" är också en berättelse om syndafallet. En oskuldens tid avbryts när den köttsliga syndatörsten väcks. De första människorna – ja, hela mänskligheten – kastas ut i vildmarken.

Tydligast blir den kristna tematiken i och med floden. En tidig och återkommande bild av Gud hos de abrahamitiska religionerna är just som floden, som rinnande vatten. När grödorna, och därigenom överlevnaden, har varit så beroende av vattnet är det lätt att förstå tyngden i bildspråket.

Mary och hennes kille lever sin första tid tillsammans alldeles vid flodstranden, i bildlig innebörd i Gudsnärvaron, i Paradiset. Så sent som samma kväll som de tvingats gifta sig, samma kväll som de för första gången får en ordentlig bild av vad livet utanför Paradiset är, söker de sig tillbaka till floden. Men då är det för sent.

Berättaren åker nu och då tillbaka till flodstranden, men floden har torkat ut. Vad Bruce säger i den här perioden av sin musik är mycket mörkt. Människan är slängd ur Gudsnärvaron, men är dömd att alltid komma ihåg den: "I just act like I don’t remember, Mary acts like she don’t care".

Det var inte våra egna handlingar som dömde ut oss från Paradiset, eller Gudsnärvaron. En del människor är födda in i det goda livet, men inte de som Bruce Springsteen föddes bland, växte upp med och lärt känna längs vägen. De kom till världen med någon annans synder på kontot.

Detta beskrivs kanske tydligast i låtparet "Independence day" från skivan The river, och "Adam raised a Cain" från Darkness on the edge of town-plattan. Båda låtarna skildrar precis samma händelse: en far och en son inser att deras relation nått vägs ände. Lyssnaren kommer in i skeendet när alla ord har blivit sagda, och inget kan längre läka de sår som rivits upp mellan dem. Kvar är bara den svåra känslostormen av ilska och sorg.

"Independence day" skildrar det hela så att säga helt sekulärt, fadern och sonen är två personer i en döende småstad. Den övervägande känslan är en sorgsen underkastelse, men bakom lugnet kokar vreden. I "Adam raised a Cain" möter vi istället en far och en son. Fadern var dömd till att slita i sitt anletes svett, utan något annat i lön än smärta och ilska. Sonen måste slita sig loss, känner att ilskan kommit honom till arv, men kan aldrig fly helt, bunden som han är av kärlek.

Ingen av dem kan hjälpa det. Alla är dömda att arbeta för smärta allena, och ilskan kommer med blodet. Kain mördade sin bror Abel, men vreden ärvdes från deras far, Adam. Ursinnet är låtens huvudtema, men inte ens de skrikande gitarrerna kan dölja sorgen.

Här är alltså något som gör Bruce Springsteen större och störst: inte bara detaljerna, den exakta knivskarpa blicken för den arbetande människans liv och villkor. Bruce Springsteen säger också att denna, vår personliga historia, oavsett hur liten eller skenbart obetydlig, är något högre och något viktigare. På det sättet är hans musik alltid både mörk och nästan resignerad, och samtidigt hoppfull och stärkande.

Hans sorgesång över det amerikanska välfärdsprojektet sedan Franklin D. Roosevelt, "The price you pay",  är ytterligare ett typexempel. Här är den bibliska historien tätare sammanvävd med det dagliga slitet. Samma händer som lägger asfalten lyfts mot himlen. Men återigen: vi blev fast på fel sida om floden, det förlovade landet är en hägring på andra sidan. Så med våra själar, så med det rättvisa samhället.

Det är detta, säger Bruce Springsteen, som gör att vi är födda att alltid springa vidare, aldrig hitta ro. Vi vill bort från något som saknar något visst som skulle göra detta uthärdligt, mot något visst som vi inte riktigt kan s,e men som vi vet är där. Det är där, men fråntaget oss av ett förflutet som vi inte kan påverka.

Foto: Ecummings00/Bigstock

Bruce Springsteens låtskatt kan grovt räknas in i tre perioder. Den första, den gammaltestamentliga, avslutas med albumet The river. Här kan vi som vi sett fortfarande nästan känna gudsnärvaron, gemenskapen både i den oskyldiga kärleken, och i det kollektiva arbetet.

I mittenperioden möter vi de två kanske mörkaste album som någonsin legat på försäljningslistorna.

”Gud är död”, skrev Friedrich Nietzsche. Det är inte, som det ofta missförståtts, ett ateistiskt hurra, utan den djupaste pessimism. Gud, för Friedrich Nietzsche, är inte bara den abrahamitiska guden, utan kanske ännu mer alla större idéer om vad poängen med allt egentligen är. För att låna den amerikanske filosofen Rick Rodericks ord: "Guds död" innebär att alla förhoppningar som hägrat vid horisonten om en större och  djupare innebörd har torkat ut och med dem ett fullständigt sätt att orientera våra liv.

På Bruce Springsteens album Nebraska möter vi världen som Friedrich Nietzsche förutspådde. I öppningslåten åker två personer på en våldsam mordturné. I sin romanlånga tolkning av Nebraska-skivan, Norrut åker man för att dö, har Ida Linde väl fångat detta nattsvarta tema i Bruce Springsteens andra period. När mördarna i hennes version till slut åker fast och tillfrågas om varför de gjorde det, har de inget riktigt svar att ge, annat än att där kanske finns ondska trots allt.

Ida Linde låter hotellstäderskan Lávra, kondensera hopplösheten i Bruce Springsteens kanske bästa låt, "Atlantic City": Lávra önskar att hennes älskare ska komma och knacka på, "men han hade sina sorger. Alla hade sina sorger och ensamheten var en fosterhinna mellan dig och världen."

Born in the USA-skivan kan vid en första genomlyssning låta som en låtskatt med peppig dansmusik, men finns det någon mörkare diagnos över vår samtid än "we’re just dancing in the dark" – vi dansar i mörkret? Huvudpersonen försöker med allt, men inget fungerar. För att få något i livet måste man vara hungrig, har berättaren fått höra, men hen svälter ju och får ändå inget.

Låten "Born in the USA" berättar om en man som värvats till Vietnamkriget, men inte vunnit något på det, utan förlorat sin bror och sina illusioner om att det var ett rättfärdigt krig. Inte heller någon annan uppskattar hans uppoffring. Han blir avvisad från varje jobbtillfälle, till och med på myndigheten som har hand om krigsveteraner. Hans hemstad rasar samman precis som hans drömmar, men ingen bryr sig.

Skivan Tunnel of love påbörjar hans tredje period, den nytestamentliga. Kärlek, vänskap, solidaritet: allt detta är, om inte det förlovade landet, så åtminstone det förlovade landet i vardande. Här ligger Bruce Springsteen för övrigt väldigt nära den slovenske filosofen Slavoj Žižeks förståelse av vad "den heliga ande" är. Den kollektiva, solidariska kärleken, bunden samman av kampen för rättvisa.

Det är därför givet att det är under denna period som han ger ut sin skiva med kriminellt svängiga versioner av gamla folklåtar, som samlats in för eftervärlden av den nu hädangångne amerikanske kommunisten Pete Seeger.

Foto: Tinnakom/Bigstock
"My hometown", låten som avslutar Born in the USA, skildrar ett samhälle som faller sönder i spåren av ekonomiska kriser, mest troligt Bruce Springsteens födelseort Freehold i New Jersey. Berättaren ger upp hoppet om sin hemstad och tänker flytta därifrån. I låten "My city of ruins" från den makalösa The rising-skivan möter vi samma lilla stad. Där har affärerna fått slå igen, unga män står i gathörnen som spridda löv, utan jobb eller någonstans att gå. Ändå slår låten an en hoppfull ton och förvandlas, särskilt när den spelades live under 2012-turnén med stor blåssektion och gospelkör, till en hoppfull predikan.

Bruce Springsteen går längre än Slavoj Žižek eftersom hans andliga solidariska gemenskap omfattar inte bara de som idag kämpar, utan också alla tidigare kämpar i samma sak. I "The Ghost of Tom Joad" vandrar ett spöke runt i USA, bland hemlösa och papperslösa flyktingar, och manar till kamp. I "We are alive", en låt som lika gärna hade kunnat skrivas av Woody Guthrie, stiger människor som dött i strejker, och migranter som dött i öknen, och ställer sig skuldra vid skuldra, hjärta vid hjärta för att hjälpa till att bära glöden.

För Bruce Springsteen finns alltså en särskild typ av gemenskap i traditionen, så länge traditionen lyfter människor här och idag. På detta vis lyser Bruce Springsteens katolicism igenom också i hans förståelse av politisk handling.

Om ilska i hans gammaltestamentliga period inte riktigt har något mål, och i den meningen alltså är impotent, så ger hans nystestamentligaperiod en bild av något mycket mer konstruktivt. "Wrecking ball", en låt om hur vinstintressen trampar över och slår sönder det som gemensam svett och kärlek byggt upp, ger en lektion i hur man kan hitta hopp och kraft i ilska.

Refrängen är ett mästarprov i hur Bruce Springsteen sammanfogar två bildspråk, och genom den sammanfogningen både skildrar de förstörande krafterna, och den gemensamma styrka som kan stå emot den. Där finns maskinerna som kommer för att demontera baseballarenan, symbolen för det USA ur vilket välfärden dragit sig undan. Hotfullt svingas rivningskulan, engelskans wrecking ball.

Foto: Anthony Correia/Bigstock
Men wrecking ball är också inom baseball ett visst sätt att kasta bollen. På kastarens lag i låten, motståndarlaget, står det krassa vinstintresset. På hemmalaget står lokalsamhället, alla de som står med, och stått med laget. Alla som själsligen varit närvarande i platsen och laget. Kom igen, sjunger Bruce Springsteen trotsigt mot bortalagets spelarbänk, gör ert bästa, bring on your wrecking ball.

Låten skrevs till, och framfördes på en avskedskonsert för och på Giants Stadium i New Jersey, som snart skulle komma att demoleras. Egentligen är den galet radikal för sitt sammanhang, men så har Bruce Springsteen politiskt alltid legat på den amerikanska vänsterkanten.

Självklart ställde han upp när socialdemokratiska ungdomsförbundet i Norge frågade om han kunde tänka sig att spela en låt på minnesstunden för offren i terrordådet på Utöya. Och när han för några år sedan i Florida valde att hylla en svensk med en låt, blev det självklart Joe Hill. Låten "Land of hope and dreams" fungerar lika bra som en gospel i Curtis Mayfields anda, som på första maj.

Jag har lagt lite drygt 2 000 ord för att ge en möjlig förklaring till varför Bruce Springsteens musik är så viktig för en snubbe född nere vid Torneälven, i skuggan av norra Norrbottens två stora väckelserörelser: den lutherskt laestadianska, och arbetarrörelsen. Jag hade också kunnat ge en möjlig förklaring med långt färre ord, ungefär såhär:

Slå på Detroit medley från livespelningen på Hammersmith Odeon i London 1975, och försök låta bli att dansa tills du badar i svett och alla muskler skriker av glädje. Kom igen, gör ert bästa!

Grattis, bossen! Må vi föräras många år till!

Våra tips

  1. Born to run

    Tips Av: Springsteen, Bruce Tipsat av: Anna Sahlén

    Bruce Springsteen trollbinder lyssnaren med berättelsen om sitt liv och sina decennier som artist.

  2. Norrut åker man för att dö

    Tips Av: Linde, Ida Tipsat av: Anna Sahlén

    Återkomster, oläkta sår, sorg, död och exploatering. Ett Bruce Springsteen-album som översatts till en svensk roman och placerats i Västerbotten.

  3. Litteratur som blivit musik

    Artikel Skrivet av: Anna Sahlén

    Litteratur inspirerar till musik. Det finns många exempel på låtskrivare som hittat sina berättelser i andras böcker, här är några av dem:

Låna Bossen på bibblan

  1. Wrecking ball

    Av: Springsteen, Bruce
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 2012
    Klassifikation: 70-talets rock och framåt
    Finns som: Musik, CD/LP
  2. Magic

    Av: Springsteen, Bruce
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 2007
    Klassifikation: 70-talets rock och framåt
    Finns som: Musik, CD/LP
  3. The rising

    Av: Springsteen, Bruce
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 2002
    Klassifikation: 70-talets rock och framåt
    Finns som: Musik, CD/LP
  4. Darkness on the edge of town

    Av: Springsteen, Bruce
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 1984
    Klassifikation: 70-talets rock och framåt
    Finns som: Musik, CD/LP
  5. Born to run

    Av: Springsteen, Bruce
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 1986
    Klassifikation: 70-talets rock och framåt
    Finns som: Musik, CD/LP
  6. Born to run

    Av: Springsteen, Bruce
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 2016
    Klassifikation: Musik
    Finns som: Bok
  7. Outlaw Pete

    Av: Springsteen, Bruce
    Språk:
    Svenska Engelska
    Publiceringsår: 2014
    Klassifikation: Litteratur (skönlitteratur) och retorik
    Finns som: Bok
  8. Bruce Springsteen rock score

    Undertitel: [eight famous Bruce Springsteen songs scored for small groups] : [complete with lyrics]
    Av: Springsteen, Bruce
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 1987
    Klassifikation: Rock
    Finns som: Noter
  9. Bruce Springsteen

    Av: Springsteen, Bruce
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 1996
    Klassifikation: Rock
    Finns som: Noter
  10. Greatest hits

    Av: Springsteen, Bruce
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 1996
    Klassifikation: Rock
    Finns som: Noter

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Emil Enbuska den 1 oktober 2019