Saltlake och Blodvälling är en blandning av folkliga berättelser, egna upplevelser, skrönor och människoöden i Vilhelmina socknen. Där finns bilder, recept och skönlitterära berättelser. Det är ett viktigt folklivsdokument men också en personlig och tragisk skildring av en tid med oerhörd fattigdom och misär.

Textilkonstnär och författare

En modern läsare kan med viss distans ta till sig klass- och kvinnoperspektivet trots att mycket endast kan anas mellan raderna.

Jag vill både lyfta fram boken och författaren som kom att bli en betydande traditionsbärare.

Lisa Johansson föddes 1894 i Vilhelmina socken. Hon var både textilkonstnär och författare, och samlade bland annat in över 400 växtfärgningsrecept. Hon skrev böcker om allt från sagor och sin egen uppväxt. För en modern läsare börjar avståndet mellan torparnas blodår och nutid kännas avlägset. Ändå var Lisa Johansson bara 15 år äldre än min egen farmor, och hennes barndomsminnen är fulla av svält, stryk och misär.

Ett exempel finns i detta citat från boken: "Detta var kanske en ren tillfällighet, men inte desto mindre var det av flera skäl hög tid, att jag fick lämna hemmet. Då jag kom upp i konfirmationsåldern började nämligen min styvfar på ett ibland mycket handgripligt sätt visa ett otillbörligt intresse för mig."

Viktig berättelse

Saltlake och Blodvälling tar upp allt från fattigvård, krontorparrörelsen och vardagsliv till kvinnornas situation. Det är en historia som är viktig att lyfta fram igen, igen och igen. Boken är en viktig skildring av nybyggartiden med ett tydligt barn- och kvinnoperspektiv.

För mig var det en stark läsupplevelse och en bok som jag verkligen rekommenderar. ”De moderna myterna är än mindre förstådda än de antika.” tyckte författaren Honoré de Balzac och visst kan man ibland titta för långt tillbaka, och på allt för storslagna händelser. Det kan finnas nog så viktiga berättelser i både närtid och närområde för att vi ska kunna förstå vår historia och vår samtid.