Bokserier att sträckläsa
Följetonger i bokform hör till det bästa Randi Ström vet. Här berättar hon om några av sina favoriter.
Den första bokserie som gav ett bestående minne hos mig var serien om
Catherine
av
Juliette Benzoni. Det är en serie i sju delar om den undersköna Catherine som vi får följa från ung tonåring till vuxen kvinna i 1400-talets Frankrike. Hon får uppleva fantastiska äventyr och många romantiska möten med stiliga och mäktiga män.
Jag läste Catherine-serien när jag var tonåring och blev helt uppslukad. Jag har sedan läst om den flera gånger och efter bara några sidor är jag tillbaka i medeltidens Frankrike.
Vill du i stället göra
din tidsresa till 1700-talets Skottland är det
Främlingen
av
Diana Gabaldon
du ska läsa. Det är den första av sex böcker om Claire Randall. Hon är en sjuksköterska som under en semester i Skottland förflyttas tvåhundra år bakåt i tiden där hon möter sitt livs kärlek.
Jag hade tidigare bara läst Folletts spännande agentromaner och blev därför glatt överraskad när jag hittade den första delen i denna serie och jag ser verkligen fram emot att läsa den tredje delen.
I en helt annan genre
har vi de otaliga deckar- och thrillerserierna. I dem läser vi om mord, blod och grymhet, samtidigt är det något tryggt och hemtamt med att få läsa om personer som vi känner igen från tidigare böcker.
Bland de huvudpersoner jag har fattat tycke för finns Kinsey Milhone i
Sue Graftons
ABC-serie. Hon är en privatdetektiv i trettioårsåldern med gott om skinn på näsan. I sina välanvända jeans och bekvämaste skor löser hon alla uppdrag hon får.
En annan favorit är barnpsykologen Alex Delaware som
Jonathan Kellerman
skriver om. Han hjälper sin vän, polisen Milo Sturgis, att utreda grymma brott. Jag gillar också Alan Banks, skapad av
Peter Robinson, som är en intelligent, kultiverad och känslig kriminalkommissarie som ibland hellre följer sina egna instinkter än gängse protokoll i brottsutredningar.
Till sist har vi de
många fantastiska barn- och ungdomsserierna. Här måste jag också börja med en serie som jag har läst otaliga gånger och det är
Laura Ingalls Wilders
serie på tio böcker som börjar med
Lilla huset i stora skogen. Den är delvis självbiografisk och beskriver hennes uppväxt i en nybyggarfamilj i USA under senare delen av 1800-talet.
Det vilar en så hemtrevlig stämning över dessa böcker att jag nästan kan känna doften av det nybakade majsbrödet när jag läser. Samtidigt förstår jag vilket hårt liv det egentligen var, både som nybyggare och som kvinna, på den tiden.
Dessa fyra serier har jag läst nu som vuxen och de har fått mig att å ena sidan önska att mina barn vore mindre så jag fick läsa dem som godnattsaga för dem men samtidigt gläds jag åt alla barn som får läsa eller höra så fantastiska och spännande berättelser.
Det finns bokserier
som vi aldrig vill ska ta slut och det finns serier som blir lite urvattnade på slutet. Det finns serier vi sträckläser del efter del och det finns serier där varje del är lika efterlängtad som julafton. Tjusningen med serier är att vi kan välja hur vi vill läsa dem och det finns många att välja bland.
En krönika av
Randi Ström, Umeå stadsbibliotek