Hur är din relation till läsning och hur har den sett ut genom livet?
– Läsningen tog fart för mig under slutet av gymnasietiden. Jag tror att det delvis är kopplat till min satsning på idrotten. Ju mer jag tränade, desto mer tid var jag borta hemifrån på träningsläger och tävlingar, och då föll det sig naturligt att läsa mer. Det finns inte så mycket att göra på lediga stunder i norra Finland i novembermörkret.

Foto: Caroline Andersson/Forum förlag

Vilken slags böcker läser du helst?
– Jag har alltid växlat mellan romaner, deckare och facklitteratur. Mest facklitteratur. Och alltid med kravet att det ska ge mig något. Jag har svårt för ren nöjesläsning, det känns syndigt, lite som att ligga på soffan och äta choklad.

Har du någon bok du gärna återvänder till?
– Ulf Lundells Jack. Jag har läst de flesta av Lundells romaner, och alla är för tjocka, alla har för långa meningar, men jag gillar dem skarpt. Just Jack utspelar sig i en tid där huvudpersonen är i uppstarten av vuxenlivet, och där var jag också när jag läste den första gången. Det finns ingen handling, den handlar om allt och inget. Det är nog öppenheten och sårbarheten som jag gillar med boken. Och att den ofta visar mer på det tänkta än det sagda. Man vet ju sällan vad människor tänker, men det är ju oftast det man helst vill veta.

Vilken var din senast lästa bok och vad tyckte du om den?

– Tillväxt av Klas Eklund. Mycket bra och enkelt om ett begrepp som många idag uppfattar som negativt. Det är de som inte är intresserade av ekonomi som borde läsa den.

Vad är det bästa med att läsa tycker du?
– Att utvecklas. Och sen är det ett bra sätt att somna också. Jag tror att jag läser för att jag vill förstå världen och människan.

Berätta om hur det gick till när du skrev dina böcker Ferry food och Ferry tales? 
– Ferry food är en kokbok som jag skrev tillsammans med Cathrine Schück. Jag och morsan skickade ner en mängd exempel på vad jag åt i verkligheten och sen komponerade Cathrine recepten och jag skrev den sammanhållande texten. Jag åt LCHF-kost i två års tid, och det fungerade bra. Det är maträtter med lågt kolhydratinnehåll som är temat. Boken sålde fint, nästan 25 000 exemplar. Att det blev en bok var en slump. Cathrine hade kontor i samma byggnad som en kompis till mig, och de kläckte idén. Förlaget var med på noterna på en gång.

– Ferry tales är egentligen min privata dagbok. Den jag skrev under de sista åren av min idrottskarriär. Jag hade länge drömt om att skriva en bok. En riktig bok. Och när jag läste mina gamla handkrafsade dagböcker så insåg jag att de var läsvärda för fler än mig själv. Med det i bakhuvudet skrev jag mer konsekvent de sista åren, och när karriären var slut, ja då var boken slut också.

– Det var lite lustigt när en agent hörde av sig till mig och tipsade om att han kunde fixa en bra spökskrivare åt mig om jag någon gång funderade på att skriva mina memoarer. Jag svarade att jag precis hade skrivit dem själv och hade några hundra sidor i datorn. Tre veckor senare var allt med kontrakt och förlag klart.

Vad hoppas du att dina läsare ska få ut av att läsa dina böcker?
– Kokboken hoppas jag inspirerar till att äta mindre socker och mer mat av god kvalitet.

– Poängen med dagboksbiografin är att få en inblick i livet som elitidrottare. Och det har nog aldrig skrivits en liknande bok i ämnet. Dagboken är ju det mest privata och självutlämnande man kan tänka sig. Den handlar om mitt liv som elitidrottare, men även om mina tankar, drömmar och möten. Hittills är det drygt 50 000 som köpt den. Jag hoppas att läsaren lär sig något och kan lägga ifrån sig boken som en något visare och bättre människa.

Kommer det att bli fler böcker tror du?
– Kanske. Men jag vet inte i vilken form.

Du har en 5-årig son, Dante, brukar du läsa för honom? Vilka böcker läser du då?
– Ja, vi läser för honom i princip varje kväll. Det blir väldigt blandat. Tyvärr känns det som att många av de gamla klassikerna passerat bäst före datum. Man måste göra om dem för att de ska passa dagens samhälle. Jag gillar nya barnböcker mer.

Vad ägnar du dig åt nu efter skidskyttekarriären?
– Jag lever på skogsbruk, några styrelseuppdrag, och en mängd uppdrag kopplade till mitt personliga varumärke.

Hur känns det när du ser tillbaka på din karriär som skidskytt?
– Jag är stolt. OS-guldet ligger och glimrar i bokhyllan. Oerhört stolt över det.

Berätta om ditt miljöengagemang.
– Den visionen som driver mig mest just nu är att hela familjen ska bli fossilfri till år 2025. Klimatavtalet från Paris ska nås, och då är det bara att börja. De som måste börja är de som kan. Vi kan. Jag vill gå före och visa vägen, och hoppas få många med mig som om några år kan göra samma resa.

– Det handlar om elbil, solceller, hållbart skogsbruk, hemmaodling etcetera. Återanvända, laga och effektivisera. Vi hoppas kunna visa att det hållbara livet också är ett bättre liv.

Vad är det bästa med att bo i Storuman?
– Att det är hemma.