Så beskriver Lennart sin tillvaro. En före detta framgångsrik idrottsman som tidigt hamnat snett i livet. Med sina 15 år som uteliggare är han veteran i en värld där medelåldern är låg. Vi möter honom och många andra som av en eller annan anledning hamnat på gatan i Bo Johanssons annorlunda reportagebok Under bar himmel.

Ett problem som växte på 1980-talet

Bo Johansson övervann sin rädsla och gjorde sin resa till ett okänt Stockholm. Han mötte dem som bor i trappuppgångar, tunnlar, kulvertar och på härbärgen.
 
Hur många hemlösa har vi i Sverige? I Stockholm lär det röra det sig om några tusen, i Malmö 900. Enligt Socialstyrelsens beräkningar rör sig siffran kring 17 000 för hela Sverige.

På 1970-talet var det inget större problem men på 1980-talet börjar det växa. I Uteliggarna i välfärdssamhället av bland andra Leif Stenberg från 1989, tecknas en mörk bild av uteliggarnas 1980-tal. Interiörerna från natthärbärgen i Stockholm är ljusår från det yuppieliv som förknippas med den tiden.

Sedan 1999 har ökningen av antalet hemlösa varit mellan 30 och 45 procent, enligt Stockholms Stadsmissions hemsida.

Sverige långt efter grannländerna

Leif Stenberg sammanfattar dagsläget i artikeln "Knäck hemlösheten" i Vasaplan 2011:6, den Umeåbaserade tidningen som är vårt lokala språkrör för hemlösa och socialt utsatta. Det handlar om ett systemfel. Kortsiktiga akuta åtgärder sätts in utan uppföljning och myndigheterna är dåliga på att samarbeta. Undantag finns, men våra nordiska grannar ligger långt före, skriver han.
 
De som inte vill något får bo på natthärbärge, förklarar en socialsekreterare i Thord Erikssons klargörande lilla skrift med samma titel. På några få sidor får jag som läsare klart för mig vilka möjligheter en hemlös missbrukare har att få tak över huvudet och vilka hinder han möter.

Raine Gustafssons berättelse

Han berättar om de som överlever och de som inte gör det. Framför sig ser han ett hårdnande samhälle där ett lämmeltåg av människor tältar och bygger kojor i skogarna runt Stockholm och fyller parkeringsplatserna med husvagnar.

En kaxigare attityd till livet på gatan har amerikanen Lee Stringer. Mitt i livet tappade han fotfästet och förlorade jobb och bostad efter att hamnat i knarksvängen. Osentimentalt berättar han hur han överlever och hittar vägar att få mat för dagen och kläder på kroppen. Han samlar tomburkar och säljer Street News, New Yorks motsvarighet till Situation Stockholm. Snart börjar han själv skriva artiklar för tidningen och lyckas så bra att han blir redaktör. En annorlunda framgångsberättelse.

Hemlöshet i skönlitteratur

Egentligen är det inte konstigt att deckar- och thrillerförfattare använder sig av de hemlösa och deras liv som stoff till sina mörka berättelser. Miljöer som i sig signalerar hot och fara. Sparsamt upplysta parker, ödsliga husvagnsparkeringar och ekande trappuppgångar. Lägg därtill alla mörka hemligheter som döljer sig i det förflutna men som obönhörligt avslöjas.

Man kan göra feelgood-litteratur av eländet också, som Sara Kadefors gör i Borta bäst. Sylvia vill leva mer exklusivt än vad kassan tillåter. Efter att ha överskridit gränsen för det tillåtna lämnar hon i all hast sin familj och sitt skyddade villaliv. Bilen blir hennes hem och hennes egen resa blir omvälvande. Här levs ett liv på samma gång i av- och utveckling.

Projektet "Bostad först"

Nu finns det ändå hopp om en förändring. Efter mönster från USA och övriga Norden har Stockholms stad sen förra året jobbat med projektet "Bostad först". I det kan den som är hemlös börja med en egen lägenhet för att sen ta itu med missbruk och eventuella skulder. Mia Tottmar skrev om det lovande projeketet i Dagens nyheter 16:e september och 4:e oktober 2011.

Att steget kan vara snubblande kort från ett fungerande liv till ett liv på gatan får vi en påminnelse om i intervjun med Lotta som tog snabbhissen från Östermalm till uteliggarna. Hon är en av de första som fått en egen bostad i projeket och skattar sig lycklig över att äntligen ha fått ett hem. 

Det ska komma en tid och plats
då även jag 
ska resa mig upp

Kanske hade han fått några år till i livet om han fått ett eget boende. Nu hann han inte uppleva det då han dog 2006. Men många av hans olycksbröder och -systrar väntar på en omstart, egen bostad och ett anständigt liv.

Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek

Den hemlöse Willie Yorks hemsida (länk öppnas i nytt fönster)
Webbsida för UR:s program Hemlös (länk öppnas i nytt fönster)