Pow wow är benämningen på de stora träffar, ofta på idrottsarenor, där nutidens amerikanska urinvånare träffas och utövar sina gamla traditioner i en delvis ny form. Trumslagare spelar och sångare sjunger traditionella sånger och dansare med fjäderskrudar dansar de danser som i westernfilmer brukar kallas ”krigsdans”.

Utsatta människor

I Tommy Oranges debutbok möter vi ett antal berättare, var och en med sin berättelse. Alla är på väg till det stora pow wowet i Oakland. En av berättarna håller på med ett filmprojekt där olika människor med rötter i urbefolkningen får tala fritt. Boken fungerar likadant, även om rösterna är fiktiva så får läsaren ta del av vad det kan innebära att vara indian idag.

Trots de många rösterna hålls boken ihop av intriger, de olika berättarnas liv och öden är hopvävda några är släkt, några har vuxit upp i familjer utan kontakt med sitt indianska arv men söker det nu. Det planeras också ett rån, det ska delas ut en stor prissumma till de bästa dansarna och dessa pengar tänker några unga män lägga beslag på.

Det finns en stor sorg i boken, mycket våld och alkoholmissbruk. Kampen hos ett folk som utsatts för folkmord och fått sin kultur krossad men ändå finns kvar och fortsätter att skriva sin historia.