En bok om skivor ledde till oanad fascination och nostalgitripp, skriver Åke Samuelsson i sin krönika.
En dag i våras när jag jobbade i Umeå stadsbiblioteks återlämningsdisk fick jag boken 1001 albums you must hear before you die i min hand. "Hmm, intressant" tyckte jag och lånade själv hem den. Det var en kronologisk översikt över hörvärda skivor från slutet av 1950-talet och framåt.
Lätt fascinerad började jag beta av boken sida för sida. Fascinationen ökade när jag upptäckte att en hel del av skivorna fanns i min egen skivsamling. När jag råkade läsa en recension av den svenska upplagan av boken, som precis kommit ut, kunde jag inte låta bli att beställa den i närmaste nätbokhandel.
Fascinationen grep mig ännu mer när jag hade mitt eget exemplar att grotta ner mig i. Jag gjorde anteckningar och noteringar och fick anledning att gräva fram plattor ur skivsamlingen som sällan spelats de senaste åren. Av min dotter Helena, 22 år, fick jag ett paket olikfärgade smala post-it-etiketter som jag klistrade in så att de stack upp ur boken.
LP-skivor ur min samling fick en färg, CD en annan, och skivor som jag gillar, men av någon anledning inte köpt, fick en tredje. Många lappar blev det, fram till mitten av 1980-talet då plötsligt skivorna som jag hade koll på blev färre och färre!
Vad hände då i mitt liv? Jo, jag fick barn och då fanns inte tiden att hålla sig à jour med musikutgivningen längre.
Nåväl, jag fortsatte mitt påbörjade projekt och någonstans i mitten av 1990-talet började jag hitta ett och annat ur samlingen igen. Dessutom började det dyka upp skivor som finns i dotterns samling, så då fick hennes skivor en färg också!
Till slut var hela boken genomgången. Många lappar hade klistrats, många skivor blivit genomlyssnade och ett par nyinköp har det blivit också.
1001 album du måste höra innan du dör är en välskriven och en intressant musikexposé, särskilt om för den som följt musikutgivningen i 40 år. Tonvikten ligger på pop och rock, men en del jazz och världsmusik har också slunkit med. Viss överrepresentation finns på engelska grupper och artister, det märks att originalet är engelskt.
Noterbart är att Umeå finns representerat! Den svenska upplagan innehåller 30 stycken svenska skivor valda av Lennart Persson. En av dem är Refuseds The Shape of Punk to Come från 1998.
Jag inser att det föreligger viss nördvarning, men för mig blev boken en riktig nostalgitripp, men också en ingång till nya musikupplevelser där bibliotekets CD-samling har varit en riktig guldgruva. Hur det än är - musik ska lyssnas på och inte läsas om!
