Pappa har en ny flickvän. Nina. Hon har för många tänder. Vita och vassa. För många för att rymmas i en människa. Hur kan pappa inte se? Hennes skratt är som ett rovdjurs. I Lis uppslagsbok står det under bokstaven M. M för mantikora. ”Människoätare…Tre rader tänder. Lejonkropp, människohuvud, tassar och klor och svans. Dödligt farlig.” Det finns ett monster i rummet bredvid.

Nina lagar mat. Lis favoriträtter. Marinerad kyckling, plättar, köttbullar och glass. Hon göder dem. Hon vill att Li och lillebror Jonas ska bli saftiga. I uppslagsboken läser Li hur det enda som kan stoppa en mantikora är hornet av en enhörning. Med hornet ska mantikorans hjärta huggas ut. Li tror inte på enhörningar. Inte på mantikoror heller. Men nu bor det just en mantikora hemma hos henne som bara väntar på att de ska bli tillräckligt runda om kinderna för att ätas upp. Och pappa märker ingenting. Li måste helt enkelt få tag på ett enhörningshorn, men hur?

Maria Turtschaninoffs välskrivna bok är en riktigt krypande, obehaglig berättelse om när det farliga är alldeles nära. Hur det kryper in under huden och hotar allt som är viktigt. Peter Bergtings illustrationer i färg är vackra och riktigt rysliga. Tillsammans med texten blir det en mycket läsvärd historia för de som törs bli skrämda!