Olika former av kommunikation genomsyrar allt i våra liv och vår vardag. Att hitta pausknappen är svårt. Att ta sin tillflykt till skönlitteraturen fungerar i bland, men kanske inte alltid.
Genom många skönlitterära berättelser löper temat som en röd tråd. I en serie artiklar kommer vi att tipsa om litteratur som på olika sätt belyser olika sätt att kommunicera, människans behov av ett språk, att kunna meddela sig med sin omgivning och att känna sig delaktig.
Ordets ursprung
Mänsklighetens förmåga att meddela sig och utbyta information är en viktig förutsättning för all utveckling hos den enskilda individen, men också hela samhällen och kulturer. En definition av ordet kommunikation enligt Nationalencyklopedin är överföring av information mellan människor, djur, växter eller apparater. Ordet kommer från latinet, av
communicatio
som betyder ömsesidigt utbyte och av
communico
som betyder göra gemensamt eller låta få del av.
De långa samtalens litteratur
Språk, koder, verktyg och apparater som till exempel tal, bildskrift, alfabetisk skrift, morsealfabet, papper, telefoner och elektroniska medier utvecklats för att hjälpa oss att utbyta information. På så sätt har hinder som till exempel stora avstånd övervunnits och vägen från sändare till mottagare har blivit betydligt kortare, tempot har med tiden skruvats upp och informationen är mer kortfattad - kanske på bekostnad av de långa samtalen. Kanske därför finns det anledning att växla ned tempot med litteraturens hjälp.
Långa samtal som förs genom brevväxling med snigelpost är idag ganska sällsynta. Men vill du ta del av andras samtal genom brev finns en hel del att hämta i skönlitteraturen.
Brevromaner
Brevromaner hade i sitt ursprung, speciellt på 1700- och 1800-talet, ett stort inflytande på dåtidens läsare och romanernas brevskrivande huvudpersoner blev viktiga förebilder. Till en början dominerade de utländska brevromanerna. Bland annat fick
Jean-Jacques Rousseau
och
Johann Wolfgang von Goethe
stor uppmärksamhet med sina böcker om Pamela, Clarissa och Den unge Werther. Så småningom kom också brevberättelser skrivna på svenska.
Yvonne Leffler
är docent och universitetslektor i Litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. I boken
Jag har fått ett bref
har hon gjort en undersökning av de tidigaste brevromanerna utifrån olika aspekter; uppkomst, syften, inflytande och teman.
Böcker baserade på en brevväxling
Sigrid Combüchens
roman
Spill
berättar historien om Hedda. Berättelsen inramas av en annan historia, där Sigrid Combüchenen börjar brevväxla med Hedwig Langmark, 78 år. Det gäller ett fotografi som finns beskrivet i en av hennes tidigare romaner, som verkar föreställa Hedwigs mor med familj. Under en mångårig brevväxling frågar hon ut Hedwig om h
ennes liv. Svaren använder hon till sin bok, där Hedwig får heta Hedda.
I boken
Prioritaire
av
Iselin C. Hermann
brevväxlar en ung dansk kvinna med en etablerad konstnär i Frankrike. Delphine, som kvinnan heter, förälskar sig i en målning på en utställning och skriver till konstnären Jean-Luc. Breven blir allt mer personliga och en stark förälskelse och passion växer fram mellan dem och de bestämmer sig för att träffas. Det blir ett möte som får ödesdigra följder.
I
Juloratoriet
av
Göran Tunström
förlorar Aron sin älskade hustru Solveig i en tragisk olycka. A
ron blir alltmer nedbruten allt eftersom tiden går och börjar få syner då han upplever att Solveig återvänder till honom. Av en slump inleder han en brevväxling med en kvinna i Nya Zeeland. Hon heter Tessa Schneiderman och deras korrespondens blir mer och mer intensiv. Tessa blir djupt förälskad i Aron och hon skickar gåvor och lockar av sitt hår. Arons syner där Solveig framträder blir allt fler och han börjar tro att Tessa och Solveig är samma person. Juloratoriet blev Göran Tunströms mest kända verk. Boken filmatiserades och tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1984.
Adressat okänd
av Kathrine Kressman Taylor
är en roman som består av en fiktiv
brevväxling mellan tysken Martin Schulse, som bott i USA och återvänt till sitt hemland, och hans judiska kompanjon Max Eisenstein som stannat kvar i USA. Brevväxlingen inleds för att behålla en nära vänskap, dels professionellt som kompanjoner inom konstbranschen, men också familjärt. Andra världskriget inleds och det blir uppenbart att de båda männen inte delar samma uppfattning om nazisternas grymma behandling av judarna.
Takakirves – Tokyo
av
Zinaida Lindén
är uppföljaren till
I väntan på en jordbävning
från
2004. Här fortsätter berättelsen om Ivan Demidov, den ryskjapanska sumobrottaren som påbörjar en intensiv brevväxling med sin levnadstecknare eller "litterära medium" Iraida Dahlin. Ivan är hemmapappa i Tokyo och Iraida bor med finlandssvensk man och två småbarn i småstaden Takakirves. Först brevväxlar de den traditionella vägen, men så snart Ivan får ordning på sin dator därhemma kommer de igång med e-postandet. Det ger fart åt diskussionen och skapar också en närvaro i vardagen som Ivan och Iraida beskriver. Båda är nyblivna immigranter och ett återkommande tema i brevväxlingen är identitet.
Sara Schwardt var 13 år när hon skickade sitt första brev till Astrid Lindgren. Det svar hon då fick gjorde henne så upprörd, arg och besviken att hon rev sönder det och spolade ner det i toaletten. Nu finns däremot resten av breven att läsa och bli gripen av.
I sina brev utmanar Eric Ericson samhällets konventioner, men visar också ett enormt intresse för dessa och vad det är som får samhällen att ticka. Under Littfest 2011 berättade han om konst, foto och brevskrivning.
