Sluta aldrig gå

Christina Rickardsson berättar i sin gripande biografi om sin uppväxt, en uppväxt som de flesta av oss inte ens kan föreställa oss. Från Brasiliens vildmark och slum, till i våra ögon, en trygg miljö i Vindeln och Västerbotten.

Christina, eller Christiana som hon hette i sitt liv i Brasilien, tillbringade sina första år tillsammans med sin mamma i en grotta utanför Sao Paulo i Brasilien. Det var en tid av många faror – ofta i ensamhet när mamman, som hon avgudade, måste på sina uppdrag. 

När Christina var 5 år flyttade hon och hennes mamma från vildmarken till en kåkstad i Sao Paulos utkant. Mamman får så småningom ett till barn, Christinas lillebror. Christina får ofta klara sig själv, och även ta ansvar för sin bror. Hon blir ett gatubarn med ständigt lurande faror och en kamp på liv och död är ständigt starkt uppenbar.

Så småningom och efter traumatiska upplevelser hamnar Christina och hennes bror på ett barnhem. Barnen saknar sin mamma och mamman sina barn, och de fostrades bryskt och pennalism var ständigt förekommande.

En adoptionsprocess inleddes så småningom, och Christina och hennes bror adopterades till ett par i Vindeln när Christina var 8 år. Även om barnen kom till ett fint hem med en trygg miljö så var kulturkrocken stor. Det var inte lätt att passa in med helt olika erfarenheter av livet när det gällde kamrater, skola och så vidare.

Christina har trots sin tuffa barndom vuxit upp till en till synes stark kvinna. Hon har startat sitt företag Coelho Grown AB till stor del för att hjälpa utsatta barn som är i den situation hon en gång har varit.

Det här är en bok om stark misär med allt vad det kan innebära, men den genomsyras samtidigt av mycket kärlek. Vi får också följa med på hennes resa tillbaka till Brasilien i vuxen ålder.

Om du vill läsa en otroligt stark och fängslande biografi så är det här boken för dig!