Precis som att börja om

Vad är lögn och vad är sanning? Om att behöva försvinna för att sedan kunna börja om igen.

Det är juni 1980. Pia-Lisa är 22 år och huset där hon växte upp ska säljas. Hennes älskade pappa, den berömde pianisten, är död. Och den kära barnflickan Ulla är borta sedan länge.

Vem ska Pia-Lisa tro på?

Historien börjar 1963 när Pia-Lisa är fem år. Pia-Lisa brukar ligga och lyssna på när hennes pappa spelar. Hon retas ofta med sin äldre syster Yvonne men mest är hon tillsammans med barnflickan Ulla som är tryggheten i hennes liv. Mamman finns där också, men hon arbetar mycket och får ofta huvudvärk.

Fem år senare, 1968, ger sig Ulla plötsligt av från familjen. Några månader senare lämnar hon sin nyfödde son Olle hos dem för att sedan försvinna. Olle blir nu adopterad i familjen och kommer att betyda mycket för Pia-Lisa.

1978 har Pia-Lisa flyttat hemifrån, vikarierar som sjukvårdsbiträde samtidigt som hon målar. I hennes liv finns musiken, bästa vännen Robban, Teresa som hon är kär i och Janne med hunden. Men när hon tjuvläser sin storasysters dagböcker från tiden när Ulla försvann vet hon inte längre vem eller vad hon ska tro på.

Bladvändare som berör

Det här var för mig en riktig bladvändare, när jag inte längre hade tid att läsa så längtade jag till dess jag kunde fortsätta. Boken kändes så äkta, även om jag inte alltid kunde sympatisera med Pia-Lisas agerande blev jag ända berörd.

Jag önskar faktiskt att Ninni Holmqvist ska skriva en fortsättning om Pia-Lisa och om hur hennes liv blev sedan. 1960- och 1970-talskänslan finns där också, boken blir lite nostalgisk för att den berättar om en tid jag själv minns och upplevde.