Resa i författarnas fotspår

I den steniga jorden i Västerbottens inland har många framstående författare frodats. Grubbebibliotekets litterära bussresa 2010 gick till Hjoggböle och Granbergsträsk.

Bild
Per Olov Enquists barndomshem i Hjoggböle. Foto: Anna Östman

Texten skrevs 2010 och uppdaterades 2019.

Den enda ledtråden till att den ljusgula trävillan är ett bönehus är de spetsiga fönsterbågarna och det lilla vita träkorset på ena långsidan. Mittemot står Per Olov Enquists barndomshem, minus stugan som hans mor Maja lät frakta till ön Granholmen i Hjoggböleträsket. Visserligen är det gröna huset numera i andras ägo, men det ligger fortfarande ett stenkast från "Författarbyns" museum.

Hjoggböle ligger mittemellan Bureå och Burträsk, en bit söder om Skellefteå. Förutom Per Olov Enquist heter anledningarna till att bussen stannar just här Kurt Salomonson, Anita Salomonsson och Hjalmar Westerlund.

Det tittar upp små gula hästhovsknoppar ur det ruttna fjolårsgräset. Utställningen i bönhuset får ibland besök av författarna själva och allt samordnas av en arbetsgrupp bestående av fyra Hjoggbölebor.

Margareta Holmlund, som är en del i denna kvartett, berättar senare för mig att Skellefteå kommun undersökt möjligheten att köpa och behålla Per Olov Enquists barndomshem men kommit fram till att det skulle vara för dyrt i drift. Ideellt arbete byggde denna värld.

Bild
Erik Jonsson berättar om Birger Vikström under bussturen.

Längst framme vid mikrofonen i bussen sitter resans underhållare och samordnare, bland andra Erik Jonsson och Annika Edlund. Även Gunnar Balgård åker med och berättar om Kurt Salomonssons uppväxt och utblomning som författare, medan vi närmar oss Hjoggböle.

Elly Dalgren har åkt på Grubbebibliotekets bussresor sedan de drog igång 2005. Hon berättar att hon oftast läser författare från Ryssland – och från Norrland såklart, men att hon av princip inte läser ame

rikanska författare då de ändå får så mycket uppmärksamhet.

Sedan hamnar vi i Västerbottens Detroit; ett soldränkt men tomt Jörn, med flagnande fasader och krossade fönsterrutor, som passerar utanför bussen.

Birger Vikström må till största delen ha levt och verkat i Klarakvarteren i Stockholm men enligt Vikström-kännaren Erik Jonsson klampade han på den tiden ofta in på redaktionerna iklädd blåställ och stövlar.

Jörn var död mark för Birger Vikström och i romanen De lyckliga åren är en av få gånger han beskriver trakten. En natur som inte var storslagen och där det aldrig fanns några nya människor att möta. Enligt honom kunde endast de bofasta veta exakt vilken grad av isolation det innebar att leva här.

När utflyktsbussen rullar ut ur Jörn och genom skogen till Granbergsträsk slår det mig att jag kommer ju också härifrån. Från en by som slutar i ett –träsk, med bosättningar på stenig myrmark där det knappt går att odla potatis. På andra sidan vattnet finns alltid en rullstensås och där bortom en gryta följd av ännu en ås. Jag har också flytt den magra jorden men har tvärtom alltid sett tillbaka på den tiden med en glädje och en längtan.

Doften av palt är inget som sticker i näsan och den är svåridentifierad om man inte är förberedd. Men bussresenärerna är både redo och förväntansfulla när de möter det nötiga, saltstänkta oset.

Bild
Illustration av Birger Vikström. Tillhör Birger Vikström-museet i Granbergsträsk.

Karin Eriksson, som är bosatt i Granbergsträsk, har spetskompetens i ämnet och berättar om olika paltvarianter byaföreningen lagat sedan de öppnade Birger Vikström-museet för tre år sedan. Vi resenärer har dessutom fått förafattarens paltnovell högläst för oss i bussen.

Borta är den stuga där Birger Vikström växte upp och senare som föräldralös uppfostrade sin syster i. På tomten står en liten lada med en renkrona hängandes över dörren som vetter ut mot byavägen. Erik Jonsson har precis berättat om vikten av att vända ytterdörren åt samma vädersträck so

m sina grannar i det gamla Granbergsträsk.

När paltkocken Karin Eriksson inte läser Norrlandsförfattare blir det skvallertidningar, berättar hon. Hennes rationalisering verkar ha hängt med ett tag. Den som inte äger självkännedom i den här karga myllan har kanske inte så mycket annat att lägga vantarna på.

Vill du se fler bilder kan du följa den här länken.

  1. Armade cykel

    Av: Salomonsson, Anita Tipsat av: Hans Millgård

    ”Gränslös och lättsinnig känner man sig och utan tyngd” tänker Hjalmar, huvudpersonen i Anita Salomonssons roman Armade cykel när han försöker bringa reda i sina tankar efter att ha gjort sitt livs affär.

  2. De tre grottornas berg

    Av: Enquist, P. O Tipsat av: Elenor Lindberg

    Vi kastas mellan gapskratt och kallsvett i denna underfundiga historia om en morfar och hans barnbarn.

  3. Lewis resa

    Av: Enquist, P. O Tipsat av: Brita P.

    Enquist knyter ihop hela sitt författarskap i denna roman.

  4. Ett annat liv

    Av: Enquist, P. O Tipsat av: Örjan Westberg

    Från Hjoggböle och ut i världen. Drygt 70 år gammal ger Per Olov Enquist ut en bok om sitt liv. Det är en fängslande historia fylld av både ljus och mörker.

  5. Kapten Nemos bibliotek

    Av: Enquist, P. O Tipsat av: Fredrik Lindegren

    Boken handlar om två personer som blivit förväxlade vid födseln och deras sökande efter identitet.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Anna Östman den 31 maj 2010