Minnet av en ripjägare

Böcker och berättelser har en sällsam förmåga att stanna kvar hos oss. Utan förvarning kan de göra sig påminda och inte lämna oss ifred förrän vi läser dem igen. Som historien om Evert Stenmark.

Det var en sömnlös natt för en tid sedan som tankarna vandrade till ett livsöde som dröjt sig kvar i mitt medvetande. Jag mindes just inte detaljerna. Bara att jag en gång hört om en man som för många år sedan överlevde en lavin. Och att han låg där under snön i många dagar.
 
Bild på fjäll och himmel i Hemavan
Foto: Britt Edvall
Jag kom ihåg fragment
– av ärtor, en biobiljett, och ett tragiskt slut. Att han som lurade döden och lyckades överleva så länge under snön senare tog sitt liv. Jag kunde inte släppa tanken på den flyktige gestalten. Vem var han, och vad hände? Jag tände lampan.
 
På högstadiet fick min klass öva sig i konsten att skriva stödord. Vår lärare läste utdrag ur Ripjägaren berättar. Om Evert Stenmark, 22-åringen från Tärnaby som en vårvinterdag 1955 skulle vittja sina ripsnaror och begravdes av ett snöskred. Där låg han sedan i åtta dagar innan de som sökte fann honom. Medtagen, men vid liv.
 
Vi satt i våra skolbänkar och lyssnade. Tänk, att ligga under snön i så många dygn!
 
Ripjägaren berättar bokomslag
Ett antikvariat i Sundsvall
hade boken och den kom med posten efter två dagar, med en bild av den unge Evert på omslaget.
 
Det var fint väder, den dagen jag skulle begravas.
 
Jag läste boken i ett sträck. Det är en ganska fantastisk historia som det skrevs spaltmeter om på sin tid. En alldeles vanlig ung man från fjällen lyckas med en alldeles särdeles bedrift, tack vare några ripor, sitt lugn och sin förslagenhet.
 
Evert fäster en röd biobiljett och ett vallaburkslock på en skidstav och sticker upp den ovanför snön. Det är dem sökpatrullen får syn på den åttonde dagen. 
 
Ripjägaren berättar fångar också tidsandan av ett tryggt 1950-talsverige, där svenska folket skriver beundrarbrev till den tappre fjällhjälten.
 
Evert Stenmark fick svåra förfrysningsskador under dygnen i snön. En fot och flera tår fick amputeras.
 
Han sägs ha levt ett vanligt liv efter händelsen; han ägnade sig åt jordbruk, hade kiosk och skaffade familj. Men 1975 tog han sitt liv. Kanske fick lavinen sista ordet.
 
Om detta läser jag i Längs Fjällvinden – liv och öden i Tärnafjällen. Författaren Göran Lundin möter Everts bror Kjell och tillsammans åker de till den plats där Evert blev begravd i snön.
 
Fiktiva eller verkliga människor och händelser lever alltjämt vidare mellan böckernas pärmar. Vill vi minnas eller återvända till dem så finner vi dem där. Och nattron kommer tillbaka.
 
  1. Ripjägaren berättar

    Av: Stenmark, Evert
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1955
    Klassifikation: Biografi med genealogi

    Finns som: Bok
  2. Längs fjällvinden

    Undertitel: liv och öden i Tärnafjällen
    Av: Lundin, Göran
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2007
    Klassifikation: Norrland

    Finns som: Bok
  1. Tiden, tålamodet och Yngve Ryd

    Artikel Skrivet av: Åke Samuelsson

    Författaren Yngve Ryd intresserade sig för den gamla norrbottniska folkkulturen och gav tid och tålamod för att ta reda på allt som fanns att veta. Tidsplaner för att tömma ut ett ämne var oseriöst tyckte han själv.

  2. Ett föremåls berättelse om obesvar

    Tips Av: Berglund, Mikael Tipsat av: Anna Sahlén

    En gripande och spännande berättelse om frihet och tillhörighet, skriven på livgivande prosa.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Anna Sahlén den 24 juli 2009