Mitt kapital
Finns det en gräns för hur kontrollerad en familjs ekonomi kan vara? Den frågan leker Milja Sarkola med i den stramt berättade romanen Mitt kapital.
När huvudpersonen i Mitt kapital köper en bostadsrätt tillsammans med sin man står hennes pappa med på lånet eftersom paret har så olika ekonomiska förutsättningar. Bostadsaffären och amorteringarna spiller över på hela hennes liv, allt handlar om plus och minus.
Med nyttoprincipen som kompass
Jag har ganska svårt att känna empati för huvudpersonen, en teaterregissör som har det förhållandevis gott ställt. Hennes dagsboksanteckningar består av siffror. Marknadsvärdet på fondplaceringarna och saldot på bostadslånet styr hennes vardag i orimligt stor utsträckning.
När berättarjagets man köper fel sorts gröna linser ser hon det inte som ett misstag, utan funderar på hur hon kan maximera nyttan av de förlorade pengarna. Att kvittot inte finns kvar spelar ingen roll, här finns flera sorters kapital att vinna i alla tänkbara situationer.
Jag tyckte verkligen om den här romanen, trots huvudpersonens oförmåga att se sina brister. Boken bjuder på en annorlunda och obekväm läsning om pengar, investeringar och lycka i en relation.