Som tonåring brukade Tori Amos spela piano på barer i Washington D.C. Där hörde hon diskussionerna hos politiker, lobbyister och andra maktens människor. Hon konstaterar att ursprunget till flera av samtidens brännande frågor kunde skönjas redan då. 

Kvinnlig naturkraft

Resistence knyter ihop Tori Amos karriär och skapande med politiska strömningar i samtiden. Hon beskriver också sitt skapande och dess process. Hon återkommer till naturen och den kvinnliga kraften som källa. Det framstår som en självklarhet att hon ger sina låtar och sina instrument kvinnliga pronomen. 

Hon beskriver också sorgen efter sin mor och hur svårt det kan kännas att misslyckas som musiker och artist. Många av hennes låttexter finns med och avslutar kapitlen. De kan läsas som poesi i sin egen rätt men knyter även ihop berättelserna.

Resistance består av flera delar, den börjar i politiken fortsätter till den kreativa processen och avslutas i en personlig berättelse om sorgen efter modern. Jag tycker att bokens första halva är starkast.