Sov gott, igelkott!

Igelkotten, det hemlighetsfulla taggiga djuret, har fascinerat mänskligheten i århundraden. Den har kopplats ihop med såväl magi och tortyr som grafik och trädgårdar.

Igelkott, illustration av Hans Millgård
Mitt under en gatlykta i Hagaparken har jag stött på den under mina sena hundpromenader. En igelkott, helt absorberad av någon okänd höstdelikatess. Som om den behövde allt ljus den kunde få för att sniffa sig fram till något ätbart.
 
Men nu vet jag ju att igelkottar har skral syn och får lita på sitt luktsinne för att skaffa föda så det där med ljuset kanske inte är så viktigt. Om det nu inte är så att den vill ha allt ljus på sig förstås.
 
Igelkotten är verkligen annorlunda. Som en budbärare från en rent ofattbart fjärran forntid.
 

Vandrande nålkudde med jordlånga ben

Somliga tror att den funnits i 30 miljoner år. Inte undra på att vi fascineras av den märkliga krabaten: som en ”vandrande nålkudde med jordlåga ben och sorgset litet grishuvud”, så beskriver poeten Maria Wine den i en dikt. De korta benen kan få en att tro att den inte rör sig inom några större områden men faktum är att den kan ha ett revir på flera kvadratkilometer.
 
Däremot har den regelbundna vanor. Har man tur kan man därför stöta på den på samma plats kväll efter kväll.
 

Igelkotten i folktro och folkmedicin

Mycket har man trott om igelkotten i folktro och folkmedicin. I Småland trodde man att den var tomtens gris och i Närke skulle grisarna dö om man slog ihjäl en. På sina håll var man helt övertygad om att den kunde släcka en eldsvåda med det vatten den hade i munnen.
 
Skinnet har använts som kardor och för att avvänja kalvar och dibarn. Inte nog med det; om man får tro den heliga Birgitta användes det som tortyrinstrument för ”skörlevnadskvinnor”. Den mänskliga uppfinningsrikedomen var och är utan gräns.
 
Hade man tandvärk kunde man använda igelkottstaggarna och drabbades man av spetälska kunde man koka köttet med ättika, peppar och honung till ett verksamt botemedel.
 

Några avtryck i konsten

Ragnar Thoursie Igelkottsfrid
Att igelkotten är ett mer självklart objekt för en grafiskt verksam konstnär än för en målare säger sig nästan självt. Träsnitt eller någon form av etsning eller torrnålsgravyr känns som det naturliga teknikvalet när man tänker på djurets form och utstrålning.
 
Torsten Renqvist och Lars Lerin har bägge känsla för de unika kvaliteterna hos sina modeller. Att Torsten Renqvists bild ur sviten djur pryder omslaget på Ragnar Thoursies självbiografiska bok Igelkottsfrid ter sig helt självklart.
 
Lars Lerins bilder hittar man i Dessa små, som innehåller reproduktioner av koppargrafiska blad.
 

Umeå som kottestad

Vill man veta hur vi har det med igelkottarna i Umeå finns Umeå stadsnatur. En beskrivning av människornas gröna rum och djurens och växternas livsmiljöer i en stad. Här finns bland annat resultaten från en inventering som gjordes för några år sedan där man kan se hur spridda de små djuren var i olika stadsdelar.
 
”Utan en igelkott är ingen trädgård fullkomlig.” Det skriver Lotte Möller i sin inspirerande bok Trädgårdens natur. Vill man se den som sin gäst får man också anpassa sin trädgård och se till att menyn är lockande.
 
Ofta refererar hon till den engelska trädgårdskulturen som värnar om det som vi uppfattar som vildvuxet och smått förfallet. En sådan miljö är lyckan för en igelkott.
 
Lotte Möller förundrar sig över det hemlighetsfulla hos det taggiga djuret och konstaterar att vi egentligen inte vet så mycket om igelkottslivet och särskilt inte om deras nattliga strövtåg. Märkliga vanor har den också, som den så kallade självbespottningen, som kan påminna om ett epileptiskt anfall, plågsamt att se på och oförklarligt.
 

Vilda grannar
Trivselhörnor och vinterbon

Handfasta råd om hur man gör en trivselhörna och bygger ett vinterbo för igelkottar i sin trädgård finner man i Vilda grannar författad av Per Bengtson och Maria Lewander utgiven av Svenska naturskyddsföreningen. Du kan också hitta en ritning på föreningens hemsida (PDF).
 
Nu prasslar det inte längre på kottevis i Hagaparken. Igelkotten har dragit sig tillbaka till någon ombonad och fuktsäker vrå där den förhoppningsvis får vara i fred tills fram på vårkanten.
 
Sov gott igelkott!
 
Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek.
  1. Dessa små

    Undertitel: koppargrafiska blad
    Av: Lerin, Lars
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2004
    Klassifikation: Konsthistoria

    Finns som: Bok
  2. Djurkrets

    Undertitel: dikter
    Av: Wine, Maria
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1971
    Klassifikation: Lyrik med svenska som originalspråk

    Finns som: Bok
  3. Igelkottsfrid

    Av: Thoursie, Ragnar
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2007
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur

    Finns som: Bok
  4. Trädgårdens natur

    Undertitel: om den svenska och den engelska trädgården, om trädgårdar för barn, fjärilar och igelkottar, om humor och biskötsel, om tiden och förgängligheten samt om den gräsliga gräsmattan
    Av: Möller, Lotte
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2008
    Klassifikation: Trädgårdsskötsel

    Finns som: Bok
  5. Vilda grannar

    Undertitel: hur vi får ett rikare djur- och växtliv omkring oss
    Av: Bengtson, Per
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2006
    Klassifikation: Naturskydd

    Finns som: Bok
  6. Umeå stadsnatur

    Undertitel: en beskrivning av människornas gröna rum och djurens och växternas livsmiljöer i en stad
    Av: Enetjärn, Anders
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2003

    Finns som: Bok

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Hans Millgård den 13 november 2008