Richard Ford på besök i Umeå
"Jag ville vara säker på att jag skrev om mina föräldrar och inte om mig. Jag bara råkade vara deras son", säger Richard Ford. Han är aktuell med en skildring av sina föräldrars liv tillsammans. I november 2017 besökte han Umeå.
Naturligt ämne
– Det verkar egentligen självklart att skriva om sina föräldrar. De var de viktigaste personerna i mitt liv tills jag träffade min fru. Jag skrev om min mamma för att både jag och min fru saknade henne så intensivt efter att hon dött.
Långt senare skapades symmetrin. Det fanns en annan förälder också, en som hade dött i sonens armar en lördagsmorgon många år tidigare. En pappa som jobbade som handelsresande och var borta hela veckorna.
– Men hur skulle jag skriva om någon som var så frånvarande och som varit död så länge? Jag tänkte: jag vet inte hur, men jag ska göra det.
Kände saknad
Richard Ford gjorde som han brukar. Antecknade i en skrivbok, skrev ned tankar, frågor och små utdrag. Han var hjälpt av sitt goda minne, säger han.
– Jag lyckades samla ihop mycket material, säger han och vittnar om saknaden efter föräldrarna som han fortfarande kände efter alla dessa år.
– Jag saknade honom. En 71-åring borde kanske inte sakna sin far, men jag gjorde det. Jag saknade dem, säger han med eftertryck.
Förlusten av fadern
Hur var det då att förlora sin far på det sätt han gjorde?
Richard Ford säger att de dramatiska händelserna som sker i allas våra liv är vad de är, att det är vad som sker efteråt som blir unikt för varje människa.
– Hur du förstår, reagerar på det och känner inför det som skett.
Dessa händelser är något som författare också utforskar när de skriver fiktion. Han förklarar att det händer något med människor när vi upplever en annan verklighet än den vi förväntas uppleva, den norm som familjen, samhället och populärkulturen förmedlar.
Frihet att bli författare
–Jag grät inte tillräckligt mycket. Jag var inte nog ledsen. Jag älskade min far mycket, men när han försvann ur mitt liv på det sättet som han gjorde blev mitt liv friare. Det var en person färre som kunde se efter mig och en person färre för mig att se efter.
– Om han hade funnits kvar hade han satt ner sin tumme på mig. Jag var enda barnet och den enda levande måltavlan för mina föräldrars omsorger. Kanske hade min far fått mig att jobba med det han gjorde, resa runt och sälja stärkelse. Nej, jag var nog för rebellisk för det, men jag hade förmodligen gjort något annat mer konventionellt.
Istället kunde Richard Ford påbörja en skrivande karriär och han har varit verksam som författare sedan 1968. Samtidigt säger han att det hade varit okej om han hade ägnat sitt liv åt något annat.
–Jag skulle ha haft det bra då med, säger han med tillförsikt.
Moderns bakgrund
Richard Ford vet knappt något alls om sin mammas barndom. Hon ville inte prata om den. Han frågade inte. Hade han gjort det är han övertygad om att hon skulle ha avfärdat honom med en karaktäristisk handviftning.
Hans mamma kom från den mest primitiva sortens landsbygd, hon växte upp i ett hus utan golv i Ozarkbergen.
– Det var så livet en gång var, man vill inte tänka att det skulle kunna bli så igen men förmodligen är det så någonstans. Det råkade bli där min mamma hade sitt ursprung.
I unga år spenderade Richard Ford mycket tid på morfaderns stora hotell och fick skymta olika sorters ljusskygg verksamhet. Han fick se saker som kanske inte passar ett barns ögon men som senare varit användbart i hans författarskap.
Med rötterna i södern
– Jag ville inte skriva om södern. Jag ville inte skriva i dess litterära tradition eller enbart för läsare i södern. Jag ville skriva om USA för en amerikansk läsare. Även om den amerikanska södern på sätt och vis kan ses som en distinkt region så har jag upplevt att det är en del av USA när jag har bott på andra platser.
Han ser större likheter än olikheter mellan olika platser och säger att han tycker att fokuset på regionala skillnader mest är ett slags "boosterism", lokal marknadsföring i syfte att tjäna pengar.
– USA lider mycket av sina geografiska förutsättningar, att landet sträcker sig över hela kontinenten.
"Jag hade det inte i mig"
Han talar om rasismen i USA som "den amerikanska själens mörka natt", och tror inte att den kommer att ebba ut. Han säger att förutsättningarna fanns i hans omgivning för att han själv skulle ha kunnat bli en vit rasistisk slyngel, men att han inte hade det i sig. Han kunde inte alls förstå logiken i att göra skillnad på människor på grund av deras hudfärg.
–Jag klarade mig undan, men det var bara tur. Dina åsikter och din tro formas i hög grad av hur du växer upp. Tack och lov hade jag vänner som tänkte likadant som jag.
Fler böcker?
Richard Ford har skrivit flera böcker om karaktären Frank Boscombe. Sportjournalisten, den Pulitzer-prisade Självständighetsdagen, Som landet ligger och senast Kan jag vara Frank med dig? En man i publiken undrar om det kommer flera böcker.
–Jag har en hel roman om Frank som väntar på att skrivas. Den heter Be mine. Jag har en massa anteckningar, så jag har nog med material, men min fru gav mig en present när jag skrivit klart den förra boken, Can I be Frank with you?. Hon brukar göra det, men den här gången var det var en stoppskylt. När din far har dött i dina armar är du medveten om att du skulle kunna dö närsomhelt och jag vill inte dö vid mitt skrivbord. Boken finns i mig och jag har tid, men jag vet inte om det är tid för att skriva.
Böcker av Richard Ford
Mellan dem
Between them
Kan jag vara Frank med dig?
Let me be Frank with you
Kanada
Som landet ligger
Syndernas mångfald
Kvinnor med män
Självständighetsdagen
Independence day
Att pröva lyckan
Löpeld
Vinterfiske
Sportjournalisten