Idéer som inte fått plats

– Jag har länge tänkt på en bok. Radioserien har funnits i sex år nu och vi har gjort 15 tv-program. Känslan har hela tiden varit att det funnits idéer som inte fått plats och saker man velat fördjupa sig i, säger hon.  

I dialog med Atlas förlag blev bokens upplägg det rätta tyckte hon.

– Den skulle inte vara så faktaboksklassad utan bygga på mina analyser. Den behövde inte vara public service utan kunde ha min utgångspunkt.

Inkluderande

Popmusik rimmar på politik lyckas med konststycket att vara full av detaljer och fakta och samtidigt kännas både lättsam och tillgänglig.

- Min ambition är alltid att jag ska kunna berätta om vad som helst på ett inkluderade sätt. Jag har inget behov av att positionera mig. Jag skulle kunna använda hundra gånger svårare ord, men det vill jag inte.

Anna Charlotta Gunnarson hade flera gånger försökt sälja in en musikhistorisk serie, innan Pop och politik blev verklighet, men utan framgång.

– Kanske lite på grund av att jag var tjej och inte hade gjort något liknande som jag kunde visa upp.

Musik som vägen in i den moderna historien

– Jag tänkte tillbaka på historieundervisningen i skolan som tog upp stora skeenden, som Antiken, Franska revolutionen och andra världskriget, utan att hinna med det moderna. Det slog mig att musiken kunde vara en väg in. Om man börjar med 1950-talet då får man hela den moderna historien på köpet. Jag kände direkt att min idé var så jäkla bra och UR höll med.

Ett drömjobb för en person som är så intresserad av både historia och musik. Precis som i serien vill Anna Charlotta Gunnarson med sin bok uppgradera popmusiken som kulturbärare.

En port till andra världar

– Popmusik är samma sak som konst, litteratur, film. Det som skiljer är att man får det i så kort form, tre minuter med intro och stick. Det här förmedlar en oerhört komprimerad världsbild som man istället ska ta del av många gånger. Då kan budskapet växa på så många sätt. På så vis kan musik vara så suggestiv tycker jag.

– Popmusik är en port in till andra världar och en jätteintressant konstform. Det är intressant att den skiljer så mycket från klassisk musik och att den kan vara samhällsomstörtande och farlig. Att den leder till mord. Det har skrivits mycket i väst om fatwan mot Salman Rushdie, men vi pratar inte om alla de fatwor som riktar sig mot musiker eller om de pakistanska skivbutiker som sprängs.  

En strävan för Anna Charlotta Gunnarsons journalistik och skrivande är att lyfta sådana artister som traditionellt inte fått så mycket utrymme och musikhistorier som inte är så berättade.

Mångfald i centrum

– Jag vill gräva bredvid där andra har grävt. Och verkligen sätta mångfalden i centrum, kvinnornas historia, hbtq-perspektiv och andra platser i världen. Jag vill göra världen lite mindre och visa på likheter mellan människor.

En annan drivkraft har varit ilska. Anna Charlotta Gunnarson skriver i sin bok att hon drömmer om att vi ska betrakta all musik som jämbördig och frigöra oss från det kvalitetsbegrepp som etablerats av beigehyade, heterosexuella män.

– Jag är så arg på att jag känt mig dum så många gånger för att jag gillar Coronas "Rhythm of the night" men kanske inte har hört en viss Neil Young-skiva. "Nej, men jag har hört andra skivor som inte du har hört."

Musikintresse i unga år

– Jag har alltid lusläst konvoluten och byggt min värld utifrån musiken, men det kan ju vara så att man bara vill dansa. Man kanske vill få ur sig ilska med textrader som "De jävlarna ska skjutas" eller en låt som "God save the queen" eller rena sig från kärlekssorg och gråta ut ordentligt.

Det egna musikintresset kom tidigt in i Anna Charlotta Gunnarsons liv. Hon vet inte riktigt hur det kom sig.

– Jag var bara fyra-fem år när jag ville ha skivor. Sedan satt jag och försökte sjunga med och lärde mig engelska utifrån det. Jag hade en storebrorsa, och ibland var det jag som introducerade honom till musik. Jag hittade Pink Floyd på egen hand när jag var tio.

– Musikjournalisten Kaj Kindvall blev viktigt för mig när jag upptäckte honom. Han har varit en förebild som alltid varit intresserad av att folkbilda.

Fokus på genus och exotism

Anna Charlotta Gunnarson har även skrivit barnböcker, småbarnsböcker och en ungdomsbok. Nästa år kommer hon ut med en småbarnsbok. Hon kommer fortsätta skriva men för att det ska kunna bli av måste hon få skrivtid.

– Det är dyrt att skriva. Jag håller på att söka stipendier som jag hoppas innerligt på. I en nästa bok blir det mycket fokus på genus, mäns och kvinnors förluster på grund av den bristande jämställdheten, och exotism. Den andre.

Radioserien Pop och politik kommer förmodligen att fortsätta.

– Det finns så många fler ämnen och vi skulle nog kunna hålla på hur länge som helst tror jag.

Mer läsning

För dig som vill läsa något som liknar Popmusik rimmar på politik eller som inspirerat Anna Charlotta Gunnarson under arbetet, rekommenderar hon några titlar.  

– En rolig i bok i samma anda som min är Tusen svenska klassiker av Jan Gradvall och Anina Rabe bland andra. Sen tycker jag om Coco Moodyssons seriebok Aldrig godnatt. Jag har ju varit punkare. En bok som hjälpt mig i min egen process är Persepolis av Marjane Satrapi där hon tar upp hur de köper Kim Wilde-kassetter på svarta börsen. Bara för att man bär slöja eller niqab betyder det inte att man inte behöver Kim Wilde.

– Melodifestivalen genom tiderna av Leif Thorsson och Martin Verhage är en bok jag blev jätteinspirerad av. Den är ironiskt rolig och handlar om både politiska och opolitiska händelser. En lättläst bok som man kan uppskatta även om man inte alls är intresserad av Melodifestivalen.

Text och foto: Anna Sahlén