Redan på främre pärmsidan anar vi den norrländska byödsligheten där tåget drar fram. På den bakre pärmsidan hamnar vi istället i stadens annorlunda ödslighet, bland höghusen där tåget stannat vid återfärden.

Tågresa norrut

En flicka sätts på tåget av sin mamma för att resa till skogen, till morfar och hans självbyggda kåta. Hos morfar är natten becksvart och tystnaden total. Det är ett äventyr att sova i kåtan, särskilt när vargarna ylar.

Andäktigt är att sitta på en sten och titta på älgfamiljen som mumsar en liten bit bort. Små äventyr är också att plocka blåbär och hjortron och sitta i en båt och fiska.

Det enda som förbryllar är den korta tågresan - 5 timmar. Måhända man startar i Umeå. Kanske är det de nya höghusen vid Östra station där Botniabanan sveper förbi nu för tiden som syns i boken?

Hur som helst landar vi i det närliggande när vi läser Amanda Erikssons bok. Det känns välbekant och gott!