Slipa slutet!

Det finns färre berömda sistameningar än förstameningar i litteraturen. Men lyckade avslutningar är också en konst. Kanske är det bäst att börja från slutet, resonerar Örjan Westberg.

End
Min förra krönika handlade
om att många romaner aldrig blir bättre än sin första mening. Om inledningen är för briljant kan det resterande skrivandet hämmas. Det blir omöjligt för författaren att leva upp till samma standard i fortsättningen.
 
Den som vill skriva en roman gör kanske därför bäst i att börja från slutet för att undvika kraschlandningar och prestationsångest. I dag ska vi tala om slutmeningar. Vad är det som kännetecknar ett oförglömligt crescendo? Hur skriver man ett sådant på bästa sätt?
 
Det finns olika skolor, beroende av genre. I en deckare är idealet att säcken knyts ihop just i den absoluta finalen. På så sätt bibehålls spänningen in i det sista. En mördare som avslöjas först i den sista meningen är optimalt:
 
”Collins drog bort draperiet och där stod - servitör’n!”
 
I andra fall är det bättre med deckarslutets raka motsats: ett ovisst slut. Detta är mer verklighetstroget, ty i verkliga livet finns inga färdiga slut.
 
I stället för att lägga fram kassaskåpssäkra deckarlösningar kan man alltså gärna klämma till med ett förbluffande illusionsbrott i sista sekund. En slutmening som drar undan mattan för hela romankonstruktionen och skapar svindel hos ömtåliga läsare. Det lilla ordet ”eller” kan till exempel vara effektfullt:
 
”Han lade sin hand på hennes mage och sa att om det blir en pojke tycker jag att han ska heta Rolf. Eller?”
 
Nåja. Inte det bästa exemplet kanske, men vem är jag – J.L. Borges?
 
Att hitta den perfekta slutmeningen är precis lika svårt som att hitta den perfekta inledningsmeningen - som att jaga juveler vid regnbågens fot. Men vem har sagt att någonting ska vara enkelt.
 
Finnegans Wake
Skriva är en smärtsam process.
 
James Joyce undvek inlednings/avslutningsproblemet helt i sin märkliga roman Finnegans Wake. Där är textflödet en evighetsloop utan vare sig början eller slut. Sista meningen på sista sidan: ”A way a lone a last a loved a long the...” avslutas inte där utan man får börja om på första sidan igen: ”...riverrun, past Eve and Adam’s, from swerve of shore to bend of bay, brings us by a commodius vicus of reciraculation back to Howth Castle and Environs.”
 
Det finns ingen enkel formel för hur man formulerar en fulländad final. Men misströsta inte för det. Sänk i stället ambitionen, läs och låt dig inspireras. För även om ingen är helt perfekt finns det ju miljoner varianter på minnesvärda slutmeningar i litteraturen: vackra, hoppingivande, svarta, suggestiva, absurda, förbluffande, brutala.
 

Här nedan är sex av mina favoriter:

 
”Fem minuter senare låg Zackarias åter och grät med ett leende på läpparna.”
(Lars Ahlin, Natt i marknadstältet)
 
”Men hon berättade samma historia, urgammal som tiden, lika förbryllande som världen och lika lång som de mörka vinternätterna i Warzawa.”
(Isaac Bashevis Singer, En dag full av glädje)
 
”För att allt må bli fullbordat, för att jag ska känna mig mindre ensam, återstår det mig att önska att det kommer många åskådare till min avrättning, och att de hälsar mig med hatfulla skrän.”
(Albert Camus, Främlingen)
The end
 
”Hon gick med snabba steg i det matta junisolskenet mot det värsta av allt.”
(Graham Greene, Brighton Rock)
 
”Från grenarna i sjukhusträdgården ropade fågeln Elise undrande till henne, ropade och ropade, men förgäves, och ändå försökte den om och om igen och försöker ibland fortfarande.”
(Amoz Oz, En berättelse om kärlek och mörker)
 
”Skall också ur denna dödens världsfest, också ur denna onda feberbrand som tänder den regniga kvällshimlen runtomkring, kärleken än en gång stiga fram?”
(Thomas Mann, Bergtagen)

Vilken tycker du bäst om?

Böcker med spektakulära slutmeningar

  1. Brighton Rock

    Av: Greene, Graham
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1949
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska

    Finns som: Bok
  2. Bergtagen

    Undertitel: del I & II
    Av: Mann, Thomas
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1959
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från tyska och jiddisch

    Finns som: Bok
  3. Främlingen

    Av: Camus, Albert
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1984
    Klassifikation: Fransk skönlitteratur

    Finns som: Bok
  4. En dag full av glädje

    Undertitel: berättelser om en pojkes uppväxt i Warszawa
    Av: Singer, Isaac Bashevis
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1982
    Klassifikation: Litteraturvetenskap

    Finns som: Bok
  5. Natt i marknadstältet

    Undertitel: roman
    Av: Ahlin, Lars
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1957
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur

    Finns som: Bok
  6. Finnegans wake

    Av: Joyce, James
    Språk:
    Engelska
    Publiceringsår: 1939
    Klassifikation: Engelsk skönlitteratur

    Finns som: Bok

Våra texter

  1. Förstameningens förbannelse

    Skrivet av: Örjan Westberg

    All vår början blifver svår. En strålande inledning kan både hjälpa och stjälpa ett romanbygge. Örjan Westberg diskuterar öppningsmeningar i sin krönika.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Örjan Westberg den 17 december 2008