"VARNING! Försök inte att kopiera mig, gör aldrig något jag har gjort. Jag hade bara tur som överlevde. /Dixie"

Så börjar berättelsen om Dag som är tolv år. Han bor i Mönsterås tillsammans med pappa (som oroar sig för mycket) och storebror Kristian (som är finnig, i målbrottet och har flickvän). Dag tänker aldrig bli finnig eller kär och inte heller vara rädd för någonting. Det sista är inte svårt, i Mönsterås finns inget att vara rädd för. Vill du ha spänning måste du hitta på den själv.

Inte så coolt

Dag bestämmer sig för att göra stunts. Bästa vännen Goff blir producent, filmar stuntsen och lägger upp dem på Youtube. Allt måste hemlighållas, för ingen vill väl kolla på stunts med någon som heter Dag, från Mönsterås. Så Dag tar på sig en mexikansk brottarmask och kallar sig Dixie. Tyvärr ser inget av det som Dag och Goff gör särskilt coolt ut på film. Det blir mest klantiga och ibland rent av livsfarliga försök.

Fniss och bävan

Som läsare både fnissar jag åt och bävar inför Dags och Goffs alla upptåg. Det känns verkligt och det är enkelt att tycka om och förstå pojkarna. Fenomen som Youtube, mobilfilmer och vårt ständiga behov av bekräftelse gör att det är lätt att känna igen sig. Kanske följer du själv någon vloggare eller Youtuber?

Sanningen om Dixie är rolig, texten är lättläst och skriven i jag-form. Det är lätt att följa med i Dags tankar och funderingar.