I Susanna Clarkes underfundiga och av saga doftande, Piranesi får vi följa huvudpersonen med samma namn som bor i Huset. Romanen utgår från Piranesis journalanteckningar från Husets olika delar. Minnesanteckningar om övre våningen och dess moln, nedre med havet och tidvattnet som ibland flödar in på andra våningen, den värld som han känner till och ensam bebor.

Kanske inte helt ensam dock. I världen som är Huset existerar femton. Femton personer med honom inräknat varav endast två inte är skelett, Piranesi och den Andre.

Lätt att kliva in i

Sökandet efter den stora kunskapen, som ska finnas någonstans i Huset, är central för berättelsen. Men vad händer när hotet om en sextonde person materialiseras och varifrån får den Andre alla saker som verkar otypiska för Huset?

Piranesi är en högst fantasieggande roman om vad som händer när kunskapen om vår omvärld ställs på sin spets, kan vi då verkligen lita på våra minnesbilder och är vi beredda att ifrågasätta oss själva?

Susanna Clarke bygger en värld som är lätt att kliva in i även för en ovan fantasyläsare. Huvudpersonen och hans dilemma lägger sig snabbt kring hjärtat och dessutom är det är inte ofta chansen ges att läsa riktigt bra fantasy som dessutom är kortare än 250 sidor.