Min vän Casper

Hösten 2017 vann Molly Arnlund Krumelurs skrivartävling på tema rymden. Här kan du läsa hennes berättelse, och se hennes illustrationer.

Långt bort från jordens yta finns en rymd full av liv. Stjärnor, planeter, månar, ja precis allt finns där. Men ändå finns det ett hot som ingen i rymden någonsin fruktat, för i rymden är det bara frid och fröjd. Stjärnbarnen leker, vuxna pratar. Precis så är det i rymden.

Men när två små ögon på ett stjärnbarn öppnas kan ingen motstå dem. Det kunde inte heller Elviras mamma när hon föddes.

– Åh Elvira. Nu är du äntligen född! Min kära Elvira.

Månaderna gick, Elvira blev allt större och större. Till slut blev hon så stor att hon kunde börja i stjärnskolan, som är en skola för stjärnor.

I stjärnskolan

I skolan har jag två kompisar. En som heter Svante och en som heter Emilia. Svante, Emilia och jag brukar hjälpa en kompis i vår klass, eftersom han är mobbad och har lite svårt att säga ifrån. Kompisen jag pratar om heter Casper och han bor strax bredvid polstjärnan.

Bilden visar en liten stjärna med ryggsäck.
Illustration: Molly Arnlund.
Min klass åker ganska ofta på olika resor och ser mer av rymden. Idag ska vi åka till Karlavagnen och hälsa på vår frökens bästa kompis. Men först ska vi ha prov i geografi.

Jag svarar rätt på alla frågor och får A plus. Jag ger ifrån mig ett svagt hurra och ser att Emilia och Svante också fått A plus. Nu är det äntligen dags att åka. Vi blir uppdelade med olika gå-kompisar och jag skulle helst vilja ha en gå-kompis som Emilia eller Svante, men jag får nöja mig med Casper. När vi har gått ett tag tänker jag på att jag och Casper skulle passa ganska bra som bästa kompisar, eftersom både min och Caspers favoritfärg är röd, båda älskar stjärntennis och vi är båda bra i geografi. Så jag frågar Casper:

– Casper, vill du följa med mig hem efter skolan?

Casper blir förvånad och stammar att han gärna följer med mig hem. Vi fortsätter gå och fröken babblar på om olika stjärntecken. Jag orkar inte lyssna eftersom min pappa är arkeolog och han har lärt mig typ allt. Jag går ut ur ledet och känner plötsligt hur någonting suger in mig.

En annan rymd

Jag försöker ta mig loss men det går inte. Det blir svårare och svårare att ta sig ut ur suget och jag kämpar och kämpar men kommer ändå inte loss. Plötsligt ser jag vad det är för något, ett svart hål! Jag fortsätter kämpa men till sist vinner det svarta hålet och jag sugs in och kommer ut på andra sidan om det svarta hålet. Jag ser mig omkring och ser en helt annan rymd. Det finns inga planeter, inga stjärnor, det finns ingenting.

Bilden visar två små stjärnor.
Illustration: Molly Arnlund.
Det trodde jag i alla fall. Jag gick ett tag och hörde en röst som sa:

– Hallå! Jag är här. Nej nu är jag här. Hallå ser du mig? Vem är det?

– Ehh, jag heter Elvira och kommer från dimensionen "A galaxy FN", säger jag.

– Jaha, säger den andra stjärnan som nu står rakt framför mig.

Samtidigt vid Karlavagnen märker Casper att jag är borta. Han säger till fröken Stjärnvik att jag är försvunnen och hon och Casper och resten av mina klasskompisar börjar leta efter mig. Till slut orkar de inte leta mer och skickar ut en söknings-patrull att leta efter mig.

– Ja, jag heter i alla fall Gunilla och bor i den här dimensionen som heter "NF yxalag A".

– Det verkar som om du vet ganska mycket om det här stället, säger jag.

– Ja det är sant, jag vet också att du aldrig kommer att åka härifrån. För du kommer att behöva stanna här under en bra tid framåt.

– Varför då, undrar jag.

– Jo, för ingen har någonsin kunnat ta sig ut ur det här svarta hålet igen.

Jag hinner inte fråga varför innan det kommer en farkost genom det svarta hålet. Och sedan en till och en till och det bara forsar förbi massor av farkoster från det svarta hålet.

Oj, tänker jag, oj vad många farkoster det kan komma från ett svart hål på bara några få minuter.

Jag blir mer och mer orolig att någon av de personer som kommer in genom hålet ska vara någon av mina kompisar eller någon i min familj, för det är bättre att en av oss råkar illa ut istället för fler.

Hjälpen kommer

Bilden visar en stjärna som sugs in i ett svart hål.
Illustration: Molly Arnlund.
Plötsligt såg jag något gult och lysande som kom emot mig. Det såg ganska mycket ut som Casper men det finns ju många gula stjärnor som lyser. Det kom närmare och närmare och nu var jag helt säker på att det var Casper. Jag sprang fram till honom och frågade:

– Vad gör du här?

– Jag ska rädda dig och alla de andra ifrån det här stället, svarade han.

– Jaha, sa jag. Men hur?

– Jo så här. Ser du det där hålet längst uppe på det svarta hålet?

– Ja det gör jag, svarade jag.

– Och om inte fröken lärde oss fel på lektionen borde det finnas en knapp där uppe, ovanpå alltså, som gör att man stänger av det svarta hålet och dimensionen försvinner, förklarade Casper för mig.

Egentligen hade han inte behövt förklara så mycket för mig eftersom jag lyssnar på lektionen och kan ganska mycket om det mesta. Men för att vara snäll låtsades jag som om det var väldigt intressant.

Jag frågade Casper hur vi skulle kunna ta oss upp i det svarta hålet och han hade naturligtvis tänkt på det också. Så han sa:

– Om vi tar det här repet och den här hackan och sätter ihop dem och kastar dem upp i hålet så att de fastnar, då kan vi klättra upp med hjälp av repen.

– Jaha, svarade jag lite osäkert och fortsatte prata. Men om repet brister kan vi inte komma tillbaka. Eller?

– Jo, det kan vi för det är omöjligt att repet skulle brista, så egentligen har vi ingenting att frukta, svarade Casper.

Bilden visar en liten stjärna som heter Casper.
Illustration: Molly Arnlund.
Så jag sprang till hålet och kastade upp hackan och jag träffade med hjälp av mitt säkra kast. Under tiden berättade Casper för resten av stjärnorna om hur vi skulle göra för att komma tillbaka till vår egen dimension, och till slut var alla beredda.

Jag började klättra och Casper kom sist. Efter ett tag var alla uppe och det var bara en knapptryckning kvar. Tillsammans tryckte jag och Casper på knappen och jag kände ett sus i hela min kropp och plötsligt var både dimensionen, Gunilla och hela det svarta hålet borta.

Jag sprang till mamma och pappa som stod där utanför och kramade dem det hårdaste jag kunde. Och jag och Casper blev bästa kompisar, fast jag var fortfarande bra kompis med Emilia och Svante.

Med det var det här spännande äventyret SLUT!!!

Bilden visar en stjärna och ordet slut.
Illustration: Molly Arnlund.

Text: Molly Arnlund, Haga (hösten 2017)

Puffbild: Johan Sundlöf

Molly vann skrivartävlingen

  1. Vinnande stjärn-vänskap

    Skrivet av: Åsa Zetterström

    Lite chockad men superglad. Så kände sig Molly Arnlund när hon fick veta att hon vunnit höstens skrivartävling för årskurs 4 och 5. Temat var rymden och hennes vinnande berättelse heter Min vän Casper.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Åsa Zetterström den 1 september 2017