Snöret, fågeln och jag

Selma är kvar på landet med mormor och morfar. Det är mysigt och bra men ibland pickar en fågel i bröstet. Den retas och säger att hon är tråkig som inte har någon bästis. Att hon är dålig som inte kan simma. Skönt då att få en kompis som Snöret.

På landet finns det inte så många barn. Där bor mest djur och tanter och gubbar. Det gör inget för Selma gillar djur och tanter och gubbar.

En dag dyker Snöret upp. Hon är en cool tjej med keps och dammiga sommarfötter. Hon kan klättra högt i träd och har en vattentät klocka. Såklart kan hon simma.

Att simma och snickra och ha en kompis

Det kan inte Selma och mormor är bekymrad. Nu måste Selma lära sig, verkligen. Selma gör som mormor vill. I bröstet bor en fågel som pickar och piper om hur pinsamt det är att hon inte kan simma.

Med morfar är Selma i boden och spikar. De spikar och spikar, tills Snöret kommer och hälsar på. Då blir lekstugan ett klubbhus och allt är roligt.

Det är kul med en kompis tycker Selma. Fågeln i bröstet som gör Selma ledsen tystnar ett tag. Med en kompis kan hon göra många roliga saker men ibland blir det bråk. Då kommer fågeln tillbaka och piper och pickar om hur tråkig och klantig Selma är.

Snöret, fågeln och jag är en supermysig bok, att läsa själv eller att höra någon läsa högt. Du kan säkert känna igen dig, skratta och ibland kanske bli lite sorgsen av den. Jag gillar den från första sidan.

Nilla och jag

Av: Tidholm, Thomas Tipsat av: Annika Edlund

Ida bor på landet, långt bort. Så flyttar Nilla dit, alldeles i närheten (två mil bort). Nilla kommer från Småland där man biter på flätorna och har hund med fula kläder. Så konstigt. Fast hon gillar skalbaggar och smultron.