"Mina läsare vet ofta mer än jag"

Både att skriva och att läsa kräver ett empatiskt arbete, säger författaren Mikael Berglund, som verkligen går in för att förstå sina karaktärer.

Bild på Mikael Berglund
I våras debuterade Mikael Berglund med romanen Ett föremåls berättelse om obesvar, en gåtfull och gripande berättelse om den unga Judit som envist och med stor integritet söker både ensamhet och tillhörighet i 1600-talets Norrland.

Läsarna ger honom svar

Boken har fått fina recensioner men Mikael Berglund säger att han, även i de fall där någon inte uttrycker sig positivt, tycker att det är intressant att ta del av tankarna om boken.

– Det finns saker som jag själv inte vet, som mina läsare berättar för mig, förklarar han.

Han säger att han inte äger Judits berättelse, förutom i egenskap av författare. Hon var en gåta som han ville undersöka. När han började med boken hade han bestämt sig för att skriva om en människa som han inte förstod sig på.

Fantasi och fakta

– Jag har samlat på mig de människor som jag inte förstått, eller fått förstå, och skapat Judit och sedan tagit hennes perspektiv, säger Mikael Berglund.

Genom att sätta henne i olika situationer som tvingar henne att göra val får han Judit och hennes motiv att framträda, även om dessa är allt annat en entydiga. Själv fann Mikael Berglund aldrig de svar han sökte, men kanske är det denna ofärdighet som skapar romanens djup och öppenhet.

Den utspelar sig under en tid då Kronan tror på gruvdrift i fjällvärlden. Mikael Berglund säger att han har hittat på mycket, men att han också har gjort research och tagit del av de källor som finns, till exempel den begränsade samiska historieskrivningen som faktiskt existerar.

Bild ur Mikael Berglunds manus
Nomadliv

Och vissa saker han skriver om är fortfarande sanna, som hur en del av naturen ser ut och ett sådant faktum som att renarna söker sig upp på fjället för att slippa myggen.

Judit befinner sig för det mesta på resande fot genom berättelsen. Hon flyr, söker och möter nykomlingar såväl som andra nomader som rör sig genom landskapet.

– På den här tiden var man tvungen att vara nomad, för det fanns ingen odlingsbar mark. Och man följde med djuren när de färdades, säger Mikael Berglund.

Lägger stor vikt vid detaljer och språk

Till viss del har han också låtit delar av sin egen bakgrund färga berättelsen.

– Jag har varit mycket hos mina morföräldrar i Ammarnäs och lyssnat på berättelser därifrån och på så vis kopplat till den traditionen.

Mikael Berglund är noga med detaljer. Ordet "sockersnö" valde han att ta bort när en skarpsynt läsare påpekade att det var först på 1700-talet som sockret spred sig i hemmen i Sverige.

Började skriva för fem år sedan

Språket i romanen har sin egen karaktär och framstår så självklart att det är förvånande när Mikael Berglund säger att han inte visste om han hade ett eget språk innan han började skriva prosa för drygt fem år sedan.

Han provade då att skriva ett bidrag till Umeå novelltävling. Novellen blev inte en av dem som prisades men skrivandet gav honom en kraftig mersmak.

– Direkt när jag skrivit klart novellen började jag skriva min första roman, utan att veta vad det skulle bli, säger han.

När manuset var klart skickade han in det till en handfull förlag och fick napp direkt. Romanen, som handlar om "sorg och föräldraskap i ett fjällhörn" har inte kommit ut ännu, men Mikael Berglund tror att den kommer att göra det vad det lider.

Kammarspel i parallell nutid

Bild på Mikael Berglund på Vävens terass
Våren 2017 ges en annan bok av honom ut, skriven utifrån helt andra premisser.

– Jag började med att skriva ner tio saker jag inte ville skriva om, eller som är svåra att skriva om eller för mig ointressanta eller fåniga. En sak som jag skrev var "fem explicita sexscener", då visste jag att den skulle handla om ett par.

Han beskriver boken som ett kammarspel där en kvinna och en man befinner sig på en liten ö, i vad som är förlängningen av deras bröllopsresa. Där tvingas de sedan att stå ut med varandra och varandras reaktioner på det som sker och det de varit med om tidigare.

Vill inte veta för mycket

– Huvudtemat är samvete, och hur man hanterar sitt samvete, säger Mikael Berglund.

I den parallella nutid som romanen utspelar sig, är Finland inmurat och befinner sig helt i radioskugga. I Sverige vet ingen vad som egentligen pågår innanför muren. Finska båtflyktingar tar sig över Bottenhavet och måste passera den lilla ön på vägen till Sverige.

Under sitt skrivande vet han inte i förväg vart berättelserna kommer att ta vägen och det är en medveten strategi.

– Jag tappar intresset om jag vet för mycket själv – om det bara var för mig att fylla i och färglägga.

Att läsa med empati

På samma sätt som att han utför ett empatiskt arbete när han skriver vill han också ge sina läsare den möjligheten.

Bild på Mikael Berglund
– Jag har insett att det är en ganska avgörande fråga för hur man är som läsare och vad man har för människosyn, om man är beredd att utföra ett empatiskt arbete när man läser, eller inte.

– Jag läser inte så mycket eftersom jag skriver så mycket. Jag är mer intresserad av att skriva än av att läsa. Och jag tror att om man läser mycket så skriver man lätt om böcker. Om jag ska skriva om något så måste jag skriva om något som jag upplevt i första hand, säger han.

Sara Lidman som förebild

Mikael Berglund nämner Torgny Lindgren och Sara Lidman som inspirationskällor. Hon sitter på hans ena axel, säger han. I Ett föremåls berättelse om obesvar finns lidmanska teman såsom starka kvinnor, överlevnad och samspelet mellan natur och människa,

– Sara Lidman som person var skarp. Jag har henne som förebild. Om jag nu har en berättarplats som författare, då vill jag också använda den på ett bra sätt.

Text och foto: Anna Sahlén, Minabibliotek

 

För Ida Linde pågår skrivandet ständigt

Skrivet av: Anna Sahlén

Ida Linde är aktuell med sin femte bok, "Norrut åker man för att dö", och berättar i den här intervjun för oss om sitt skrivande och sin relation till Västerbotten.

Sara Lidman får texten att vibrera

Skrivet av: Wiveca (Vicky) Uhlander

Länge har jag tänkt läsa alla Sara Lidmans böcker om jernbanan. Den här sommaren har det äntligen blivit av! Mötet med den västerbottniska släktsagan är omvälvande – en fantastisk läsupplevelse som är privat och universell på samma gång.

Torgny Lindgren ljuger vackert

Skrivet av: Åke Lidén

Han skriver på en gång kärleksfullt och lögnaktigt. Berättelserna är fantastiska skrönor som samtidigt tar upp de stora livsfrågorna. Torgny Lindgren har blivit en av våra allra mest översatta och spridda författare i världen.

Om samiska kulturpersonligheter

Skrivet av: ADM\annost02

Vi uppmärksammar under 2014 en kulturpersonlighet med samisk anknytning för varje årstid i den samiska kalendern. Här hittar du alla porträtten.

Dikter från aning till sammanhang

Skrivet av: Anna Sahlén

Pernilla Berglund från Umeå debuterade med en diktsamling i våras. Hennes Tilltar har fått ett fint mottagande bland litteraturkritiker.

Har hittat ett hem i skrivandet

Skrivet av: Anna Sahlén

Tove Folkesson har skrivit en berättelse om vår tid där hon undersöker vad generationen som hade alla möjligheter egentligen gjorde med sin frihet.