Min misslyckade dejt

I skrivartävlingen hösten 2018 fick Alva Hägglund ett hedersomnämnande för sitt bidrag. Här kan du läsa berättelsen.

Nu stod jag då där, utanför biblioteket och skulle snart träffa min dejt när en fågel sket rakt på min axel. Varför skulle en fågel skita på mig just nu, varför inte imorgon? Jag såg mig omkring och jag såg ingen i närheten i alla fall. Jag tittade på klockan och den var 16.00 och Micke skulle komma när som helst. Vad skulle jag göra?

Okej bara få inte panik. Andas och försök att komma på något. Jag stod kvar ett tag men tänkte till slut att jag springer in på biblioteket och frågar om någon har en extra tröja någonstans. Jag borde hinna, jag tittade på klockan. En minut över fyra.

Hjälp på biblioteket

Jag sprang in och fick genast syn på bibliotekarien.

– Ehh, harklade jag till. Har du en tröja över som jag kan låna? sa jag snabbt och tyst så att ingen skulle höra.

– Vad sa du unga dam? sa bibliotekarien med snäll röst.

Jag tog några djupa andetag och sa:

– Har du en tröja som jag skulle kunna få låna, en fågel sket på min och jag ska på dejt.

– Nä tyvärr, sa den snälla bibliotekarien och gick och lämnade några böcker i bokhyllan.

Jag gick till caféet och kollade med Minna som stod i kiosken.

– Hej! sa jag vänligt.

– Hej! sa Minna.

– Jo, jag undrar om du har en tröja över för min är det fågelbajs på.

– Men varför går du inte bara hem och byter? sa Minna.

– Jo du förstår, jag ska träffa en kille och han står säkert och väntar på mig redan. Jag har bråttom, sa jag.

– Jaha, på de viset. Nä, tyvärr så har jag inte det. Inget mer än ett förkläde men det var nog inte det du tänkte dig, men fråga städerskan, sa Minna.

– Nej, det var inte det jag tänkte mig, sa jag och började leta efter städerskan.

Jag sprang till toan och kollade men ingen var där, så jag frågade bibliotekarien.

– Hej, sa jag med stressad röst, har du sett städerskan idag?

– Ja, hon är på personaltoan där uppe och städar.

– Tack så mycket, sa jag och sprang upp för trappan, förbi bokhyllorna och förbi personalrummet och framme. Där var hon.

– Hallå, sa jag med andfådd röst.

– Hejsan, sa städerskan vänligt medan hon skrubbade golvet.

– Har du en tröja som jag skulle kunna få låna? Det är ganska bråttom.

– Hmm ja, jag har en städuniform.

– Ja de blir bra, skynda dig bara.

– Okej, jag tror jag har en här i vagnen.

Hon började gräva längst ner i en låda av vagnen.

– Här, sa hon.

– Tack så hemskt mycket, sa jag samtidigt som jag sprang ner för trappan, förbi personalrummet och bokhyllorna och in på toan. Det var en stor pöl med vatten på golvet och papper överallt. Usch, tänkte jag och hoppades på att städerskan skulle gå hit sedan.

Micke ringer

Jag tog av mig den fina vita blusen som hade en stor brun fläck på axeln, och började ta på mig städuniformen. Just då ringde det i min ficka. Ånej, sa jag för mig själv. Jag tog upp telefonen och det var Micke. Jag svarade.

– Var är du? sa han. Jag står ju och väntar.

– Jo jag kommer, jag hamnade i ett samtal med bibliotekarien, sa jag hastigt för jag visste inte vad jag skulle säga.

– Jaha, okej men kom så fort du kan då, sa han ganska lättad.

Jag tog på mig den alldeles för stora städuniformen och lade ner tröjan med fågelbajs på i en plastpåse som jag pulade in i fickan. Sedan tittade jag på mig själv i spegeln och tänkte, han kommer tycka att jag ser ut som en tönt. Den stora fula uniformen var ju nästan värre än den vita blusen med en stor fläck på.

Sedan tittade jag på telefonen och den var 16.36. Ånej, skrek jag inombords och sprang ut.

Där var han med snygg skjorta och jeans och jag med en städuniform, hjälp mig! Han satt på en bänk under en björk utanför biblioteket och tittade på telefonen, han viftade bort ett löv som hade ramlat ner på hans hår.

Dejten

Jag slutade springa och gick fram till honom, han fick genast syn på mig. När jag kommit fram så blev det en stel tystnad.

– Asså en fågel sket på min axel nyss, sa han. Men jag brydde mig inte för jag vet att du tycker om mig ändå.

Jag blev helt stel. Gjorde jag allt det här i onödan! tänkte jag.

– Förresten ska du på maskerad eller nått, sa Micke lite förvånat.

Jag var tyst en lång stund men till slut sa jag:

– Nä, de va liksom en fågel som sket på mig också, sa jag generat.

– Asså dom där dumma fåglarna, sa Micke och skrattade.

– Ja eller hur, men jag var rädd att du skulle tycka att jag var ful eller äcklig för att jag inte
hade bytt tröja, så jag lånade liksom den här av städerskan men den e lite stor, sa jag och
visade hur långa armarna var.

Jag småskrattade lite. Sedan sa Micke:

– Jag skulle inte brytt mig om du hade fågelskit eller inte, jag tycker ju om dig ändå.

– Tack så mycket, sa jag lite generat. Micke, kom vi går hem till mig. Du kan få låna en tröja av mig och sen så kan vi fika.

– Okej, sa Micke och tog mig i handen.

På vägen hem pratade vi om hur jag hade sprungit fram och tillbaka för att få tag på en tröja.

Text: Alva Hägglund, Vindeln (hösten 2018)
Bild (beskuren): Tobias Johansson

Så här tyckte juryn om Alvas bidrag:

”En underbart rolig, fartfylld och varm historia med bra driv i språket och i dialogen.”

Bilden visar Johanna Lindbäck, Felicia Johagen och Alva Hägglund.
Alva Hägglund längst till höger. Bredvid henne står Felicia Johagen som vann skrivartävlingen. Längst till vänster står författaren Johanna Lindbäck. Foto: Vicky Uhlander.

Läs mer

  1. Vinnare om förtvivlan och hopp

    Skrivet av: Åsa Zetterström

    Felicia Johagens dramatiska berättelse vann Krumelurs skrivartävling hösten 2018. Torsdag 15 november var det prisutdelning med besök av författaren Johanna Lindbäck.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Åsa Zetterström den 1 november 2018