Efter att sonen Peter blev mördad i augusti 2019 började författaren och översättaren Dmitri Plax att skriva. På den dag som skulle ha blivit Peters 17-årsdag satte han sedan punkt.

Vardag och familjära ord

Boken Peter är en litterär manifestation av sorgen och saknaden efter sonen. Texten pendlar från det outhärdliga "Nejnejnejnejnej" på en tidig sida, till tomhet, minnen och tankar. Sedan tillbaka till den djupaste förtvivlan. Men texten beskriver också med värme en fars kärlek till sin son och den gemensamma tillvaron. 

Flera passager står med kyrilliska bokstäver. Jag föreställer mig dem som en förlängning av faderns och sonens vardagsspråk, i samma kärleksfulla ton som "Petja", "baboo", "näsan", den slags familjära ord som oundvikligt uppstår mellan två människor som har en nära relation. Men också som en ytterligare dimension av faderns smärta.

Sorgens tyngd och kärlekens ljus 

Både innehållsligt och fysiskt är det en vacker bok om än mycket sorglig. Ljuset finns i kärleken och skildringarna av vardagen som fanns. På några få mörkblå sidor med vit text lyser sorgen och saknaden extra starkt. De vita sidorna är mer vardagsnära med korta dialoger och vardagsscener.

Det är i hög grad en existentiell roman, där omfånget vittnar om sorgens tyngd. De korta styckena är välformulerade och lätta i språket. Jag tycker mycket om den.