Alfred Hitchcock lär ha sagt, fritt översatt, att det är väntan på att det fruktansvärda som är skräcken, inte själva händelsen. I fallet med seriemördaren Jeff Dahmer och hans bestialiska mord kanske citatet kommer på skam, men gällande Derf Backderfs bok är väntan och skräcken olidlig. Oavsett om du vet vem Jeff Dahmer var eller inte är boken högst läsvärd.

Seriemördare och klasskamrat

I början av 1990-talet chockas serietecknaren Derf Backderf (eller John som han egentligen heter), likt många andra i USA, av nyheten att polisen gripit en seriemördare. Mördaren har på ett ytterst hänsynslöst och brutalt vis inte bara mördat, utan även sexuellt förgripit sig och ätit upp sina offers kroppar. Skillanden i Derf Backderfs fall är att seriemördaren är hans gamla klasskamrat från high school.

I boken avhandlar Derf Backderf sina minnen och tankar kring hur klasskompisen Jeff sakta, och inför allas ögon, förvandlades till seriemördaren Jeff. Historien målar effektivt porträttet både av Jeff Dahmer men även hur livet som ung, hormonstinn tonåring kunde te sig i en amerikansk småstad under senare delen av 1970-talet.

Boken är en fallstudie i hur de vuxna, skolan och klasskamraterna vägrar ta sitt ansvar att hjälpa och stötta en trasig ung människa. Författaren stannar inte i detaljer eller gör utläggningar om historiska fakta, sådant har han samlat i slutet av boken i sin källförteckning. Detta gör att historien är snyggt strömlinjeformad och spänningen hålls på topp, det är svårt att lägga ifrån sig boken fastän en redan vet hur det kommer sluta.

Filmisk stämning

Derf Backderf använder serieformatets bildspråk till det yttersta för att frambringa en obehaglig stämning och svärta som förebådar vad som komma skall. De svartvita bilderna och Backderfs tecknarstil leker mästerligt med perspektiv och kontraster och ger boken en filmisk känsla. Den blev även filmatiserad 2017 och fick bra recensioner.