Station eleven

Livet i civilisationens efterspel skildras i en berättelse som aldrig förlorar greppet om sin läsare.

Boken inleds vid en föreställning av King Lear på en teater i Toronto där tre av bokens huvudkaraktärer befinner sig. Arthur spelar kungen, Kirsten ett litet barn och Jeevan sitter i publiken. Deras sammanflätade öden tar oss sedan vidare och djupare in i berättelsen.

En ny tid börjar

Samma kväll uppstår kaos på Torontos sjukhus. En influensa med ett extremt snabbt och dödligt förlopp sprider sig som en löpeld över världen. Nästan hela mänskligheten slås ut, samhället slutar att fungera och en ny tid börjar.

Tjugo år senare har kaoset skingrat sig. De flesta som överlevde har slagit sig ner i mindre grupper eller på egen hand. Livet fortgår i skuggan av den civilisation som togs för given.

The travelling symphony är en musik- och teatergrupp som tillhör undantagen och reser runt med sina föreställningar. Kirsten som var barnskådis i uppsättningen av King Lear är en av medlemmarna. Även om tillvaron med åren blivit mindre farlig måste de vara på sin vakt.

Berättelsen och språket suger tag

När The travelling symphony återvänder till en plats där de lämnat två medlemmar inför en förestående förlossning har något hänt. Vännerna är försvunna och stämningen annorlunda och mörk. Någon som kallar sig "The prophet" och hans entourage ger sig till känna.

Det här är en berättelse som rör sig mellan flera tidsplan och karaktärer men som ändå följer en tydlig linje. Jag tyckte att Station eleven var magisk. Att berättelsen och språket sög tag i mig och trots att tid och perspektiv skiftade aldrig tappade sitt grepp. Och att den vävdes ihop på ett fenomenalt sätt.

Girlfriend in a coma

Av: Coupland, Douglas Tipsat av: Anna Sahlén

An eerie and apocalyptic novel that questions modern day life in a beautiful way.

California

Av: Lepucki, Edan Tipsat av: Anna Sahlén

Frida och Cal flydde Los Angeles när staden blev för osäker. Nu försöker de överleva ensamma i vildmarken.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Anna Sahlén den 27 mars 2015