Skrubben

Signe Pennlert har skrivit berättelsen som vann Krumelurs skrivartävling hösten 2022. Temat var "Platsen". Här kan du läsa Signes vinnande bidrag.

Flickan i den blå jeansjackan har en hemlig plats. Hon kallar den för Skrubben, men det är det ingen annan som vet. Ingen vet någonting om Skrubben i den andra världen. I den andra världen har flickan ett ganska normalt liv. Hon tar bussen till skolan från den dag då frosten lagt sitt gnistrande täcke över gräset. Då har hon fortfarande på sig sin jeansjacka, men med en grå tjocktröja under.

I Skrubben är ingenting normalt. Inte ens ganska. Där kan man hitta alla möjliga skrymslen och vrår, dammråttor, enhörningar, toner och ljud, ljus och skuggor. Kanske är det allt det onormala med Skrubben som flickan dras till. Ibland längtar hon till den så att det nästan gör ont när hon befinner sig i den andra världen.

Skolgårdens blöta gamla löv luktar jord och smuts. I stället för en virvlande matta av färger så ligger nu löven stilla och tunga på asfalten. Flickan i den blå jeansjackan tar lång tid på sig att gå in genom porten till den gamla tegelbyggnaden. Varför tog hon inte den senare bussen? Hon hade ju kunnat vara åtminstone lite försenad för att slippa de där minuterna innan klockan ringer in. Då hade hon också sluppit sorlet i korridoren.

I Skrubben är det flickan som snackar om helgens många äventyr och släpper ut sorlet, men så är det inte i den andra världen.

Efter morgonens första lektion sitter flickan i den blå jeansjackan på bussen igen. Den här gången tillsammans med hela klassen på väg till badhuset. Hennes blick flackar mellan trädtopparna som susar förbi utanför bussen. Konstigt nog är platsen bredvid henne inte tom den här gången. Den nya tjejen i klassen sitter plötsligt där. Hon fipplar nervöst med sin nyckelring och för en stund ser det ut som att hon öppnar munnen, kanske för att säga något, men förblir tyst.

I Skrubben skulle nog flickan i den blå jeansjackan tagit initiativet och åtminstone frågat vad den nya tjejen heter. De hade skrattat och upptäckt att båda två faktiskt avskyr badhuset. I Skrubben hade de i stället badat i vattenfall och plockat mängder med musslor som innehöll pärlor. Pärlorna skulle räcka till två halsband och minst två armband. Nu sitter de i stället på en buss på väg till badhuset i tystnad.

När flickan i den blå jeansjackan tar steget in i badhusets lobby slår den välbekanta och unkna klordoften emot henne. Det sticker lite obehagligt i hennes ögon och plötsligt känns den grå tjocktröjan alldeles för varm. Varför blir hon alltid så svettig på badhus? Det tar tid att krångla av sig både jeansjackan och byxorna och det känns som en evighet innan de får hoppa i poolen. Först ska man sitta och frysa på en bänk uppradade som tennsoldater.

I Skrubben behöver ingen någonsin gå på led eller sitta i rader för att passa in. Där får man komma och gå som man själv känner och ibland kan man göra en sak och sedan på mindre än två sekunder göra något annat. Det finns ingen som bestämmer eller stoppar flickan från att göra det hon vill där.

Nu blåser idrottsläraren i visselpipan igen. Det kalla vattnet gör att hela flickans hud knottrar sig och sen en kallsup på det. Flickan i den blå jeansjackan hostar till. Ett sorl fyllt av hånfulla fnissningar fyller bassängen. Nu hade hon verkligen behövt en nyckel in till Skrubben.

Egentligen finns det bara en sak som stör flickan med Skrubben. När hon verkligen behöver den så är det som om alla Skrubbens dörrar låser sig. Då finns det ingen utväg från den andra världen.

Efter den pinsamma händelsen i badhuset tar flickan i den blå jeansjackan för givet att sitsen bredvid henne ska förbli tom igen, men så sitter ändå den nya tjejen där och fipplar vidare med sin nyckelring. De sprängande färgerna utanför bussfönstret känns plötsligt lite varmare och solens strålar reflekteras på bussens skinande lack.

– Jag får också kallsupar ibland.

Flickan i den blå jeansjackan kollar på den nya tjejen. Hon pratar faktiskt med henne! Hur kan en mening betyda så mycket? Flickan ler mor den nya tjejen. Hon vet inte riktigt vad hon ska svara.

I Skrubben vet flickan alltid vad hon ska svara när hon blir tilltalad. Det är någonting med Skrubben som ger flickan i den blå jeansjackan ett mod som hon bara klarar av att hantera där.

Dörren till klassrummet öppnas med ett knarrande.

– Nu ska rummet fyllas av fantasi och skrivande, säger läraren.

Flickans ansikte lyser upp. Klassen tar fram datorerna och smattrandet från tangentborden tar över sorlet. Bredvid henne sitter den nya tjejen och kollar intensivt in i skärmen på datorn. Tjejens nyckelring ligger stilla på bordet mellan dem och en av nycklarna ser lite märklig ut. Glöder den?

I Skrubben öppnas lås utan nycklar. Där tickar klockorna baklänges och solen går ner i öster och upp i väst. Ibland är snöflingorna formade som hjärtan och ibland som tårar. I Skrubbens läskigaste vrår ligger molnen som en fluffig matta och i taket växer det en skinande regnbåge. Det finns så mycket speciellt i Skrubben. Flickan i den blå jeansjackan längtar alltid dit.

– Glöder din nyckel? frågar flickan i den blå jeansjackan tyst.

Den nya tjejen kollar fundersamt tillbaka.

– Nej. Det känns som att du ibland lever i din egen fantasi, säger hon.

– Ja, jag gör nog det.

Text: Signe Pennlert (hösten 2022)

Juryns motivering

"En stilsäkert skriven berättelse om en imaginär plats som både är en oas för vila från verkligheten och en källa för livets alla färger och fantasi. Juryn är imponerad av en ung författare i vardande."

En man och en flicka står bredvid varandra i Sagorummet på stadsbiblioteket. Flickan håller i ett diplom. Båda ser glada ut. Foto: Vicky Uhlander
Författaren Gustav Tegby läste upp Signe Pennlerts vinnande novell på prisutdelningen 17 november 2022.

Puffbild: Sylverarts, Bigstock

Läs mer

  1. Stilsäkert och imponerande

    Skrivet av: Åsa Zetterström

    En blivande författare. Så tror Krumelurs jury om Signe Pennlert som har vunnit skrivartävlingen hösten 2022. Torsdag 17 november var det högtidlig prisutdelning med besök av författaren Gustav Tegby.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Åsa Zetterström den 18 november 2022