När Oskar möter storasystern till ett av sina förskolebarn i Ammarnäs blir han överväldigad. Eijas lillebror har talat så varmt om henne och när de ses i verkligheten förälskar han sig. Hon är redan gravid med sin barndomskärlek och Oskar på väg från orten, men han tar med drömmen om Eija därifrån. 

Naturen kommer nära

Kärleken till henne, och någonstans däri också en längtan efter tillhörighet och en kultur som han förvägrats, kommer att dra honom tillbaka till Ammarnäs och Eijas familj flera gånger. Ovanjorden är en relationsroman som präglas av ett växelspel mellan avstånd och närhet, där det förra alltid tycks segra. 

Mikael Berglund är skicklig på att skapa bilder med sina ord. Språket är fyllt av ljud och fysiska förnimmelser. Det fångar platsens kultur och stämningar, gör att naturen får ta plats och komma nära.

Utöver den inledande skildringen av förälskelse är det framför allt de suggestiva upplevelserna i berättelsen som stannar kvar hos mig. I en historisk återblick förankras berättelsen i en tid som varit innan vår. Den som läst och tyckt om Ett föremåls berättelse om obesvar kommer att känna igen sig.