Souveniren – pinsamt krimskrams eller dold kulturskatt?

Souvenirernas värld är brokig och tämligen outforskad. Hans Millgård skriver en betraktelse om björktavlor, dalahästar och annat smått och gott.

Björktavla-Bygdsiljum.jpg
”En souvenir ska vara ful”
säger Lasse Åberg i Aftonbladet med anledning av hans nya bok Souvenirer. ”Vidrigt fult krimskrams” fortsätter han och låter oss ta del av egna och inlånade fynd, det ena mer tjusfullt än det andra.
 
Bokens underrubrik ”En inblick i den exotiska formvärld som flyger under esteternas radar” säger en del om hur kallhjärtade smakdomare betraktar det folkligt förankrade kulturarvet. För ett sånt är det ju även om det inte är direkt rikligt representerat hos våra kulturvårdande institutioner.
 
Vad är då en souvenir egentligen? Ordet kommer från franskans se souvenir, att minnas, och enligt Nationalencyklopedin är det ”en minnessak, särskilt en sådan som anknyter till en viss plats eller händelse.”
 
Som en kontrast till samlaren Åbergs stillsamt humoristiska kommentarer och funderingar finns en text i samma bok om souvenirer i historien som gör mig aningen förbryllad. En professor i vetenskapshistoria gör en störtdykning i souvenirhistorien och lyfter fram en riktig praktpjäs, Silverbibeln i Uppsala, ett krigsbyte från stormaktstiden.
 
dalahäst
Att den kunde betraktas som en souvenir hade inte fallit mig in. Med den tolkningen av souvenirbegreppet är våra museer riktiga eldoradon för souvenirnördar.
 
Att ett traditionellt hantverk kan ta till sig en nutida bildvärld berättar Olle Nessle om i ett avsnitt om krigsmattor från Afghanistan. På 1980-talet växte nya motiv fram på de folkliga mattorna. De formligen invaderades av bombplan, stridsvagnar, helikoptrar och vapen i glada färger.
 
Med bultande hjärta bläddrar jag snabbt igenom boken för att se om min favoritsouvenir finns med: björktavlan, souvenirplattan, björktavlebilden eller vad den nu kallas (kärt barn har många namn).
 
Björktavlan - en enkelt framställd tavla tillverkad av billigt material och därför möjlig att sälja vitt och brett. Botten är en snedsågad björkplatta med näverkant. På den ett eller flera vykort från någon mer eller mindre känd turistort med kompletterande handmålad himmel och växtlighet. Övergången mellan vykorten täcks av en björkstam spritsad i någon sorts plastmassa och dekorerad med små svarta duttar som ska fullända björkstamskänslan.
 
Och så ortnamnet naturligtvis, det som för evigt ska förknippa ditt semesterminne med en särskild plats.
 
Att jag har ett speciellt förhållande till just björktavlor har sin förklaring. Under några sommarmånader i början på sextiotalet fick jag vara med på ett hörn när dessa stilfulla turistartiklar kom till i ett uthus tillhörande AB Allan Flink i Björnänge, Jämtland.
 
Vissa av tavlorna var särskilt påkostade, försedda med en liten hylla på vilken en plastren i guld fanns monterad. En deluxemodell för penningstinna amerikaner kanske, såna som kom med kryssningståg till Norrland på 1950-och 60-talen.
 
Om hur souvenirtillverkningen i Björnänge växte från att till en början ha handlat om vimplar och broderade turistmärken till ett megagrossistföretag för alla tänkbara och i vissa fall näst intill otänkbara souvenirer kan man läsa i en informativ artikel av Ove Hemendorff i 2008 års Jämten.
 
bjorktavlor.jpg
Där får vi bland annat veta att renen är på reträtt från souvenirvärlden. Älgen, däremot, har gått framåt med stora kliv alltsedan nittiotalet och tycks till och med ha lagt dalahästen bakom sig.
 
Även om björktavlan sedan länge har förvisats till sommarstugor och utedass så har den en plats i några sanna entusiasters hjärtan. Det förstår man när man tar del av innehållet i boken Björktavlan i våra hjärtan. Att poeten Thomas Tidholm finns med som en av författarna ter sig självklart när man läst hans dikt om de döda. Livet efter detta påminner om det som levdes i Västergötland på 50-talet. En trivsam miljö, som gjord för björktavlor.
 
Etnologer, konstnärer och samlare bidrar med kunnande och personliga vittnesbörd i det udda ämnet. Ludvig Rasmusson ser potentialen i konstformen och kan tänka sig en framtid med några stora björktavlekonstnärer som når ända fram till biennalen i Venedig.
 
I Lasse Åbergs bok kan man också se hur några av dagens konstnärer tar tag i och sätter in souveniren i nya sammanhang. Peter Johanssons charkversion av dalahästen och Ylva Johanssons Rinkebyhästar är anarkistiskt frejdiga nytolkningar av nationalsouveniren framför andra.
 
Humor behöver vi mer av. I konsten som på souvenirhyllan!
 
En krönika av Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek
 
Fotnot: Stolt innehavare av björktavlan på bilden är Karina Lidström, Umeå. Dalahästen är Hans Millgårds egen.
  1. Souvenirer

    Undertitel: en inblick i den exotiska formvärld som flyger under esteternas radar
    Av: Åberg, Lasse
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2008
    Klassifikation: Konsthantverk

    Finns som: Bok

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Hans Millgård den 12 mars 2009